Får man räkna med att närstående dör?E det vanligt

jag tror inte att man kan vara beredd på att ens nära ska dö, trots att de gör det. om man alltid går och är beredd på det så hinner man ju inte njuta av deras sällskap och av livet. att bli chockad är nog det bästa, först chock, sen sorg, sen bearbetning och saknad.

beklagar sorgen.

chinadoll: Bara en av mina vänner har återfunnits, hoppet att hitta Josefin i livet existerar nog inte, vi kan bara hoppas att kroppen hittas och får komma hem. Det är nästan värre att inget veta...första veckan när man fortfarande hoppades att båda skulle återfinnas i livet var nästan värst.


Nä man kan väl inte gå runt och räkna med det, men man har blivit oerhört medveten om att livet är en mkt bräcklig vara som bör utnyttjas och tas vara på så länge det finns, vips när man mist anar det kan det vara slut. Full fart framåt men hela tiden se värdet i nuet är väl nåt man ska försöka eftersträva, men det är svårt. Jävligt lätt att säga, men troligen jävligt svårt att leva med den inställningen hela tiden.

Och jag hade verkligen inget osagt med dom vilket känns ortoligt skönt. Så tänk på varje gång man slänger i gen dörren i nåns ansikte för att man är skitarg (förslagsvis ett syskon eller en förälder)...tänk om man drar iväg arg och sen dör personen och man han inte säga förlåt!

jag tror jag är rädd för att skaffa nära vänner, just för att jag är så rädd att förlora dem. jag har två sådär riktigt riktigt nära vänner, och jag vågar inte ens tänka tanken att jag skulle behöva leva utan nån av dem.
egentligen borde det väl inte vara såhär, men så är det.. fast jaa, man borde väl helt enkelt "fånga dagen". äh, jag vet inte.

När jag hörde att min avlidne morfar hade obotlig cancer,så var jag säker på att han skulle dö,Han dog ett halvår efter,grät ente för att jag redan ställt in mej på att han skulle dö.Låter kanske ondskefullt men det funkar.

Javisst är det sant som alla säger att folk dör, att man kommer förlora människor i sin närhet... men det är ju inte någonting man kan eller ska förvänta sig när man går upp på morgonen. Sen brukar det dessutom vara så som pher_ berättar att när det gäller mor och farföräldrar så vet man att den dagen kommer ganska snart pga deras ålder.
Men det är jävligt svårt att tänka sig någon i ens egen ålder dö. Jag antar att man tänker sig att döden sker naturligt, efter typ 80 år då man levt sitt liv och ligger i sängen och somnar in lugnt och stillsamt. Inte när man är 20 och på semester...
Jag själv är faktiskt inte ett dugg orolig för att mina vänner ska dö, inte för att jag inte bryr mig utan för att det är så otänkbart. De är ju alla unga, friska och krya. Det är så jag tänker lixom, för man föreställer sig ju inte att de skulle dö av nån annan anledning. Det är som chinadoll säger att man bara läser om sånt i tidningen och så känns det så främmande...

Jag beklagar verkligen din sorg, jag vet inte vad jag hade tagit mig till om en av mina närmaste vänner skulle dö, än mindre två. Jag hoppas verkligen att de båda får en riktig begravning för din och deras familjers skull.