Pappa är död....

Lite sen ute...
Beklagar sorgen, Beckster.

tänker dig bexu du e sweet och cool och har massa egenskaper som jag ser upp till

Förstår att du gråter mycket fortfarande. Det tar tid det här.. För mig kom pappas död så plötsligt, grät oavbrutet i några veckor för att sedan stänga inne allt i över ett år, omedvetet.. Nu börjar jag få gråtattacker, ångestattacker, och svårt att sova om nätterna igen. Jag pratade inte mycket om det med folk när det väl hände, jag tror det är viktigt att göra det, att få ut allt man har inom sig. Hoppas att det blir bättre snart! Härligt att höra att ni pratar mycket fina minnen :)

Tack för alla fina värmande ord.
Försöker prata om honom mycket, lite dålig på att prata om hur jag känner dock, men det försöker jag ändra på.

Det var begravning nu den 26e januari.
En mycket fin begravning med mycket folk och mycket musik.
Jag, mina 2 småsyskon, min flickvän samt min moster sjöng Space oddity med David Bowie till akustisk gitarr som jag spelade.
Sen sjöng min morfar och moster även Tro och Somliga går med trasiga skor till akustiskt gitarrspel som morfar stod för.
Mycket folk, mycket gråt men samtidigt mycket kärlek och värme.

Känns skönt nu efter och knappt gråtit sen dess, känns lite lättare.
Kan dock inte få in det i huvudet som sanning än, vill väl inte tro på det antar jag.
Men går väl lite åt rätt håll iaf, får mycket stöd från familj och vänner.

Skönt att höra! Ja, begravningen var en viktig del, ett sista farväl liksom. Vet inte hur det var för dig, men jag fick inte se min farsa när han hade gått bort, fick se honom först på bårhuset, och det var väl inte så jättetrevligt direkt, första gången jag var där var det bara panik typ. Men bad om att få åka dit igen två dagar senare, då gick det bättre. Sen på begravningen kändes det som att man fick sig ett riktigt hejdå, även om det var så sjukt mycket mer jag ville säga. Vi hade också mycket musik, spelade både upp någon jazzplatta han älskade, samt hade livemusik med lite andra låtar han älskade. Efteråt åt vi lunch och delade minnen av honom, det var jätteskönt faktiskt.

Som du säger, det tar ett tag att förstå. För mig var det alla små detaljer som uteblev som gjorde att jag förstod det riktigt. Små grejer, som kommentarer man är van att få, telefonsamtal, "traditioner" som spelkvällar osv.