Varför så bitter?!?!

Varför så bitter?!?!

Jag är en bitterfitta. Jag vet det. Men ibland är jag en rolig bitterfitta. Dvs jag kan slänga ur mig saker i min bitterhet som skulle få Dave Chapelle att komma tillbaka från moderlandet och sno mina skämt. Men oftast är jag bara en bitterfitta. Jag tar ut min bitterhet på whoa men på senaste tiden har jag hållit mig borta härifrån (bannad, tofflat m.m) då har min bitterhet kommit ut på andra sätt. Mitt beteende. Jag klagar hela tiden och är sjukt negativ. Jag fick upp ögonen för mitt klagande och min bitterhet för några månader sedan. Jag träffade nämligen på folk som var mer bitter än jag. Dessa individer klagade hela tiden. Ett exempel på en mening på frågan " Hej, hur är det?".

"Uuuuughh, jag hatar det här stället, jag hatar mitt liv, har inte sovit, har ont i kroppen och mitt huvud värker som fan, snälla kan inte någon typ skjuta mig fy fan, jävla trash som kommer hit dööööö.....hur är det själv"

Varje dag var samma sak och jag märkte att jag blev mer och mer som dessa människor. Vi nästan tävlade om vem som var mest bitter och arg. Om någon var glad så haglade det spydigheter och dryga kommentarer "Vad ler du åt, satte din pojkvän äntligen på dig eller hehehehehe?"

Sen bytte jag arbetsplats. De flesta var ju bitterfittor och bitterkukar där också men en tjej var fan som en enda solstråle. Hon var alltid glad och fnittrig och istället för att bli irriterad så blev jag gladare och jag märkte hur mycket folk klagar egentligen och vilken skillnad det blev på mitt humör.

Det känns så svenskt att vara missnöjd och klaga. Du knyter an med nya människor genom att dricka öl på uteservering och klaga. Klaga Klaga Klaga!!
Fan, vi har ju det jävligt bra. Är det ett stockhlomssyndrom eller förekommer det lika mycket i Malmö som Göteborg?

Hur bitter är du?
Hur bitter vill du vara?

Jag är iallafall trött på att klaga och vara arg. Från och med nu ska jag bara ge rosor och vara så där schlagerkäck som de där Timotej-brudarna (kväver en rysning)