Utsatt för stalking

MaskuLinus skrev:
jag är en apa: Där ser man. Alltså kan vi vara överrens om att det inte är könen som gör att man känner olika när man är olyckligt kär och därmed kasta din idé om att det vore bättre att prata med mamman för pappan skulle inte förstå?

Om jag skriver såhär kanske du förstår,

ibland när jag vill ha råd, vänder jag mig till mina manliga kompisar, och ibland vänder jag mig till mina kvinnliga..

Varför kan det vara så? Tänk efter..

Pappan skulle mycket väl kunna förstå, jag tror personligen dock, att det skulle kunna bli mer spänt då.. So sue me

jag är en apa: Ja, varför är det så? Det förstår inte jag. Den enda gången jag kan tänka mig att du skall vända dig till en person p.g.a. dess kön är om det är frågor om könet som t.ex. menstruation då en tjej har bättre koll på hur det är att ha det än en kille. Om kärlek och sånt så vore det ju bara dumt och rent ut sagt sexistiskt att välja p.g.a. dess kön.

MaskuLinus P20

Haha utgår du ifrån att flickans föräldrar är 20-25 eller? Dom lär ju vara minst 60-70talister och ja deras sätt att tänka på går (generellt sätt) inte att jämföra med en 90talist hippster som är frälst av feminismen.

Plus att du tog bort fokus lite från apans frågeställning.
Från att han menar att pappa dotter relationen inte är den samma som mamma och dotter till att könen har olika känslor.

Jag undrar dock tror du att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder? eller räcker det med att en man berättar om hur din penis fungerar och sen kan vilken könlös person som helst lära dig allt om resten av livet?

fuck va seeegt....

Jag undrar dock tror du att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder? eller räcker det med att en man berättar om hur din penis fungerar och sen kan vilken könlös person som helst lära dig allt om resten av livet?

JA!

Är man könlös för att man inte besitter stereotypa kvinnliga el manliga attribut?

chokladocigg: +1

Maskulinus

Lägger mig i lite här. För att försöka förstå "jag är en apa" så är det ju faktiskt så att man uppfostrar killar och tjejer olika idag. Killar är tex avsevärt sämre på att prata känslor än vad tjejer är på grund av detta. Om jag tex ska gå till en kurator och får välja mellan en kvinna och en man så väljer jag mycket hellre kvinnan eftersom rent procentuellt så tror jag, i dagens samhälle, att chansen är större att hon är bättre på känslobiten än vad mannen är. Sen vet jag för fakta att män kan vara lika bra på det om de bara fått lära sig prata känslor, men tyvärr så får inte alla det i samma utsträckning som tjejer.

Det kan vara så att apan tror att det sitter i könet och därmed går till olika kön beroende på vad han vill prata om. Man behöver inte döma eller peka finger på honom för det. Drar slutsatser och sätter in människor i fack gör vi alla.

Fast om du går till en psykolog/kurator så ska det ju inte spela någon roll, för kuratorn/psykologen har ju faktiskt utbildat sig till det för att han/hon gillar att prata känslor och hjälpa andra människor. Så där kommer dina egna fördomar. Sen är det ju inte alltid psykologen passar dig men där tror jag det är lika stor chans att tjejen inte skulle göra det som kille, allt annat är vad du ställt in dig på vad som skall vara sant.

Men om man tar folk generellt så har du rätt. man uppostras olika och det är där skillnaderna finns. Dock har inte alla fått den uppfostran och man skall därför inte anta att någon är på ett visst sätt med belägg av vilket kön personen har. Gör man detta eller "ger upp" och säger att "ja, men vi är uppfostrade olika, så det kommer alltid va skillnad, deal with it" då kommer det att fortsätta så. Tror man på en förändring och aldrig tar en människa förgivet och ger sken av att man accepterar människan hur den än är och inte låter ens förväntningar styra hur den andra människan skall va för att bli accepterad så får människan i fråga mer utrymma att va den han/hon är, inte den mamman/pappan försökt få honom/henne att bli, eller den som samhället försökt få honom/henne att bli.

Jag kan förfölja henne, inga roblems vettu.

Fast om du går till en psykolog/kurator så ska det ju inte spela någon roll, för kuratorn/psykologen har ju faktiskt utbildat sig till det för att han/hon gillar att prata känslor och hjälpa andra människor. Så där kommer dina egna fördomar. Sen är det ju inte alltid psykologen passar dig men där tror jag det är lika stor chans att tjejen inte skulle göra det som kille, allt annat är vad du ställt in dig på vad som skall vara sant.

Tyvärr så har jag för dåliga erfarenheter av manliga kuratorer och psykologer. Har jag valet så väljer jag hellre en kvinna. Det innebär dock inte att jag försöker vara öppen när jag inte har valet och måste träffa en man. Jag har blivit positivt överaskad några gånger.

Men om man tar folk generellt så har du rätt. man uppostras olika och det är där skillnaderna finns. Dock har inte alla fått den uppfostran och man skall därför inte anta att någon är på ett visst sätt med belägg av vilket kön personen har. Gör man detta eller "ger upp" och säger att "ja, men vi är uppfostrade olika, så det kommer alltid va skillnad, deal with it" då kommer det att fortsätta så. Tror man på en förändring och aldrig tar en människa förgivet och ger sken av att man accepterar människan hur den än är och inte låter ens förväntningar styra hur den andra människan skall va för att bli accepterad så får människan i fråga mer utrymma att va den han/hon är, inte den mamman/pappan försökt få honom/henne att bli, eller den som samhället försökt få honom/henne att bli.

Absolut. Jag menar bara att det kan vara nyttigt att förstå var den andre personen kommer ifrån istället för att döma honom och kalla honom för saker. Risken är bara att du framkallar en motsatt reaktion när du sätter dig över människor som inte har den åsikten som du anser vara rätt. Det kanske är min ålder och antalet år på whoa som har gjort det, men jag har märkt att de allra flesta inte ändrar sin uppfattning när man är nedlåtande mot dem :P

Hmmm... nu funderar jag på om det jag skrev kanske lät lite nedlåtande. Ursäkta isåfall. Jag ville bara säga att jag tror det är bättre att försöka förstå istället för att döma och peka finger.

Loket har spårat ur och ligger långt ute på fältet, nu får sveningmar uppdatera.

ot: Som samhället ser ut är det inte en alltför okvalificerad gissning att folk från samma kön skulle förstå varandras situation bättre än omvänt. Går att likställa med hur många ur lägre klasser resonerar angående folk ur socialgrupper högre upp i pyramiden för deras talan. Samtidigt står det ju inte skrivet i sten men skulle säga att det är en generalisering man kan göra utan att nån menar på att det inte är pk. Ingen behöver känna sig manad att besvara denna ot-tankegång.

Jag vill också veta hur det gått för sveningmar!