Det finns inget hopp för fan!

Är det bara jag som hör en norrländsk röst i huvudet när jag läser MrSandmans inlägg?

Dopeness: Han bor ju norrland, hon bode väl rimligtvis ha en norrländsk dialekt då?

Jo, precis. Men jag hör den i huvudet, det måste vara på något sätt han skriver också. Undrar bara om det är någon annan som också gör det?

Mja, slappna av och ta saker som dom kommer, man kan inte tvinga fram saker.

Hej, tack för er hjälp så att säga. Det är väl jag som gråter om ingenting.


Det jag ville med tråden var att ta reda på om det finns någon som har upplevt samma sak, om den också har denna diagnos och om han/hon också har haft dåligt självkänsla men lyckades bygga upp den genom tiden och fick bla ett jobb.

MrSandman---> Du pratar om rutiner som ska få dig att må bättre inombords. Även om du då inte jobbar så gäller de ju att hitta dina egna rutiner för att må bra. Även om du egentligen inte har något alls på dagens schema så gör ett schema för kommande dag? Lägg in saker du vill/behöver göra, gör det till din rutin tills att du får ett jobb.

Det kan vara svårare med aspberger, men det är fullt möjligt. Det kan va så att de tar längre tid för dig än för någon annan men det är inte det viktiga. Huvudsaken är att det funkar. Ett problem med många med aspberger är att de ofta vill jämföra sig med andra och det är ofta de som förstorar problemen också. Var istället dig själv och försök hitta en rutin som passar dig fram till du får jobb så ska du nog se att du kommer må bättre. Därifrån kan man jobba vidare. Jag kan ha fel nu men de känns mer som att ditt problem är mer att må bra än att sätta på den snyggaste bruden liksom.

/D

Därifrån kan man jobba vidare. Jag kan ha fel nu men de känns mer som att ditt problem är mer att må bra än att sätta på den snyggaste bruden liksom.

Det är så och det ligger i det du säger, vi som har denna diagnosen jämför oftast med alla friska individer som kan förstå allt och kan bla ha sex. För oss så känns det som ett stort pussel ibland och att vi förstorar upp saker. Jag ser många snyggare killar som rena sex machines medan vi bara står där och känner oss för annorlunda. Det är som att vi absolut inte förtjänar sex för fem öre.

Jo jag vet att ni känner er annorlunda, min lillebror har samma diagnos så är hyfsat insatt med de och jobbar även som assisten åt människor med liknande problem. Jag är ingen expert inom sånt men jag vet ändå en del.

Man måste lära sig att uppskatta sig själv först och främst, inte trycka ner sig själv som du gör lite grann nu. Detta gäller självklart alla människor oavsett ställda diagnoser av olika typer eller inte. Men det är särskilt viktigt när man har en diagnos som aspberger. Jag menar du vet ju själv att ha aspberger kan vara krångligt nog, att då trycka ner sig själv gör självklart inte saken bättre.

Som jag sa till dig i inlägget ovan, försök göra dagarna till rutiner fram tills att du får ett jobb(då kommer rutinen lite mer automatiskt). Men sen är det bra att öva på att inte ha en rutin med, många med diagnosen aspberger har svårt när något händer utanför sin rutin(omedvetet eller medvetet). Det kan t.ex vara svårt för vissa med att ha massa folk runt om sig någon dag typ när det är någons födelsedag eller liknande. Men det är ju något man måste jobba lite på då, så när det väl är tillfällen som sånna kan man ju försöka vara med så mycket man orkar liksom men samtidigt inte mer än vad man klarar av. Detta var ju ett exempel så för dig kan det vara helt andra saker men de samma gäller där att man måste jobba på de. Men att ha en rutin att utgå ifrån tror jag kommer göra dig gott, så försöka att undertiden du inte har jobb att åtminstone skapa en rutin som passar dig.

/D

Måste kila iväg nu men du kan skriva på min mail här på whoa om de e något, så kan ja försöka hjälpa dig så gott jag kan. Eller om du vill snacka bara liksom.

/D