Känner ingen glädje
Nu sitter jag här och skriver, och ja, jag skriver just nu medans klockan tickar över till 00:00 kanske blev den det NU? Vem vet, jag bryr mig faktiskt inte. Ni som har läst min andra tråd för längesen vet att det tog slut i mitt 2åriga förhållande. "Det kommer bli bättre med tiden" Det har gått 3 månader nu, och det är ingen skillnad. Även fast jag inte tänker på henne 24/7 längre så kan jag inte känna mig glad. Jag har gjort all som står i manualen för ett brustet hjärta. Jag har vart mycket med mina vänner, jag har aktiverat mig med lite allt möjligt. Jag kämpar. Men vad jag än gör, även om jag sitter och skrattar med mina vänner, så känns det inte bra. Visst jag skrattar på riktigt jag gör inte till mig för att inte verka nere, utan jag skrattar på riktigt, men det är endå inte samma kännsla. Det finns ingen trygghet längre. Förut kunde jag komma hem och känna "fan allt är skit, skolan går åt helvete allt glider iväg, men jag har ju min ******** det känns så J*vla bra. (vill inte skriva hennes namn, jag mår dåligt av det.)
Men nu när jag kommer hem så känner jag : "Allt är skit...och that's it"
Jag känner inte av glädje längre, även i situationer när hon inte är i mina tankar. Jag har haft 2 kuratorer nå distriktskjöterska osv. Men jag känner direkt att det känns så meningslöst. Jag känner mig kännslomässigt låst.
Skitsamma. Pallar inte läsa igenom och kolla stavning. Kände bara för att skriva av mig.