Gråter ni för andra!? :S
Jag är utåt en väldigt glad människa, ler jämt och skämtar väldigt mycket för att jag älskar att se min omgivning le... Men i min ensamhet har det innan varit så att jag varit väldigt deprimerad pga en äckligt mörk bakgrund... Kunde gråta för det mesta, men alltid var det nästan egoistiskt i någotslags självsypmatiskt syfte...
Numera så har jag plåstrat min själ med kunskap och gråter inte lika ofta... Jag har alltid fått höra att man inte ska tycka synd om sig själv eftersom det finns andra som har det värre, men om jag tycker synd om dom först och gråter för dom först är ens självsypmati berättigad då?
För numera så känns det som att varje gång, fastän det inte alls är lika vanligt längre, jag måste gråta så får jag en bild av en värld som lider på olika sätt och plan, så innan jag gråter för mig själv så gråter jag med den världen... NÅGON som känner igen detta eller förstår mig för jag känner mig vilsen?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|