Det här med att lita på folk
Det här med att lita på folk Jag berättade något riktigt allvarligt för en mycket nära vän till mig som jag har känt hela mitt liv och jag ville verkligen inte att detta skulle komma ut. (det är inget viktigt här vad det handlar om). Jag fick nyligen reda på att hon sagt detta till 2 personer (som jag känner)även fast hon lovade att aldrig säga det. Jag litade verkligen på henne och det är henne jag alltid pratar med när jag behöver och mår dåligt. Jag kommer inte ihåg hur vi kom in på det men hon sa då att hon "råkat" säga det till dem. Jag blev såklart chockad och ledsen. Själv började hon gråta och skämdes verkligen. Men det jag undrar är hur ska jag kunna lita på henne? hon sa det dessutom till TVÅ personer vid olika tillfällen och hon sa också att hon visste ju att hon inte fick säga det men ändå sa hon det. Jag känner mig jättesviken även fast jag redan förlåtit henne. Jag vill aldrig bråka med folk och om jag gör det så vill jag reda ut det med en gång, men jag kände inte för att säga allt jag känner när hon grät och jag vill helst bara glömma allt även fast jag vill skrika. Alla gör misstag, det är jag mycket medveten om men detta skedde två gånger och dessutom var det en allvarlig sak. Jag är en person som måste prata ut när jag inte mår bra och hon kanske inte mådde bra för att inte jag gjorde det men jag skulle ändå aldrig berätta det för någon annan. Sedan jag berättade för henne så har hon heller inte frågat mig något om det eller varit särskilt intresserad, verkade inte som att hon tyckte det var något allvarligt, men för mig är det verkligen det. men då känner jag att hon verkar mer intresserad av att prata om det med andra och prata bakom ryggen på mig. Jag bryr mig inte att det var just de personerna som hon sa det till, men just att hon kunde med att säga det, två gånger när jag bett henne att inte göra det. Hon sa att dessa personer aldrig skulle säga det, men jag trodde ju inte att hon skulle göra det heller. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag låta det vara? Borde jag inte lita på henne? HAr någon av er varit med om nåt liknande förutom när ni var små? Hon är en av mina närmsta vänner men jag känner mig sviken som fan. Sorry för lång text och kanske inte intressant för många men hoppas att iallafall någon förstod.
Varför lita på henne? Tydligen så kan du ju inte det. Förlåta henne kan du göra, men för att du ska lita på henne så måste hon visa att det går att lita på henne,
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Du fick en smak av livets hårda skola, och tjallare dumpas!
går inte att lita på folk, bara get used 2 it
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
hon har ju rätt tydligt visat att det inte går att lita på att hon håller hemlisar hemliga, det betyder ju inte att du måste sluta vara kompis med henne om du inte vill det, men det kan ju vara en ide att tänka på vad du berättar för henne.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?
När jag säger nått som ja inte vill att nån annan ska veta, tänker jag att det kommer gå runt ändå.. Folk kommer höra det. Det är bara så. Om du vill ha nått riktigt hemligt. Höll det för dig själv. Min första tanke var typ, som en tjej säger till en kille: säg nu inte till någon att vi har haft sex. Killen: Nej inga problem ska inte säga till någon. Det går 5 min och killen har redan sagt till 5 av sina kompisar.
Jag har ingen personlighet
"forgive but not forget" passar ganska bra in tycker jag ändå.
Dom som blundar ska ja blända å och dom som slocknar ska ja tända!
Det går inte lita helt på någon faktiskt. Förutom ens föräldrar. Snackar alltid med min pappa när det är något. Oavsett om det handlar om att vara olyckligt kär eller om det är kefft på jobbet.
"Nothing says leave me alone like doo doo-butter in my pa-ants"
Jag har några vänner jag aldrig skulle anförtro några större hemligheter åt, men de är fortfarande mina vänner för den saken. Jag ser det som deras svagheter i en bra helhet, precis som vilka andra svagheter som helst. Jag får helt enkelt strunta i att berätta vissa saker för dem, men det betyder inte att man inte kan umgås och tycka om varandra för det. För övrigt är de ju inte mina närmsta vänner, just av den anledningen. Sen är det klart att en vän som inte kan bevara en hemlighet faller i ens ögon ganska mycket, då jag anser att lojalitet är något som är en av grundstenarna i en bra vänskap. Att någon snackar om en bakom ens rygg är ofta något som bevisar att personen kanske inte tar en på så stort allvar, eller att tillfredställelsen i att få skvallra är viktigare än ens förtroende. Men det är så det är. Om din kompis verkligen bryr sig om dig och inte vill förlora dig så tycker jag ni borde prata mer om det, om det är viktigt för henne så kommer hon säkert försöka ändra på det (man lär ju sig av sina misstag!)
Vad är det här, någon form av slogan?
Såklart det finns folk som det går att lita på förutom föräldrarna. O ibland kan man inte lita på föräldrarna...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Vissa personer berättar sånt som dem inte får berätta eller inte borde berätta bara för att dem tycker det är "coolt att veta om det" eller vill impa på vissa personer ibland. Vet inte om det är så, men jag har upplevt det så med några personer. Fler som upplevt det ?
Stunner aka Antwaan
Tänk på att det kan vara jobbigt att bära på stora hemligheter. Inte bara sina egna, även andras kan vara riktigt kämpiga. Därför måste vissa berätta dem vidare, av exakt samma anledning som de själva fick höra den från början - man orkar inte ha den "ensam".
Carl Only Bildt 4 Cuban Linx
http://matiasrankinen.wordpress.com Missa inte världens bästa radioprogram
Starka Personligheter.
Sen gillar vissa personer att skvallra mer än andra..får dom nån godbit har dom svårt att hålla sig.. Det är som att ställa fram godis i en skål och lämna ungen ensam i rummet.. Gäller bara att lista ut vem som är vem i bekantskaps kretsen..Se det som nåt positivt,nu vet du vad hon går för och behöver inte göra samma mistag igen..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Håller med Testosteron , vissa saker är ibland för kämpiga för att orka bära som vän själv. Min absolut närmsta kompis vet om det, och hon vet också om att jag kan berätta sådana saker för min mamma, liksom hon kan berätta jobbiga saker om mig för sin mamma. Tycker det är ganska själviskt många gånger att lätta sitt hjärta, men tynga någon annans. "Jag orkar inte bära detta ensam, men berättar för dig, säg inte det, bär det själv." Men därmed inte sagt att det i detta fallet är okej av din kompis, har ni en överenskommelse om att inte berätta saker, så är det så. Men hur hade du själv reagerat om du fick reda på en liknande sak om henne?
Ett tips för framtiden är att 'testa' nya kompisar. Berätta "top-secret" stuff som inte är så känsliga (dvs. ifall det kommer ut är det ingen större katastrof). Ifall hemligheten inte kommer fram då kan du gradvis delge kompisen saftigare grejer, ifall kompisen skvallrar - då vet du var du har henne/honom.
There are no stupid questions, just stupid people - Mr. Garrison
Moderator
2009-07-16 12:33
Jag tycker Math sa det ganska bra. Vill du inte att något ska komma ut så håll det för dig själv. Annars får du väl hoppas att den det kommer ut till är en tillräckligt nära kompis för att det inte ska vara någon katastrof.
Nu när whoa till slut ska lägga ned kan det vara dags att sammanfatta allt jag har lärt mig här genom åren: WORD! på Misery_chick
Jag har en kompis som var en av mina närmsta vänner under fem år som ljög big time för mig två gånger. Första gången var lugn, jag har inte svårt att förlåta ett misstag en gång, men andra gången gick det mindre bra. Då var det mest insikten om vilken röten jävla cunt jag ödslat fem år av mitt liv på som var jobbig. Jag har inte brutit upp med henne alls, hon vet inte ens om att jag vet. Och jag är cool med det. Visst hade det varit gött att slänga smuts på henne, men jag njuter mer av att hon mer och mer inser att jag (plus en jävla massa andra som har upptäckt hur hon är) glider ifrån henne. Hon är en lös kompis, som är go att hänga med ibland, men där tar det stopp. Hon har inte en plats i mitt liv längre, jag byter inga känslor med henne, och jag vet att hon lider mer av det än om jag skulle ställa till en scen som antagligen ändå hade slutat med att hon fick chansen att be om ursäkt. Hon ska liksom inte ha den chansen, så enkelt är det. Du behöver inte säga till henne, få henne att gråta, bryta med henne som vän eller ge tillbaka. Unna henne inte de delarna av ditt liv som en riktig vän förtjänar, hennes förlust liksom. Människor är, som sagt, inte att lita på och det enda du kan göra för att ändå kunna ha en skön relation till folk är att ta reda på vart du har dom och rätta dig efter det. Pallar du inte det så dumpa.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Nu när jag läser igenom allt jag skrev så låter det ganska uppenbart som en vän jag inte kan lita på, och jag är inte säker på om jag kommer kunna göra detta heller, iallafall inte under den närmsta tiden. Men jag kan inte ge upp 19 års vänskap för en miss. Hon grät och ångrade sig verkligen men det jag inte förstår är varför hon sa det, två gånger dessutom. Jag har inte träffat henne sedan detta kom fram och jag vet att om jag träffar henne så kommer jag vilja dra upp det men jag vet inte vad det egentligen tjänar nåt till. Detta "problem" är egentligen inget som hon skulle må dåligt av och det vet jag att hon inte gör, det skulle inte jag gjort om någon sagt denna hemlis till mig, men jag skulle däremot tycka synd och stötta personen och absolut inte föra det vidare om hon bad mig att inte göra det. Jag sa det till henne för att jag trodde inte att det skulle komma vidare. Vi har ALLTID berättat hemlisar för varandra och vi har hållt det,(vad jag vet) iallafall från min sida. Jag vet inte om jag kommer kunna berätta saker för henne längre, jag vill verkligen säga till henne hur dåligt jag mår av detta, men vad spelar det för roll? Dessa personer vet redan och ingen av oss kan göra nåt åt det. Denna hemlis handlar en sak jag varit med om med några andra vänner (inte de hon sa det till) och jag tror att hon sa det till dem för att få reda på vissa saker genom dem om dessa andra vänner. Men hon sa det ändå när jag inte ville. Det är svårt att förklara helt eftersom jag inte vill säga vad det handlar om. Detta var verkligen min största hemlis någonsin och jag känner mig helt maktlös när jag inte kan göra hennes "misstag" ogjort.
Det gäller att lära känna sina vänner. Vissa gillar att snacka, andra inte. Det som kan vara lite jobbigt ibland är när man får höra flera saker och glömmer bort vilka saker som personen sa att man inte fick berätta vidare. Men när det gäller allvarligare saker så brukar man ändå komma ihåg vad man skulle hålla tyst om. Dock så var vi tre stycken en gång, A B och C (CapKillah). A hade berättat en sak till mig som jag visste att jag inte fick berätta vidare. Men så drar B upp denna grej och jag börjar fundera på om jag råkat säga denna sak av misstag till B någon gång. Jag höll låg profil iallafall, och frågade B sen hur han visste om den där saken och då sa han att det var A som hade berättat det för honom. Alltså han som även berättat det för mig. Då blir man ju lite snurrig, om det nu är så jävla hemligt och inte får spridas, varför sprider personen det själv då? Allt man inte klarar hålla inom sig kan man skriva om på internet. ;)
Jag tycker först och främst inte du ska dra dig från att säga allt du känner även om du vet att hon är ledsen för det. Spit it out! Sådant ska man inte låta pyra inom en. Få henne att förstå hur allvarligt det var och att er relation faktiskt tagit skada av det. Det som jag tror på är att förlåta, när man känner att man klarar av det, men aldrig glömma. Glömma är korkat. Beroende på hur stort ett svek är så har det tagit olika lång tid för mig att förlåta. Själva vänskapen efter sveken har det dock resulterat på olika sätt. Somliga har jag verkligen känt att det bara har handlat om ett misstag och steg för steg har det gått att bygga upp ett förtroende igen. Andra har jag känt att jag inte kan lita på längre eller anförtro större saker och de har då stannat vid att vara inte så nära vänner/bekanta/"hej-kompisar". Några har jag känt har visat sin riktiga natur och dessa har jag raderat från mitt liv helt - tills vidare. Gå på magkänslan.
Delam tange barat
HAHAHAHAHAHAHHAAHHAHAHAHAHAHAHAHA