Informationsberoende - Finns det fortfarande? Jag har ett ytterst vagt minne av ett konsumentpartisk tv-program för några år sedan, körde ett inslag om en så kallad informationsberoende. Killen i inslaget, som lattjade någonstans runt tjugofem-års-strecket och som bäst beskrivs som lite småmesig, berättade att han varje minut av varje timme av varje dag ägnade sig åt att inhämta information. Det behövde nödvändigtvis inte vara av encyklopedisk karaktär, så länge han kände sig på något sätt stimulerad, blev han mätt och belåten. Tv-spel, serietidningar, radio. Det kvittade helt vilken form han valde att sila fixen genom. Nu ska jag inte bli skogstokig här och påstå att jag är uppe på samma labila höjder och balanserar som killen i inslaget, men jag känner definitivt att jag är på väg åt fel håll. Filmer fastnar inte lika lätt längre, tidningsartiklar har en extremt kort livslängd och radioinslagen beblandar sig med varandra och skapar en enda oigenkännlig minnesklump. Min förklaring till varför detta spontana sjukdomstillstånd smygit sig på är att jag inte klarar av att stå emot informationsflödet. Jag är inte en av dem som kan flytta ut på landet, bränna upp mobilen och skratta åt hela eländet. Jag är en av dem som läser sju olika filmbloggar, följer tre olika podcasts och har ungefär sex tv-program som laddas ner på regelbunden basis. Frågorna är alltså som följer:Finns informationsberoende fortfarande? Vad innebär det?Finns det någon hjälp?Kallas det idag något annat?Hur illa till ligger min obäddade säng där ute på den tunna isen?
Jag är en av dem som läser sju olika filmbloggar, följer tre olika podcasts och har ungefär sex tv-program som laddas ner på regelbunden basis.
Filmer fastnar inte lika lätt längre, tidningsartiklar har en extremt kort livslängd och radioinslagen beblandar sig med varandra och skapar en enda oigenkännlig minnesklump. Min förklaring till varför detta spontana sjukdomstillstånd smygit sig på är att jag inte klarar av att stå emot informationsflödet.