Jobbtrubbel, hjälp!

Tror inte det är okej att säga upp någon pga sjukdom. Förvisso finns det särskilda regler för exempelvis sjukvård och tippar på att det finns det för barnomsorg också. Vad dessa säger har jag ingen aning om men gissar att det har att göra med att du inte får jobba kvar om du skulle utgöra någon sorts risk för barnen eller liknande. (Det låter iaf rimligt).

På det du skriver låter det dock som att han mellan raderna uppmanar dig att säga upp dig, vilket kanske antyder att han vet att han inte kan sparka dig. Men det är som sagt inget mer än spekulationer. Det kan lika gärna vara så att han egentligen gillar dig och inte vill behöva gå igenom en jobbig process för att få dig uppsagd (eller slippa processen för att göra det så enkelt som möjligt eller inte riskera uppståndelse på förskolan). Som chef vill han inte behöva ta in vikarier för dig hela tiden. Ekonomin kanske inte tillåter en extra heltidsanställd vilket han säkert vill ha men inte kan få så länge du är borta.

Du har inte blivit sparkad än så det finns väl inget att göra? Det du kan göra är att ta ett snack med honom och säga att du vill ha en chans till. Det är (ska åtminstone) vara skillnad på en person som går in i en sjukskrivning och en som kommer ur en sjukskrivning. Mår du bättre så gör du förmodligen ett bra jobb.

Skulle något hända så pratar du med facket. Även om du inte är med kan du få rådgivning eller hänvisning till instans dit du anmäler.

Kan mina kollegor göra något? Med tanke på att han sitter och ljuger om att dom har sagt saker hit och dit? hmm. Förtal väl?

Nja, förtal är det väldigt svårt att få till om du inte har bevis på vad han sagt till dig. Även om du har det så kan han påstå att han blev missförstådd eller att han misstolkade vad några av dina kolleger sagt.

En annan sak du kanske måste tänka på är att det kan vara dina kolleger som ljuger; hur många erkänner att de snackat skit bakom ryggen på någon om de konfronteras med personen?

Hur som helst, om du har en fast anställning så är jag rätt säker på att de är skyldiga att försöka hitta andra arbetsuppgifter åt dig om din ohälsa skulle göra det omöjligt för dig att jobba med dina ursprungliga arbetsuppgifter. Sen kanske det inte finns några, men de är skyldiga att försöka innan det kan bli tal om uppsägning. Låter mest som din chef vill få bort dig smidigt, och det ska du inte finna dig i.

Kontakta facket omedelbart.

Här har du rätt bra info.. och mitt råd igen, gå med i facket.

Detta är från ett speciellt fack, men reglerna är det samma gällande sjukdom vad du än jobbar med.

Uppsägning

En vanlig fråga i de här sammanhangen är om en arbetsgivare kan säga upp en arbetstagare på grund av att en arbetstagare drabbats av sjukdom i en eller annan form. Man kan principiellt säga att sjukdom inte är saklig grund för uppsägning och här reder vi ut varför.

Det finns ett antal fall i arbetsdomstolen som berört denna fråga. I en dom från 1998 sägs bland annat att arbetsgivaren är skyldig att göra en rehabiliteringsutredning och överlämna den till försäkringskassan.

Samverkan
Av lagen och dess förarbeten framgår också att syftet med reglerna om rehabilitering i lagen om allmän försäkring syftar till att flera parter ska samverka till att hitta lösningar genom samverkan för den enskilde. Dessa parter är arbetsgivare, arbetstagare, försäkringskassa och i förekommande fall även andra instanser som till exempel arbetsförmedlingen. Om dessa parter tillsammans konstaterar att en återgång till den egna arbetsplatsen är möjlig, ska samhället ta ansvar för att rehabiliteringen leder till att den anställde kan få ta del av annat som kan erbjudas.

Allt detta ska alltså ske i samverkan vilket får till följd att en arbetsgivare som inte fullgjort sina skyldigheter när det gäller rehabilitering inte kan heller kan säga upp en anställd på grund av sjukdom.

Noggrann och systematisk utredning
För att arbetsgivaren ska kunna anses fullgjort sina skyldigheter gäller att man utrett samtliga möjligheter till arbetsanpassning och omplacering. Arbetsgivaren ska också pröva alla förslag till lösningar som den enskilde eller den fackliga organisationen lägger fram. Man kan i princip säga att saklig grund för uppsägning på grund av sjukdom inte uppkommer förrän samtliga parter i samförstånd är överens om att så är fallet.

Hjälp av facket
Skulle en anställd bli uppsagd utan att arbetsgivaren iakttagit ovanstående är det viktigt att det lokala facket begär förhandling om ogiltigförklarande av uppsägningen. Det är dessutom bråttom. Detta måste ske inom två veckor efter att uppsägningen gjorts. Facket har rutiner och riktlinjer för att ev. kunna påvisa brister i rehabansvaret.

Alltså i kort... nej han kan inte göra så och som Uncle Sam säger måste din arbetsgivare utreda om dina arbetsuppgifter kan anpassas eller om du kan förflyttas. Och dessutom ska detta göras i SAMRÅD (viktigt ord) med dig och även FK. Om din chef inte gjort detta, kan han/hon inte heller säga upp dig pga sjukdom.

Och som det står i texten, för uppsägning pga sjukdom krävs SAMFÖRSTÅND. Dvs. att alla inblandade parter är med på att det är enda lösningen.

Bli sjukskriven pga borderline? haha, då lär det ju bli trubbel att bli friskförklarad haha..

Lepra, inte alls.. du borde läsa på om sjukdomen. Är vanligare än du tror och inte alls omöjligt att bli frisk så att man kan leva ett normalt liv.

Som jag har förstått det så är det klart som fan att man inte ska jobba på en förskola om man har borderline. Det fattar du väl själv för fan?

BountyBoo F30

Borderline är en personlighetstörning. Hur ska du kunna bli befriad (eller frisk) från din personlighet?


Håller med Bullen1, jag tycker nog också det är olämpligt...

"Borderline är en personlighetstörning. Hur ska du kunna bli befriad (eller frisk) från din personlighet?"

äta mycket svamp

tycker det är komiskt hur en del seriösa och vettiga människor nojjar över att va borta nån vecka från jobbet, samtidigt som mentalsjuka kan vara borta i över ett halvår och sen bli förvånade över att de kanske inte får ha jobbet kvar.

Explict P23

Agree!

Så jävla ignoranta och inhumana.

Explicit, slå upp mentalsjuk och psykisksjukdom innan du kastar ur dig sånna löjliga grejer.

sa inte att det va fel att det är så, bara komiskt. svagt folk som behöver hjälp här i livet ska få det anser jag.

Men du har Borderline.. Är dina andra sidor riktigt wack? Kanske kan det förvirra för barnen. Tycker du själv du är lämplig?

BountyBoo F30

Så jävla ignoranta och inhumana.

Utveckla



Min brors mamma har borderline, min styvbror dvs och jag vet mycket väl hur det kan vara när det är som värst. Att ha en sådan person med de extremt labila sidorna runt mina egna barn? Nej nej nej...
Inte nog med att de kan vara rent fysiskt farligt (i vissa fall) så har dagisfröknar och skolpersonal faktiskt en oerhört stor inverkan på barnens uppfostran och deras syn på saker. Att ha en borderline som ger de synsättet som de har till mina barn vore väl fan betydligt värre än mycket annat jag kan komma på. Självklart är det skillnad från fall till fall, men i generellt och bara vetskapen om hur det kan vara får mig att blankt säga nej. F.ö håller jag med explicit, även om det är OT.

Lepra, då vet du också det skiljer sig mellan olika fall.

Men detta är ju tydligen inget milt fall.. iom att hon är sjukskriven för det.

Men finns heller inget som säger att det inte kommer bli bättre och att hon inte kommer lära sig hantera sin borderline, tvärtom säger dom att prognosen ser bra ut och att dom flesta "tillfrisknar".

Jag skulle lätt lämna mina barn till en med borderline, sålänge den inte har grova problem just då, inte för att jag har barn, men ändå.

Jag har barn och skulle vara tveksam, men det är ju från fall till fall såklart. En väns mor lider av borderline och dom har haft ett helvete under uppväxten, med en mor som var aggressiv och hade svårt att kontrollera sig själv och som tyvärr hade en självskadehistorik. I ett sånt fall hade jag inte velat att den personen tog hand om mitt barn på dagis nej...men det är olika från fall till fall.

Lepra, då vet du också det skiljer sig mellan olika fall.

Ja, men hur väl känner man egentligen en dagisfröken då?

Hur väl känner du någon dagisfröken? Hur vet du inte att dom är kräk i vilket fall?

Ja, men den bedömningen är det läkare som ska göra. Och det som tråden handlar om är ju att man inte kan ge någon sparken för det. Iom det så innebär det ju inte att emelie kanske kan gå tillbaka till tjänsten, men hon kan inte förlora sitt jobb på det bara för att hennes chef säger det.

Jag tycker ändå att man kan dra gränsen någonstans. Borderline personligheter har för liten kontroll över deras egna utspel och därför anser jag det olämpligt.

F.ö så sa emelie i någon annan tråd att hon skulle läggas in på psyk. Är hon fortfarande lämplig att ta hand om små barn tycker du?

Så jävla ignoranta och inhumana.

Det där har du fortfarande inte svarat på varför jag är... ?
Tycker snarare att jag är motsatsen, att jag bryr mig om barnen för att jag uppmärksammar problemen..så få höra vad du tycker nu då.

För att 1. du inte vet allt om sjukdomen och verkar inte ha riktig koll på psykisksjukdom. 2. Du säger saker för att du enligt dig själv bryr dig om barnen, men inte om den andre människan.

som sagt, det är något man måste bedömma från fall till fall. Jag vet folk som haft borderline och nu är fungerande föräldrar.

och som sagt nr. 2, det handlade mer om hur hennes chef behandlar henne och försöker att själv få henne att säga upp sig.

Vad jag vet har Emelie (förlåt att jag skriver om dig som om det inte var din tråd) rätt nyligen fått sin diagnos och bordeline sätter man inte över en natt, utan det krävs mer utredening.

Så, på grund av min kunskap blandat med egna erfarenheter kan jag göra de uttalandena.

och båda ni två uttryckte er rätt klumpigt och rått..

Bli sjukskriven pga borderline? haha, då lär det ju bli trubbel att bli friskförklarad haha..

hur vet du det och varför skrattade du. Då är det rätt svårt för dig att vända och bli tagen som seriös.

Nej.. Det är ingen här som har koll på fallet emelie.
Men om hon är påväg att läggas in på psyk och hon har borderline, som dessutom inte ens är färdiguträtt hur pass allvarlig den är.. Ja då hade jag kanske inte varit rädd för mina barns säkerhet, men jag skulle föredra någon annan.

Kan ju säga bara att jag har absolut ingenting emot emelie eller så, men jag kan förstå hennes chef, han har ju ett ansvar gentemot barnen och deras föräldrar, det är han som får ta skiten ifall han anställer en borderline person som dessutom läggs in på psyk som sedan gör något olämpligt med något barn.

psyko_slusk, man kan bli sjukskriven för nedstämdhet också.. det har jag varit. Det ses inte som en svår psykisk sjukdom. Men man fungerar ändå inte. Så sjukskrivning har inte med svårhetsgraden att göra.

explicit, då missförstod jag dig.. men din svampkommentar var ju inte särskilt smart. Och dessutom, ja man kan bli frisk. Men som sagt, är man inte pläst.. då får man ju tro saker, som i sin tur kan vara fel.

psyko, det handlar inte om att hon ska jobba nu. Det handlar om att hon inte ska få sparken. hon är som sagt sjukskriven.

Förstå chefen? Att försöka få henne att säga upp sig själv? Hon går ju emot lagen? LÄS vad jag skrev längre upp hur det ska gå till. Om man så är sjukskriven för ryggont eller för psykisk sjukdom.

Sen tillägger jag en sista sak och det är att psykdiagnoser ofta ändras allt eftersom. För det är väldigt svårt att sätta en diagnos, för det är så många olika faktorer som spelar in. Läkaren kan inte skriva "mår dåligt" i journalen. Utan man gör en initial diagnos.

Hon skulle ju in på psyk?, behöver det inte vara allvarligt då heller?

Nä, hon ska inte jobba nu, men hur kul är det att bara ta in vikarier o skit i all evighet då?
Du har alltså ingen förståelse alls för att den dagisansvarige inte vill ha borderline-personal eller vikarier hela tiden?
Det bästa för barnen är ju en heltidsanställd som varit där ett tag som känner barnen och föräldrarna.

Men hörru du BB. Vad är det som gör dig så överkvalificerad att dra slutsatser som ska vara mer trovärdiga är någon annans? Är du expert på psykiska sjukdomar eller?


Och ja, det är klart jag bryr mig mer om barnen i ett fall som det här. Det är snarare du som sätter för emelie på höga höstar och glömmer bort barnen.

Sen är det klart att chefen inte ska motarbeta henne, men med tanke på hur situationen ser ut så förstår jag honom. Hans ansvar ligger ju, precis som psyko_slusk säger, hos barnen och föräldrarna.

hur vet du det och varför skrattade du. Då är det rätt svårt för dig att vända och bli tagen som seriös.

Jag skrattade eftersom det går ju inte att bli botad för personlighetstörningar. Det är lika troligt som att man kan bli botad mot hudfärger eller homosexualitet.

men för att återkoppla... Vad är det som gör dig mera kvalificerad än gemene man att dra slutsatser baserat på en tråd om borderline på whoa?

Tycker du, med dina expertkunskaper att en deprimerad borderline som är inlagd på behandlingshem för sina åkommor, för att hon "inte litar på sig själv", är lämplig att ta hand om barn? och tycker du att den ansvarige chefen på förskolan inte gör rätt som rynkar med ögonbrynet och blir orolig över det hela och ifrågasätter hennes lämplighet?

man kan visst bli botad/friskförklarad/få diagnosen bortplockad/ändrad/hur fan du än väljer att formulera det som borderlinepatient, att du uppfyller kriterierna för en personlighetsstörning nu innebär inte att du nödvändigtvis alltid kommer göra det.
mvh//en som är utbildad i och jobbat ett gäng år inom psykiatrin

men folk lyssnar ju aldrig på mig härinne, så kanske vårdguiden kan vara till hjälp?

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Fragor-och-svar/Hitta-fragor-svar/Psykiatrin/Allmant/Kan-man-bli-frisk-fran-borderline-personlighetsstorning/

I den senaste och största studien från 2006 tittade man på 290 patientersom uppfyllde kriterier för diagnosen BPS vid ett slutenvårdstillfälle. Man gjorde sedan uppföljningar efter 2, 4, 6, 8 och 10 år. Efter 10 år uppfyllde inte längre 88% av deltagarna diagnoskriterierna för BPS.

...och jag är f.ö. oerhört nyfiken på hur du tänker när du jämför homosexualitet och personlighetsstörningar Lepra, kan du inte utveckla den tanken lite?

jag har oerhört svårt att ta det där på allvar. Så du menar att min styvbrors morsa helt plötsligt skulle kunna ändra sin personlighet till att fungera som "vanligt" folk gör? En borderline diagnos visar ju på ett beteendemönster och även tankemönster som känns igen återkommande. Det är ju en PERSONLIGHET!, det enda som jag skulle kunna se som får henne att ändra personligheten vore ju i så fall en lobotomi. Att de sedan lär sig att hantera sina problem till den graden att de inte uppfyller de "kriterier" som du så gulligt hänvisar till betyder ju inte att personligheten, eller personlighetsstörningen, har försvunnit, bara att det har lagts band på de.


Sluta med dina försök att få mig att framstå som någon som säger att homosexualitet är en sjukdom eller andra infantila påståenden. Som jag skrev väldigt tydligt, om du behagade dig att läsa det för vad det är istället för att riva hår från skallen bara för att det nämndes i samma mening så hade du förstått att jag bara visade att det inte går att "bota" homosexualitet lika lita som borderline eftersom det är en läggning, eller en personlighet och inte något annat. Det är inte en fysisk åkomma direkt.

Jisses alltså...

har det egentligen med saken o göra då? ifall man KAN bli botad eller ej?
Om hon nu ligger på psyket lär hon ju inte bli frisk imorgon direkt...

psyko, men läs ordentligt.. HON HAR LAGEN PÅ SIN SIDA. Vad tror du? Att hon är en snorunge som kan hoppa från jobb till jobb? Att vi inte har någon säkerhet alls i Sverige om man blir sjuk. Som tur har vi det och förhoppningsvis med ett regeringsskifte så kommer det förbättras. Man tar in en vikare såklart och det MÅSTE göras. Tills ett SAMFÖRSTÅND mellan arbetsgivare, Försäkringskassan och den anställde gjorts om att den anställde inte kommer komma tillbaka.
Att lägga in sig på psyk är inte något ovanligt. Och det visar ju att man faktiskt fortfarande kan ta hand om sin egen hälsa när man fattar ett sånt beslut. Precis som man inte går omkring med ett brutet ben.

Och misery tack för att du länkade till vårdguiden.. jag missade att kopiera in det i mitt förra inlägg.

Lepra, kul att du är läkare.. och som sagt läs det Misery länkade. Jag drar slutsatser av egna erfarenheter och att jag, uppenbarligen, är mer påläst än dig. Jag har inte någonstans utalat mig om Emelies sjukdomsbild mer än att du och andra i tråden kommer med felaktiga påstående som generellt gäller psykisk sjukdom och då i synnerhet borderline. Jag är ingen expert, men kan mer än dig.

och kontentant är att hon ska självklart ha kvar sitt jobb, sin anställning, även när hon är sjukskriven för att SEN när hon är frisk kunna gå tillbaka till sitt jobb.

Skolka ni på samhällskunskapen eller vet ni bara inte hur det fungerar i samhället med arbete och sjukdom??

men hjälp, vet du ens vad en personlighetsstörning är?
din personlighetsstörning är inte din personlighet, du är en människa med borderline, du ÄR inte borderline.
baserar du din åsikt inom detta helt på din erfarenhet av en(1!) person med borderline?


och det är ju DU som får det att låta som om det vore en oåterkallig neuroskada, inte jag, så jag ser inte varför du känner att du behöver säga grejer som:

"Det är inte en fysisk åkomma direkt.

Jisses alltså... "

det enda som jag skulle kunna se som får henne att ändra personligheten vore ju i så fall en lobotomi

jag vill så gärna tro att du skämtar men det gör du verkligen inte va?

psyko, oavsett när hon blir frisk så har man som sagt rätten att kunna gå tillbaka till sitt jobb. Om 2 veckor, 6 månader, 3 år.. med regelbunden uppföljning och kommunikation mellan den anställde, arbetsgivare, läkare och fk.

låter som en papegoja. Kan ni inte bara be någon vuxen i er närhet förklara?

Nu slutar jag skriva, emelie har i alla fall fått den info hon behöver och förhoppningsvis så får hon även den hjälp hon vill ha och är i behov av.

Misery, ja man blir mörkrädd av igonransen.. lycka till med diskussionen ;)

BountyBoo F30

har inga förhoppningar om någon diskussion här, att kapa av grenar är lönlöst när trädet är ruttet, som man säger, så jag sätter punkt jag med.

Har jag någonstans sagt att hon inte har lagen på sin sida?

Det enda jag säger är att jag förstår chefen och skulle hellre sätta mina ungar i hans dagis än i erat.

men lol.. Vad lustiga ni är, misstolkar inlägg något oerhört och blir sen så svinupprörda och vägrar fortsätta diskutera.
Sen kallar ni oss för småbarn :D.. haha

En liten reminder: Detta är ett diskussionsforum, detta är en tråd som b.la handlar om borderline och dagisfröknar, då kommer olika åsikter vädras, lev med det eller håll er till bildpostartrådar.

psyko_slusk

jag har inga problem med olika åsikter, det är när man lägger fram sina felaktiga påståenden som fakta som det blir lite störigt.

Ok, men svara då på hur du skulle göra om du var chef?

En anställd till dig har Borderline diagnos och depression till den grad att hon måste läggas in.
Skulle du föredra att kunna anställa någon annan på heltid istället eller ha en vikarie på obestämd tid för att sedan ta tillbaka en person med Borderline och depressionssyndrom som ska ta hand om barnen?

Det finns massor med arbeten, men bara ett ställe att placera barnen på.

skulle aldrig falla mig in att sparka någon för en sådan sak, nej.

Lepra, kul att du är läkare.. och som sagt läs det Misery länkade. Jag drar slutsatser av egna erfarenheter och att jag, uppenbarligen, är mer påläst än dig. Jag har inte någonstans utalat mig om Emelies sjukdomsbild mer än att du och andra i tråden kommer med felaktiga påstående som generellt gäller psykisk sjukdom och då i synnerhet borderline. Jag är ingen expert, men kan mer än dig.

Felaktiga påstående? som vadå? att jag tycker att en person med borderline som åker in på psykhem för att hon har ett självskadebeteende och "inte litar på sig själv" är olämplig att ta hand om barn?
Men du som är läkare är kanske mera lämpad att ta beslut över hur andra människor ska resonera kring omhändertagandet av sina egna barn. Sen att du har mera sakkunskap om borderline personligheter, som misery chick spelar ingen roll. Det är inte det som ligger till grund för mitt påstående från första början.

För att återigen fråga... Anser du att en person med borderline som läggs in på psykhem med själskadebeteende, eller vad det är för att hon "inte litar på sig själv" är lämplig att ta hand om dina barn på förskolan och vara en av de viktigaste vuxna förebilderna för dom? Du tycker inte att det är det minsta oroväckande att hennes beteende, tankemönster och historia kan vara grund nog för att oroa sig för vilken inverkan de kommer ha på dina barn och vilken syn dina barn kommer få av det?

och kontentant är att hon ska självklart ha kvar sitt jobb, sin anställning, även när hon är sjukskriven för att SEN när hon är frisk kunna gå tillbaka till sitt jobb.

Ja, förutsatt att hennes personlighetsstörning inte ligger latent och fortfarande påverkar hennes omdöme, bemötande och inställning till barnen. Vilket jag har svårt att tro, men som sagt, om det går, så då är det rätt tycker jag.

Skolka ni på samhällskunskapen eller vet ni bara inte hur det fungerar i samhället med arbete och sjukdom??

Jag är totalt oförmögen att själv kunna tänka och förstå saker.

men hjälp, vet du ens vad en personlighetsstörning är?
din personlighetsstörning är inte din personlighet, du är en människa med borderline, du ÄR inte borderline.
baserar du din åsikt inom detta helt på din erfarenhet av en(1!) person med borderline?

Nej 2 stycken faktiskt, den tredje är jag osäker på.

För att ta ett annat exempel då. En av mina bästa vänner som jag har kännt sen mellanstadiet, alltså i cirka 16 år har Aspergers Syndrom med ADHD problematik. Det är också personlighetsstörningar. För att påpeka det innan du själv gör det så gör jag bara en likelse och jämnställer inte borderline med det.
Men iaf.
Tror du att han och min brors mamma och emelie och alla andra med personlighetsstörningar kan bli "botade" och krypa ur sitt eget skinn, sin egen hjärna och sin egen personlighet för att med ett knäpp med fingrarna omvärdera hela sin världsbild, som jag även skriver nedanför och bli "normal" och att all problematik rörande deras diagnoser försvinner?

Person ÄR faktiskt sina störningar till den graden att de har sin personlighet formade runt sin problematik. Skulle störningen försvinna skulle de ju bli helt andra personer. Vad är det du säger? Att psykiska åkommor som dessa är fullt möjliga att kurera, trots all information jag tagit del av säger emot precis det? Vart hittade du den mirakelmedicinen? Är det dunderhonung eller svampen som skrevs tidigare?
Vad är det du säger? Jag förstår inte!?

och det är ju DU som får det att låta som om det vore en oåterkallig neuroskada, inte jag, så jag ser inte varför du känner att du behöver säga grejer som:

"Det är inte en fysisk åkomma direkt.

Jisses alltså... "

Ja, jag tror det är en neuroskada som det inte går att botas från. Behandlas och läggas band på (som jag skrev), men knappast att du kan hoppa ur din egen förvrängda världsbild och helt plötsligt byta syn på både triviala och stora saker. Tror du det? Du som den enda (förutom BBs läkarexamen) som verkar ha erfarenhet inom området.

jag vill så gärna tro att du skämtar men det gör du verkligen inte va?

Inte det minsta



För att återkoppla till tråden så tycker jag inte hon är det minsta lämplig att ta hand om barn förräns hon har bevisat att hon klarat av att leva ett normalt liv i minst X antal år och knappt då, skulle jag våga låta henne ta hand om mina barn. Därmed inte sagt att hon är en dålig person.

Dessutom så är den sociala biten och synen på människor som borderline personligheter verkar ha extremt olämplig att indirekt "lära ut" till barn i den åldern som saknar egen kritisk förmåga och omdöme.

Ett svart-vitt tänkande i en miljö där man försöker lära ut tolerans och förståelse är väl direkt kontraproduktivt, eller hur?

Det finns massor med arbeten, men bara ett ställe att placera barnen på.

Lepra

men nejnejnejnej

ASP pch ADHD är INTE personlighetsstörningar, nu är du inne på neuropsyk och snurrar igen, inte samma sak.

och jag ser inte riktigt syftet med att röra ihop världsbild och personlighet med personlighetsstörning heller.

och jag kan självklart inte uttala mig i enskilda fall, med människor jag inte känner.

...vänta nu här, tror du borderline är en neurologisk störning?
vad baserar du det på?