Idag försov jag mig... IGEN!
Har på senaste grubblat väldigt mycket över sömn och att komma upp i tid till skola/jobb.
Jag är själv otroligt dålig på detta. Det e inte så att jag skiter i jobbet å inte bryr mig om jag kommer in en timma försent men det händer rätt ofta.
Jag har alltid gillat kvällar och nätter. Det infinner sig ett visst lugn som jag inte kan känna på dagarna. Jag tycker det e väldigt mysigt att stå å i titta ut på "nattlugnet" genom fönstret å ta en sipp på min alltid närvarande tekopp.
Natten är en slags ingemans tid. Ingen affär man måste skynda till innan den stänger, ingen som ringer, ingen som förväntar sig nått av en....
När jag gick i skolan fick jag alltid ett bra "flow" i pluggandet runt 11-02, samma sak gäller nu när jag gör musik.
Jag har tidigare alltid försvarat min morrontrötthet med att jag e en nattmänniska men finns det verkligen nått som heter så??
Finns det några ursäkter eller är det bara ens egna lathet och brist på självdiseplin som orsakar problemet?
För mig händer det rätt ofta att jag helt enkelt inte vaknar av klockorna. Spelar ingen roll hur högt dom ringer, hur många lr vart dom e placerade.. JAG VAKNAR INTE!!
Detta gör mig grymmt frustrerad och jag kan känna att jag står rätt maktlös inför problemet.
Men låt säga att jag skall iväg till Cypern för en veckas sol å bad. Försover jag mig då till planet som går tidigt på morgonen??
Troligvis inte.
För alla oss som suktar efter en forskningsrapport som visar att morrontrötthet inte är nått man kan påvärka utan snarare skall anpassa arbetsplatser/skolor för borde ju ett argument som det tidagigare nämnda döda alla små hopp om att få morrontrötthet att klassas/erkännas som ett handikap.
Vad tror ni??
Jajjemän.