den jävla myrstacken!
När man är på t-banan när det är rush-hour, i mängden av människor, tänker ni inte på myror då? Nåväl, jag gör det i alla fall, man ser vimlet av personer som har ett helt eget liv, vänner, känslor, vars liv antagligen är mera komplicerad än ens eget. Men tänk! Att man bara är en myra i stacken, så gott som ingenting, får det inte en att hoppa till? När jag kom på det här, så tänkte jag att jag antagligen inte kommer att bli ihågkommen. Inte för att det är av vikt, men att ingen kommer att minnas mig när jag går bort, det känns lite deprimerande. Men tillbaka till ämnet, ni som läser det här är inget annat än myror, en i mängden. Jag undrar om andra har kommit på den här insikten, men det kan man ju inte veta säkert.