Varför så bitter?!?!

jag är inte det minsta bitter. möjligen kan jag vara ledsen och hata ibland, men jag är inte bitter. livet har gett mig dåliga kort men jag gör det bästa jag kan med dem. jag får gratis medicin, samhället tar hand om mig, jag kan fortfarande gå(!) och jag har underbara nära som jag älskar som älskar mig. mina problem är där men de är hanterbara. jag har accepterat dem och lever med dem och är väldigt, väldigt lycklig. ^_^

jag tröttnade på att alltid må dåligt och vara arg. lärde mig att hantera de dåliga känslorna och dagarna och undvika situationer som gör mig arg. har jag en arg dag går jag t.ex. inte in här på whoa eftersom risken då finns att jag hamnar i storbråk med folk. det orkar jag inte, så istället gör jag annat som inte involverar kontakt med folk tills ilskan lagt sig.

Hur bitter jag är skiftar väldigt mycket. Beror främst på sammanhang men också allmän dagsform. Jag kanske kan vara och uppfattas som bitter, men jag skulle inte vilja påstå att jag är en bitter människa.

Precis som för dig är det de bittra människorna runt omkring mig som gör mig medveten om hur jag själv emellanåt framstår och för mig själv och jag har senaste tiden försökt fasa ut det här människorna för jag har märkt att när dom inte får mig att själv reflektera över min egen bitterhet så bidrar de till den genom att dra ner mig i sitt bitterträsk. Jag har i synnerhet en kompis som har en så sjukt tung offerkofta på sig ständigt och jämt att det inte med några som helst medel går att göra henne på bättre humör. Det är både jobbigt och väldigt energislukande att umgås med henne. Det är som om det enda hon vill är att ha någon att vara bitter med och som om hon inte kan unna någon något.

Jag kan uppleva att med såna människor kommer bitterheten mycket av en likgilitighet. De saknar förmåga att ta sig ur sin situation och känner sig maktlösa inför den och då har det ingen som helst betydelse vad någon annan gör.

Människor som är bittra på sitt arbete eller i sitt arbete retar mig ganska mycket, men jag tänker inte vara bitter på att dom är bittra, det vägrar jag. Men inte heller tänker jag låta dem locka med mig i avgrunden som går ut på att klaga för då kommer mitt arbete bara bli så sjukt mycket jobbigare än vad det redan är. Dom vill få medhåll men jag pallar liksom inte, och om det då gör mig till en asocial tant so be it!

Jag är kanske på gränsen till för bitter, men jag tror det handlar om hur bitter jag uppfattas som att vara, i relation till hur bitter jag tror att jag uppfattas vara och där finns en ganska stor diskrepans. Många uppfattar mig som totalt nattsvart, men de flesta som känner mig vet att jag har ganska mycket självdistans och vet att jag kan verka mer bitter än vad jag i själva verket är, för jag är väldigt positiv och levnadsglad och kan göra mig väldigt rolig på min bitterhets bekostnad.

Jag är inte bitter alls. =)

Tycker inte om bittra människor alls.

Det är det värsta som finns, det är verkligen jobbigt och svårt att prata med människor som är väldigt bittra. Man blir lixom nerdragen i deras eländighet.

O det finns ingen nödvändig anledning att vara bitter. Tror inte någon någonsin mått bättre av att vara bitter. Bitterhet är bara negativt, på alla sätt.

Bättre att vara glad o lycklig och tacksam för vad man har, än att vara bitter o negativ för saker man inte har eller annat.

Life is to short to be anything but happy

det här är whoa, gillar man inte allt är man hatare och bitter :D

Niobe Jag har för mig att du var den där snygga tjejen. Stämmer det?

Dopeness P29: HAHAHAHHAHAHA!

Fråga vilken tjej som helst om hon är den snygga tjejen, så kommer hon ju självklart vara det. Lite mer specifik kan du väl ändå vara?


Usch vad bitter jag är.. :(

men fy fan (pallar inte läsa tråden) men BAAAAAAN!!! så trött på tråkiga bittra personer här på whoa. du va bannad, stay that way!

behöver inte fler tråkiga bittra jävlar!

//Yde - va hände me å va glad?

Jag är bitter .. Riktigt bitter .. Undra varför.. ? Jag klagar ofta på folk.. Vafan.. Kanske ska sluta med det .. heh ... heh.. he .. h ..

Kul å vara bitter ju!

JV å E: BAAAAN!! ;P nej men varför? jag hajjar om de e me humoristisk twist eller ens med en intressant förevändning. men genuint bitter?

//Yde - va gla'!

"Uuuuughh, jag hatar det här stället, jag hatar mitt liv, har inte sovit, har ont i kroppen och mitt huvud värker som fan, snälla kan inte någon typ skjuta mig fy fan, jävla trash som kommer hit dööööö.....hur är det själv"



gud vad jag avskyr sånna människor. Om du däremot är bitter på ett inte så narcissistiskt sätt så kan det vara jävligt skönt. Personligen är jag ganska bitter enligt andra, men jag försöker hålla det på ett annat plan. Jag klagar nästan aldrig på att jag är trött eller har ont eller något, men däremot klagar jag på andra människor, politiska frågor, teknik osv osv.

En misantrop är ju trots allt bara ett annat ord för en upplyst person. :P

En misantrop är ju trots allt bara ett annat ord för en upplyst person. :P

haha kommer jag ihåg hur man lägger sån forumkommentar så ska detta vara den!

//Yde - tack, guld!

Jag säger som Robert Gustavsson - JAG ÄR INTE BITTER!

Uuuuughh, jag hatar det här stället, jag hatar mitt liv, har inte sovit, har ont i kroppen och mitt huvud värker som fan, snälla kan inte någon typ skjuta mig fy fan, jävla trash som kommer hit dööööö.....hur är det själv

det där är inte att vara bitter, det är att vara gnällig. bitterhet handlar om att frångå självcentrering och självömkan, två egenskaper som klassar människor som idioter och inte passar en god bitterfylld människa. misantropin och nihilismen är ju ofta inne och tummar på samma områden som den bittra, men jag skulle vilja påstå att det ändå är viktigt att skilja på dem. man kan vara bitter utan att vara misantrop, och man kan vara misantrop utan att vara bitter (ofta så följer de ju varann iofs). är man INTE nihilist är man dumihuvet och det är ju bara fakta.

jag tycker att nu flesta verkar jämställa bitterhet med gnäll, apati och oförmåga till att förändra vadhelst får denne i sådan sinnesstämning, men ingenting kunde vara mera fel.

nej, stolt och bitter är den som kan se skönhet i ångest, vårdar ett dekadent liv, uppmuntrar kaos och allmän förvirring. kort sagt en som inte följer den norm som färgar de o-bittras liv, nämligen att livet är vackert, rättvist och meningsfyllt, för det är det inte. att inte vara bitter jämställer jag med femåringen som tittar på tv-inslaget om svältande familjer och frågar sina föräldrar varför de inte köper mat om de nu är så hungriga.

men det är ju min misantropiskt färgade bild av bitterhet

Hehe jag tar också ut bitterhet på whoa o internet i övrigt, annars chillar jag rätt mycket...orkar inte klaga på allt i livet o dom flesta saker löser sig ändå. Men som du säger, man kan inte vara runt bittra människor då förstörs man, tur att dom flesta jag känner antingen är trevliga o snälla eller peppade o vill göra saker med mig. Jag blir nog bitter när jag är understimulerad som denna sommaren har jag kommit på. Intressant? njäeeee.....men likväl ett svar


Bitterhet smittar för mycket för att praktiseras 24/7 utan i naturen bland dom andra människoaporna!

mrsalesman

men det där stämmer ju inte. bitterhet handlar inte om att klaga, det handlar om att acceptera. större delen av mitt umgänge består av bittra cyniker, militanta misantroper och vad du nu vill kalla det, och de är fan de mest peppade, aktiva och produktiva människor jag vet, och även trevliga och snälla när de lägger den sidan till.

att tycka synd om sig själv, att gnälla, inte ta sig i kragen är ju bara patetiskt och troligtvis en av många bidragande orsaker till att andra faktiskt blir bittra över dessa sorgliga ursäkter till existens. livet är varken vackert eller rättvist, folk som klagar över att de blir behandlade orättvist eller fel är ju bara ryggradslösa fjantar som av sin egen feghet inte vågar göra något åt saken, folk som faktiskt tycker att livet är rättvist eller vackert är ju bara blåsta spån.

nej, i mina ögon är bittra människor de enda som är värda att uppskatta som folk, och då menar jag bittra enligt min definition.

och missförstå mig inte nu, en bitter människa kan fortfarande uppskatta sitt liv, aktivt jobba för att kunna uppskatta det ännu mer, men det utan att förneka sin egen och alla andras meningslöshet

Hehe jag håller med dig till 100% dude. Jag är också en "bitter" cyniker då antar jag.

peace

det är sossigt att vara bitter. sluta klaga och börja handla istället. själv e jag inte bitter för fem öre och skulle jag bli det hoppas jag ngn ber mig sluta klaga. negativa människor vill jag inte ha i min omgivning.

Är verkligen inte en bitter person, snarare motsatsen. Men klaga gör väl liksom alla, mer eller mindre då...

Är inte bitter, men klagar gör väll alla. Finns alltid något som man inte gillar och det kan ju inte vara nyttigt att inte agera ut det =)

Jag är väl snarare mer cynisk än bitter.

Bjäär:

Eat Dance Queef

Niobe; så hur kan du va bitter när du har så trevlig musik?

//Yde - va gla'

Jag är inte särskilt bitter, positiva vibbar är det bästa som finns.

MEN! Bitter humor är nog bland det bästa som finns. Jag vet att jag kommer få en massa hat när jag propsar Betnér, men den typen av humor älskar jag. Jag tror inte att han är en överdrivet bitter person på riktigt, utan mer har förmågan att uttrycka bitterhet på ett väldigt roligt sätt.

Jag och mina vänner brukar tillexempel säga att vi hatar våra liv i vardagliga situationer när något går snett, som när man glömt mobilen hemma eller tappar sin glass i marken. Låter väldigt bittert och deppigt men är skitkul. Tycker vi i alla fall, kan tänka mig att det verkar jätteskevt för dom som inte hajar att vi skämtar.

Jag kan vara rätt bitter, men i sällskap är jag nästan aldrig bitter.
Det tråkigaste som finns är ju att klaga.

Har man själv en hyffsad dos realism och medvetenhet om sin livssituation kan det vara jävligt kul att snacka med bittra människor, för att sedan garvande skaka av sig deras smittsamma olycka.


fet video för övrigt

Niobe Är du den där vackra bruna tjejen?

Negativa känslor föder negativa känslor. Positiva känslor föder positiva känslor. Det är lätt att hamna i en cirkel. Jag försöker att tänka positivt. Men jag har haft psykologer som har sagt att jag har ett depresivt tankesätt. Ibland får jag ångest fast jag försöker att tänka positivt. Var kommer all ångest ifrån?

det är nice att klaga på folk och vara bitter och inte göra något åt det

Dopeness

Var kommer all ångest ifrån?

Ogräset du röker?

Om man skaffar riktiga problem så försvinner ångesten som man inte visste vart den kommer ifrån..

jag får ångest ganska ofta men anser mig ändå lycklig och obitter. ^_^

Jag har slängt bort alla mina bittra polare.
Hade en ganska tråkig inställning länge, cynisk och dömande och lade ner mycket tid på att klaga på och lägga energi på saker jag ändå inte kunde göra något åt.

Nu känner jag igen typen på tio mils avstånd och tar en snygg omväg, och försöker vara en glädjespridare istället mer än vad jag är en gnällspik. Inte för den sakens skull orealistisk men man måste inte gnälla och sura varje gång tillfälle ges.

När jag slutade mitt jobb nu i slutet på juni kom folk jag inte snackat mycket alls med och sa hur tråkigt dom tyckte det var att jag skulle försvinna som spred så mycket glädje och "du som alltid går runt och visslar" en sån där irriterande sorgelös jävel som jag hatade förut, har jag tillslut blivit... oh geez.
Men det är mycket roligare att vara den irriterande glada än den sura som bara sprider negativa vibbar.

Fake it til you make it hohoho

Niobe Är du den där vackra bruna tjejen?

Precis! Släng upp lite bilder Niobe så kommer minst hälften av alla bittra här inne lysa upp.

Hahahaha, älska detta ämne..

Jag är inte bitter, snarare cynisk och smått hatisk med ett väldigt förhärdat sinne. Men det är till stor del andras livsöden som gjort mig sådan.

Livet har inte gett mig ett skit gratis, mest besvikelser, tragedier och problem runt mina nära och kära så det är inte så konstigt att jag blivit den jag är idag.

Men orka gnälla så jag låter bli, kunde inte hejda mig att skriva i tråden då ämnet är lika hilarious varje gång.

Men jag är dock inte negativ, pessimistisk eller deppig. Sånt finns inte min värld. Snarare att jag ser ner på andra människor och fasar ut sådana som inte ger en ett skit av värde. Slösar inte min tid.

statesofmayhem Jag har inte rökt gräs på över ett år.
Kanske därför jag har ångest.

alla är vi olika förstås. en del blir extremt deprimerade fast de har allt de kan önska sig och andra blir pissade på gång på gång och bara skakar av sig och knatar vidare. är väl en del av att vara människa antar jag.

det som verkligen stör mig är människor som inte har ett enda verkligt problem och ändå är bittra och gnäller om sina hemska liv. skaffa lite perspektiv.
att jag t.ex. ofta tar upp att jag fick äta ett husdjur som barn är ett sätt att försöka sätta saker i perspektiv. "tänk på barnen i afrika" ger inte mycket perspektiv eftersom de är långt borta, men får man veta att grannen har det så fattigt att den måste börja äta sina egna gosiga husdjur så kanske man uppskattar sitt "hemska" (men i stort sett problemfria) liv lite mer. (för mig spelade kaninätandet ingen roll, men flera av mina systrar tog det hårt)

och jag känner att jag bör upprepa detta: jag är väldigt lycklig trots att jag förmodligen aldrig kommer att uppleva en sekund utan smärta igen. jag lever. bara det liksom! ^_^

När jag bittrade mig hatade jag mest ner på folk, inte på livet och absolut aldrig på mig själv. Det var unga mammor, barn, fula människor, snygga människor, pensionärer, föredettingar, föredettingars nya, föredettingars gamla, föredettingars gamlas nya...Exakt allt och alla som inte var som jag. Bitter skulle jag dessutom aldrig någonsin kalla mig då. Att man sen spenderade en hel ölkväll med att snacka om en bekants kusins brors flickvän låtsas man inte om. Det är helt normalt att lägga sin tid på någon man aldrig kommer träffa...

Bitterhet smittar ju också tyvärr. Till sist är man ett jävla bitterfittsgäng där man inte kan visa sig lycklig utan att få en spydig kommentar.

Jag är bitter som fan, glad och skinande kan jag vara när jag är vis och gammal. Då sitter man ändå och ruttnar på något kasst ålderdomshem och då jävlar kommer man behöva lite positivitet.

junkgirl
Det är en väldigt bra egenskap att kunna sätta saker i perspektiv. Det gör så att man blir mer vettig och ödmjuk person tycker jag.
O jag känner lite att det är extremt svårt att bli bitter o sur över livet om man kan sätta saker i perspektiv. Då uppskattar man det man har, istället för att va sur o gnällig över allt som går fel.
Det är lättare att se glaset som halvfullt istället för halvtommt. =D

Det är ett internationellt fenomen, man är rolig 5% av tiden som bitter och allting hänger ihop med den här figuren.



Jag rekommenderar att sluta tycka synd om dig/er själva och se saker för vad dom är istället för vad ni tror dom är + om nånting verkligen går dig på nerverna så accepterar man antingen skiten eller gör något åt det, pang lösning på allt livets problem. Eller åtminstone 99% av våra "svenneproblem"

kakmonstret

jag hade noll perspektiv och tyckte mitt liv var hemskt som fan innan jag fick mina kroniska brännande MS-smärtor faktiskt. nu är jag mest glad att jag ändå kan gå och skriva på datorn och att fordonet min hjärna använder för att ta sig runt inte helt havererat än. tänker försöka se så mycket jag hinner av världen innan kroppen och plånboken säger ifrån. jag hade turen att födas i ett rikt land som tar hand om mig. vore bra jävla otacksamt av mig om jag klagade på livet bara för att jag råkade bli sjuk då. ^^

en annan sak som bör tilläggas är dock att jag självklart har svarta dagar då jag ligger och har panikskräck över framtiden, så självklart är det inte rosenrött att vara sjuk, men det blev mycket enklare efter att jag hade accepterat smärtan iaf. jag hoppas jag kan acceptera ovissheten också snart.

Om nån e bitter så blir jag till den glada.. Är det nån som e värsta glad blir jag bitter. Jag e nog rätt bitter- eller ahh cynisk. Bitter är för Ica kärringar som inte fått k.k!

junkgirl
När man får sådana ganska "dåliga" saker som händer en så blir det ofta så att man får ett annat perspektiv på livet. Man inser kanske vilka saker som faktiskt spelar roll, o vilka som inte spelar någon som helst slags roll. Jag har haft det så också.
För mig blev det dock så att situationen blev bättre tillslut, o då blir det väldigt lätt att glömma det nya perspektivet på saker. Man tar saker för givet efter ett tag, vilket är dåligt.

Mmmm, alla har nog svarta dagar. Men men, förhoppningsvis blire väl bättre tillslut.
Om inte så kan man ju alltid tänka på att vi alla en dag kommer döö, o då finns det inte mycket kvar, o livet är på tok för kort för att ligga o ojja sig. Man får försöka göra det bästa av situationen varje dag, trots att det är svårt.

Jag har varit bitter i perioder, oftast kopplat till relationer & händelser som inte spelats ut åt det hållet man velat ha det.

Men hittar du det du är gjord för att göra och kämpar hårt för att komma dit finns det inget utrymme för bitterhet... Man går bara runt & ler hela tiden : )