Kanske är ensam som tycker såhär med relationer.
Krånlig rubrik jag vet, jag skall berätta mina realtioner till vissa kompisar under min uppväxt.
Jag har under hela min uppväxt bott i ett litet samhälle där alla känner alla, alla som jag kände där hade fotboll/innebandy/golf som stört intresse och jag kanske var den enda som höll på med något helt annat som tv-spel eller bygga ( allt från lego till kojor).
Diskussionsämnet i skolan var sporterna givetvis, så jag fick aldrig dela med mina efarenheter nån gång. När jag hälsade på några brukade vi alltid spela fotboll/innebandy ja allt som inte jag tyckte va skoj men jag hade ju inget val.
Åren gick och internet kom till så dom som jag växte upp med la ner sporterna och lirade CS, men jag föredrog inte skjutspel så jag spelade hellre ett spel som hette Warcraft 3. Givetvis var man då ensam igen med ett annar lir på den tiden, så diskussionsämnet blev inte mitt igen.
När jag gick ut 9:an och skulle flytta till en större stad så höll jag tummarna på vilka klasskamrater jag skulle få där, undertiden på sommaren blev jag intresserad av militärt historia (eventuellt spetsnaz soldater i Ryssland) så kanske det skulle finnas någon från min klass som hade lika intressen som mig.
Det visade sig att dom hade estet som största intresse och möjligtvis skate/snowboard.
Jag var/är hitills besviken på mig själv, att jag aldrig någonsin under min uppväxt tills nu har samma intressen som mig i en klass. Livet känns orättvis, men samtidigt så orkar jag inte hålla på med att försöka vara som alla andra och låtsas vara intresserad.
Det finns antagligen många här inne på Whoa som har klasskamrater med samma intressen, det skall ni vara stolt över. För de finns dom som mig som aldrig få prata om sina intressen i klassrum som ni få.
Ofta så brukar man få höra några från min klass som ha så roligt som pratar om gurun/trummor/Iron Maiden mfl.
Jag har hittat folk som har samma intressen som mig men problemet är att dom bor som sagt långt borta eller att dom är fullvuxna som jobbar 24/7 typ :P.
Så vad föreslår ni vad man skall göra? Finns som inget att göra än att fortsätta lyssna på deras diskussioner och jag håller kvar mina intressen för mig själv.
Fjortisskrivt eller inte, det avgör ni. Men jag ville bara dela med mig eftersom jag har läst en hel trådar där folk är desperata eller dyl.