Blivande uppsats i moddan om tro: Argumentera!
Blev att förkorta den grymt mycket för att få den att rymmas,
men här ä några bitar av den
Jag är inte trångsynt. Religionen har gett oss massvis med positiva influenser. Bland dessa, moral, etik, normer, högtider och traditioner. Förut gav kyrkan människor en speciell sammanhållning, som för många är svår att finna i dagens kaotiska samhällen. Kyrkan var stadens samlingsplats, och tron var den sammanhållande och länkande faktorn. Men har religionen en framtid i ett modernt samhälle? Människors värden har förändrats. De kollektiva värdena, såsom kyrkan, skolan och familjen har förlorat dess forna betydelse. Det är de organisatoriska och personliga värdena har tagit över, och svept över industriländerna likt en förändringens orkan. Kyrkan blundar för detta, och godtar ingen annan verklighetssyn än deras egen. De lutar sig mot sina mytologiska, heliga skrifter och sina heliga ritualer, och stänger ut all sorts kritik och klander. De trycker deras heliga handflator mot deras heliga öron och utbrister: ”Jag ser att du rör på läpparna, men jag hör inte vad du säger!”
För mig har gud alltid varit mycket lik julgubben. Mystisk, kärleksfull och fiktiv. Båda slutade jag att tro på i en viss ålder. Den enda egentliga skillnaden var att gud inte gav mig julklappar. Man skulle kanske inte kalla gud för en lattjo kille. Visst är tanken att gud hela tiden bevakar dig skrämmande? Jag menar, du vill ju vara ensam i duschen! Kyrkan predikar att du skall visa pliktskyldighet, vara lojal, ansvarsfull och medmänsklig. Detta är värden som hänvänder dig till ansvarskänsla och dåligt samvete, vilket i sin tur är bensinen för de flesta religionerna. Du blir lärd om kyrkans regler och lagar, du bryter dom och blir tvungen att böna och be om förlåtelse i kyrkan. Gud är kanske inte så lik jultomten som jag först föreställde mig. Jag har svårt att se julgubben stå på ett berg och skrika Moses i örat: ”Du skall inte jogga på söndag! Du skall inte tycka att Shejken av Maharadjan har det bättre ställt än dig! Och för guds skull, tro på mig!"
Marx sade, ”religionen är ett opium för folket.” Visst är det så det ligger till. Då en människa blint tror på något, är hennes tillgång av logiskt och självständigt tänkande ofta utom räckhåll. Då en massa av människor blint tror på något är sannolikheten att hitta en självständigt tänkande individ mikroskopiskt liten, om inte totalt osannolik. Det är detta jag motsätter mig i det vida ämnet tro, dess bittra konsekvenser då den avnjuts i grupp. Gruppen ifråga anser ofta att deras tro, deras religion, är den enda rätta. De är inte heller rädda att sprida detta budskap till alla andra frivilliga och ofrivilliga sinnen, med våld om det så behövs. Detta pågår också i modern tid. Flytta tankarna till HBL:s debattsida. Fenomenet som uppstår, då en insändare som är skriven ur en ateists livssyn dyker upp, är verkligen anmärknings-värd. Ack ja, de arga insändarna som bevisar motsatsen pryder och dekorerar debattsidan i många veckor framöver. Herre gud, skulle man kunna säga.