Ett problem att vara folkskygg?

Det finns biologiska förklaringar till varför vissa är utåtriktade och andra inåtriktade. Hjärnorna hos utåtriktade personer är mer inställda på att tolka sinnesintryck medan hjärnorna hos inåtriktade personer fokuserar mer på minnen, planering och så vidare. Inåtriktade är mer känsliga för yttre stimuli eftersom de har ett mer aktivt "tankeliv" än utåtriktade personer.

Ibland kan jag också känna mig osäker, men genom att fokusera på det som händer runt omkring mig - att uppleva istället för att grubbla - blir jag lugn. Det är knappast något ovanligt, tror jag, framför allt inte bland yngre människor att känna som du.

sluta röka

bilingual

Det finns även inåtriktade som är utåtriktade - hur är hjärnan då? 50/50?

Jag är rädd för människor av massor av anledningar. Vågar inte prata med nytt folk, knappt. Vågar knappt gå ute vissa dagar. Klarar av att gå i stan vissa dagar medans andra kan vara ett rent helvete. Och nej, jag vet inte hur man övervinner det, betvivlar att jag någonsin kommer klara det och förväntar mig det inte heller^^ Men eftersom du tycker psykologisk hjälp är uteslutet så kan jag inte komma på något annat sätt att lösa det på.

La_Latina

Vad menar du? De flesta av oss är nog varken superutåtriktade eller överdrivet inåtriktade.

bilingual

Det var endast det jag ville påvisa - att det finns människor som är åt båda hållen. ("extremt" inåtriktade och utåtriktade)

Jag har perioder där var jag känner som dig, kan bli jävulskt obekväm bland folk jag halvkänner när den jag känner går iväg för en stund eller vad som, hjälper såklart med alkohol om det är på en fest då blir jag raka motsatsen (vem blir inte..)

Folk som känner mig tycker att jag är en svin rolig person och "söt" brukar tjejerna jag känner beskriva mig som, antar att det betyder att jag är lite blyg men snäll etc. Vet fan inte vad som menas med det men antar att det är positivt iaf.

Rädd för nya människor, jag har 10 tusentals konversationer med mig själv om hur jag ska öppna konversationen, ännu värre om jag ska på dejt med någon- vid det laget har jag redan "pratat igenom det med mig själv" och allt gick åt helvete(hehe) =). Jag överanalyserar allt och tänker för mycket helt enkelt.

Ibland har jag perioder då jag är allt annat än det jag just beskrivit, väldigt enkelt att föra en diskussion, starta en konversation. Jag kan t.o.m bli den "centrala" rollen i det sociala sammanhanget utan att det påverkar mig eller gör mig nervös, varför jag har Up's N Down's vet jag ej.

Jag, precis som du vägrar också psykologisk hjälp, jag analyserar hellre det själv.. vet inte om du gör det samma?

Nåväl, jag har inget svar.. kanske isf vad bilingual sa tidigare att "uppleva stunden"

ha det.

La_Latina
Det logiska att säga är att de varken är särskilt utåtriktade eller särskilt inåtriktade, utan average.

Jag hatar att röra mig ute bland männsikor utan folk jag känner. Den absolut värta situationen jag kan befinna mig i är utan polare på ett pendeltåg. Oftast i rusningstrafik. Det känns som att alla stirrar på mig. Vid 4 olika tillfällen har jag fått sån jävla panik att jag har varit tvungen att hoppa av några stationer för tidigt bara för att lugna ner mig och börja om.

Haha! Känner igen i mycket här faktiskt...

Har gjort ganska lite för att ändra mig, har väl inte orkat/aft motivationen.

Det första jag kommer på är väl nån form av beteendeterapi (är inte så superinsatt i dom begreppen så kan hända att jag rubricerar lite fel).

Du vill inte gå till en psykolog, men kan tänka mig att du kan göra det på egen hand (eller ännu bättre, en kompis). Min erfarenhet är att om man försöker göra det helt ensam blir det både jobbigare, tråkigare och man kommer antagligen banga ur.

Kommer ihåg att för 1-2 år sen gjorde jag och några kompisar en grej som jag tror skulle kunna hjälpa mot folkskygghet. Vi var väl typ 17 eller nåt och hade inget att göra, så vi gick runt i nordstan och försökte fixa tjejers nummer (haha!). Vi var 3 st, och man skulle komma på typ utmaningar för varandra. T.ex. skulle man försöka fixa ett nummer genom att låtsas vara en avlägsen släkting eller nån sån skit. Tror vi höll på i 30 min - 1 tim med det.

Iaf eftersom vi var flera kompisar som gjorde det så pushade man varandra, var det nån som tvekade så tjatade man. Det blev även mer utav en rolig grej, jämfört med nån slags självterapi, det blev alltså lite mer avslappnat.

För övrigt tror jag inte det gick så bra för mig, tror inte jag drog hem ett enda nummer :(

Nu förstår jag att du kanske inte vill göra just en sån här sak :P det som funkade bra för mig var att det bara främlingar vi snackade med, vilket gjorde att jag kände att jag kunde fucka upp det totalt, typ kiss på mig och börja gråta och det skulle ändå inte spela nån roll eftersom jag antagligen ändå aldrig skulle träffa personen igen.

Du får helt enkelt försöka hitta en liknande metod som fungerar för dig, där du kan träna bort din folkskygghet. Exempelvis sätta dig på en buss du aldrig åker och snacka med nån random person. Kan hända att de tror att du e helt störd, men du lär ju ändå aldrig träffa dom igen (och om du gör det kan du ju skämta om det).

Det negativa med att göra såhär e väl kanske att du helt enkelt förtränger eventuella bakomliggande orsaker, och enbart behandlar symptomet (folkskyggheten).

Försök även att resonera med dig själv när du överanalyserar. Värdera om just det här utfallet är logiskt och/eller sannolikt. När man överanalyserar brukar man liksom tappa bort logiken och bara spåra ur typ.

E väl lite som DMAt, har mina toppar och dalar, brukar bero på hur kvällen e. Brukar antingen bli en uppåtgående eller nedåtgående spiral. E det segt i början blir man otaggad och hela kvällen e tråkig, e man taggad i början så brukar kvällen bli bra :D

jävlar vad mycket det blev haha

bilingual. jag tror att jag är extremt inåtriktad och mycket utåtriktad eftersom att jag tänker väldigt mycket o grubblar över saker hela tiden osv. samtidigt som jag aldrig är blyg eller något (brukade dock vara ha riktigt dåligt självförtroende förut). Det händer att jag är ganska osocial osv ibland om jag sovit för dåligt eller nåt, men är aldrig blyg eller orolig för att t ex gå fram för att prata med folk jag inte känner. vet inte om jag förklarade bra men :P

Kloak P24 Supporter
Igår 16:34
Skicka PM
Gästbok sluta rök

kunde nog inte sagt det bättre

C-ro, bra läsning och bra tips. Ska försöka få in det i skallen.


Tack för andra svar också, kul att läsa runt lite.

ThaPimpius

Det snabbaste vore väl egentligen att hitta orsaken till din folkskygghet, och sedan bearbeta den, istället för att "lära om" dina sociala förmågor.

Sen så behöver det ju inte vara så att du aldrig fick glass när du var liten och därför är du folksskygg nu.

Kan ju vara så enkelt att du helt enkelt har hamnat i en ond cirkel och att det enda du behöver göra är att bryta trenden. Lite svårt att verkligen veta över whoa, utan du får känna efter själv och köra på det som du tror är bäst för dig själv :)

Känner igen mig mycket i vad folk skriver. Har så länge jag minns känt mig olustig i många sociala situationer. Dock så har det blivit bättre med åren (även om jag ibland känner mig som på samma "nivå" som då jag var 17 år). Jag tror att det har att göra med att man tvingas träffa människor i och med nya jobb nya skolor osv. Utsätter sig för sånna situationer och tillslut så lär man sig slappna av i det och då blir det inte lika jobbigt.

Ibland så isolerar jag mig i nån vecka och pallar inte med att träffa eller ens prata med folk i telefon. Andra dagar kan jag gå från den ena sociala grejen till den andra, träffa nya folk hela tiden och inte känna nån olust alls.

bilingual

Nej, jag är sådan och jag är extrem åt båda hållen.

Utmana dig själv och testa dina gränser. Gå fram till folk på stan och prata, kanske om något så pass trivialt som att fråga vad klockan är, ställ en följdfråga - ge en komplimang. Gör detsamma på en fest men inled med någonting annat. Ju mer vana du har av att prata med människor du inte känner, desto bättre kommer du känna dig. Jämför det med att prata på ett främmande språk - det kanske inte är så bekvämt att bli tvingad av spanskläraren att klämma ut en fras inför hela klassen, men när du väl har gjort det kommer det bli lättare att göra det nästa gång.

Citerar från en tråd som jag läste i en liknande tråd här på whoa. Fake it 'til you make it!

Menar du att du är den som sitter på festen och ena stunden är rädd, blyg och orolig, men sedan plötsligt blir social, högljudd och utåtriktad? Du kan säkert grubbla mycket över saker och fortfarande vara utåtriktad socialt, men då tror jag inte att du grubblar över sådant som har att göra med t ex hur man ska presentera sig, eller minnen av dåliga sociala erfarenheter i det förflutna?

Torre1 Bra tips där också. Skönt att få tips som inte bara handlar om att prata med psykolog osv. Nu kanske man kan börja utveckla sig själv lite.




Nej, men grejen är den att jag aldrig kommer på något bra att säga sådär fort, vilket har gjort att jag blivit osäker på mig själv. Likadant när jag skriver sms ibland, får tänka rätt länge på vad jag ska skriva tillbaks.

Utmana dig själv och testa dina gränser. Gå fram till folk på stan och prata, kanske om något så pass trivialt som att fråga vad klockan är, ställ en följdfråga - ge en komplimang.

Menar du att du är den som sitter på festen och ena stunden är rädd, blyg och orolig, men sedan plötsligt blir social, högljudd och utåtriktad? Du kan säkert grubbla mycket över saker och fortfarande vara utåtriktad socialt, men då tror jag inte att du grubblar över sådant som har att göra med t ex hur man ska presentera sig, eller minnen av dåliga sociala erfarenheter i det förflutna?

Ja, jag kan vara sådan ja. Jag är blyg men samtidigt utåtriktad.

Det är farligt att generalisera.

Jo, jag kan ibland bli osäker över hur jag skall föra mig. Jag blir oftast nervös att tala inför folk dock är jag den som alltid har handen uppe på lektionerna. Jag låter inte min blyghet begränsa mig - dock är jag blyg.

Är precis likadan, har haft social fobi (agorafobi) sen jag var 16 och jag vet hur jobbigt det är.

ThaPimpius: Psykologen hade förmodligen bara fått dig att grubbla mer åt "problemet". Så länge du ser det som ett problem kommer det förmodligen också vara ett problem.

Dessutom, om du har svårt att komma på något att prata om; tänk på saker som hänt dig, en nyhetshändelse, eller något som händer i rummet kanske? Även någon som inte har träffat dig förut kan tycka att det är kul om du berättar någonting om dig själv. Bjud på dig själv och oroa dig inte för att det ska bli fel. Om det blir fel - på dejten, på festen, på stan - finns det massor av andra personer att prata med!

Ganska intressant tråd! En del bra tips också. Tänkte säga något i stil med "kul att det finns fler som känner såhär" men ja, det lät kanske inte så bra. Iaf lite skönt att läsa att fler folk har dom där dipparna upp och ner i det sociala beteendet för det har jag alltid tyckt vart ganska märkligt med mig själv. Hur jag en månad håller låda för folk och nästa är för blyg för att hälsa på syrrans svärföräldrar typ.

En viktig grej är att tänka på att folk inte alls tittar på en så ofta som man tror. Man har inte alltid hela världens blickar på en varje gång man gör ett litet misstag. Och det är väldigt sällan som man själv tänker om nån annan att "oj vad nervös, blyg och socialt obekväm han ser ut". Slår vad om att man ganska ofta möter folk som känner som man själv gör ibland men att man inte märker/ser det. Så försöker jag tänka iaf..

Jag brukar inte vara så bra på att börja en diskussion med andra iaf, beror på vem det är.. Men är det någon som startar en diskussion så kan jag prata som fan, men har blivit bättre på sånt eftersom jag jobbar i en butik där man träffar på massa kunder varje dag som man pratar med, så att jobba i en butik där man träffar mycket folk är pra grejer!!

konversation kanske jag ska säga

YaBoy, samma för mig faktiskt. Kan prata på ganska mycket när någon annan börjat en diskussion, men är själv dålig på att veta vad man bör prata om och vad som får henne att inte tappa intresset.

Har också haft social fobi i ett par år och det jag vet är att det beror på hur jag känner mig i dagsformen.

Självkänsla är det man ska plugga på i detta fallet, inte självförtroende som många misstar för. Men man kan börja via självförtroendet och få en liten lucka till att bättra sin självkänsla.

Man behöver våga sig ur sin comfort zone, göra saker som känns obekväma och främst av allt våga skratta åt sig själv och inte ta för allvarligt på saker. Dagar jag mår dåligt isolerar jag mig, då begränsar jag min comfort zone och någon dag därpå är det en MARDRÖM bara att gå till affären, så jag måste pusha mig själv ständigt.

När det gäller större sällskap har jag fortfarande problem med att vara social, kan lätt stänga in mig i att betrakta beteendemönster och gruppdynamik mm. Jag kan vara jätteskygg vissa dagar och stå i centrum andra dagar - allt beror som sagt på dagsformen och hur jag själv skattar min "styrka" för dagen.

Skicka ett mail om du har frågor eller så, jag tror en del svar kan hjälpa dig på vägen!

Det här känner man igen sig i!
Det enda som egentligen har hjälpt mig att bli mer avslappnad i sociala sammanhang är att komma ihåg att personen/personerna som jag pratar med är förmodligen minst lika osäkra, du är inte speciell :-p Sluta vara rädd för att den andra personen ska tappa intresset, vänd på det istället. Är det hon pratar om intressant för dig? Så fort man känner att man har kontroll över en situation brukar allt det sociala flyta på av sig själv.