Tankar om livet
Under en längre tid i mitt liv har jag funderat i mängder.
Jag har funderat på livets gång och vad livet har att erbjuda, och efter en tids fundering fram och tillbaka har jag bara kommit fram till en enda bra utväg.
På något sätt känns det inte som om jag är som alla andra, det känns som om jag lever och är intelligentare än övrig befolkning, att jag ser igenom livets spel och är den enda som ser att människan är en fruktansvärd varelse.
Jag känner att världen och livet är enligt mig och att något högre ser mig på film då jag tampas med vardagen.
Övriga människor är statister runt om mig, obetydliga varelser.
Jag kan heller inte förstå varför livet är många så kärt, och att begå självmord är så fruktansvärt. Jag känner som så, att mitt liv är på en lång tråkig linje, händer något hemskt går linjen neråt, i övrigt på samma längd.
Jag kan inte förstå hur så många orkar stå ut med vad livet har att erbjuda, det är väl inget speciellt, egentligen? Jag skulle vilja veta om någon känner likadant, eller om någon kan säga mig vad det är värt att stanna för?