Flyttångest

i början är det ensamt, men tro mig, du kommer lära känna nya människor. och även du nu bara vet om tre kompisar som bor där, kommer du hitta folk du känner förr eller senare, världen är så sjukt liten. jag har gått igenom precis samma sak som du och vill du ha ett råd så var väldigt utåtriktad och öppen så kommer det fixa sig. jag fegade skitmkt i början och ångrar det verkligen i efterhand.

Jag flyttar till sthlm på söndag, känner mig också lite lost men det löser sig säkert

Välkommen till stockholm, skicka pm till Rachel och styra whoa träff och dyk upp. Många trevliga prickar där och bli kompis med.

Jag ser bara möjligheterna. Stockholm maj god du har ju alla chanser i världen att träffa nytt folk. Där om någonstans. Det känns alltid lamt i början för inte vågar man gå ut själv. Men man träffar ALLTID någon på nya jobbet, på gymmet, i affären som man helt enkelt börjar prata med och tillslut är man med deras klick och spinner vidare på det. Sen har du ju whoa med. Tanto var det va? Som alla hänger i? Starta whoaträff. Fan vad jag skulle vilja vara i din sits. Nya människor äger! Du kan bli vem du vill

Känner som du, flyttar från Stockholmsområdet till Lund om ca en månad och känner _ingen_. Men det är lite spännande :)

Polarna man hängde med när man var fem var ju inte riktigt några som man aktivt valde. Att flytta iväg hjälper en att förstå vilka av ens vänner det är som man egentligen bryr sig om.

När jag flyttade ifrån allt så kände jag bara glädje över att få komma iväg och göra något nytt, hänga med nya människor och se nya platser. Såhär ett par år senare så åker jag givetvis hem och hälsar på med jämna mellanrum men att flytta tillbaka finns inte på kartan.

När jag flyttade till Sverige då försvann ju 80% av de man hade kontakt med i hemlandet. De få man behöll så genererade de nya kontakter som kommit och gått och av dem har över tiden flertalen försvunnit med. Hade tom ingen kontakt på 2 år med någon vid ett tillfälle, men nu har fått kontakt igen med några barndoms och tonårspolare som blir mera utav vuxenpolare/vännerförlivet stylee.

Då några av dem flyttat till andra länger med så gör vi vuxna saker som att åka till varandra och hälsa på och röjja runt och om somrarna brukar vi träffas i hemlandet etc.



Man skaffar sig nytt umgängeskrets rätt snabbt och Stockholm är trots allt med svenska mått mätt en kulturell, stor och livlig stad där man kan vara anonym eller social utav helvete.

Coke
Nej s¨klart man inte valde att hänga med dom, men man har ju valt att stanna kvar. Man vill inte förlora sina barndomskompisar med massa "Vi lovar att ses" och sånt skit.

Jag tänker i alla fall erkänna att jag mår mycket bättre av alla tips och liknande. Jag är på en whoaträff i alla fall!

Jag tror att jag känner såhär bara för att det gick så snabbt, eller jag har typ hatat Borlänge sen jag var 13 år eller någonting, och alltid sagt att jag ska flytta så fort jag kan. Sen var jag på en arbetsintervju i måndags, fick jobbet direkt. Var på introduktion på tisdagen, fick ledig dag på onsdag för att packa sen fortsätter jag imorgon, jag vart väldigt chockad. Hinner varken med hejdå-fest eller någonting. Fast det känns i alla fall lite bättre nu..

Lite kluven här också, stanna i Stockholm eller flytta och börja plugga i Malmö? Dont know, väntar på antagningsbesked nr 2. Hur som helst löser det sig alltid, nya människor intryck osv som väntar. Troligen känner du så för att det kom plötsligt och du inte hunnit smälta det ännu.

Jag flyttade från Lund till Göteborg där jag inte kände någon. Jag älskar fortfarande den staden som blev mitt hem i nästan 5 år sen.
Jag började plugga diverse utbildningar och lärde känna en hel jävla massa trevliga människor. Har många bra vänner där nu. Men jag tog ett nästa steg då jag fick jobb i Stockholm och flyttade till Stockholm. Här har jag också massa vänner.. det roligaste är väl att jag både har vänner från Lund och Göteborg här uppe också.

Det jag saknar är en hemstad.. jag har inte bott i Lund på snart 6 år och då har så mycket förändrats. Min mamma flyttade från mitt barndomshem när jag flyttade till Göteborg. Så jag har ingen barndomspunkt kvar.
Jag rensade upp rätt rejält bland vänner i Lund, de jag har kvar nu är riktiga vänner.. som är värda att hålla kontakten med.
Det kan bli stressigt att hälsa på för alla förväntar sig att man ska hinna träffa dem, samtidigt som man ska träffa familj och besöka ställen man tycker om.

Men det är inga problem, pluggar du kommer du träffa nya polare snabbt. Sen lär du känna folk ute på klubbar som rör sig i samma kretsar, kompisars kompisar osv.

Det stärker självkänslan som fan och du kommer växa en meter. Så det är bara att göra det. Visst är det lite melankoliskt, men man kan alltid återvända hem.

Jag ska återvända till skåne och rota mig där sen igen...

sen är facebook skitbra, ett litet meddelande då och då med en uppdatering med vad som händer...

flyttar till Gävle om några veckor, känner inte nån, men ska plugga program så det löser sig alltid, korridor dessutom :P yehaa

flyttade till gbg för nån månad sen. ville verkligen ifrån halmstad och komma närmare min flickvän (sambo). ändå hade man fetångest innan flytten. det är klart man saknar hemstaden och dom få polarna man har där. men när man väl kommer in i det nya så är det så jävla mycket bättre!! övergången i att byta hem är alltid jobbigt, särskilt när man bytar stad med.

Det kan lätt va ensamt i början, Nya-i-sthlm borde hooka upp!