Skämmas för sin psykiska ohälsa?
Jag har idag haft ett ganska stort bråk med min storebror om att jag är för öppen med att jag har en diagnos som heter emotionell instabil personlighetsstörning (borderline).
Han tycker att jag förstör för mig själv genom att skriva i min blogg om mina problem och mina svagheter och allt jag går igenom. Det är en sorts terapi för mig.
Han sa idag att jag ska tänka mig gör vad andra tycker och att jag framstår som en galen psykiskt störd människa.
Ska jag sluta vara öppen och dela med mig och lyda hans råd eller ska jag fortsätta skriva? Jag blir kluven, förbannad och ledsen.
Inte fan ska jag väl behöv skämmas för att jag råkar ha en psykisk sjukdom?
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language
|