I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Överdriven empati

Övrigt - Blandat

   

2009-02-04 20:35

Överdriven empati

Nu är det så att jag "lider" av någon slags överdriven empati. Alltså jag har en förmåga att tycka synd om andra x 10. Bara senaste veckan har jag reagerat stark på olika människors situationer.

Först satt jag och tittade på "Öga mot öga" (som handlar om att gärningsmän och brottsoffer möts och talar ut om det som hänt) där en yngre kille berättar hur ångerfull han är efter att han varit med om ett rån/misshandelsfall mot en kille. Han förklarar att det han gjort verkligen är något han ångrar och att han inte är en sån kille egentligen. Han har bra betyg, bra föräldrar, mm. Men offret vill inte träffa honom för en så kallad medling. Efter ca ett år av ånger döms killen till samhällstjänst och 17000kr i skadestånd. Han säger att han kommer sommarjobba och betala av sin skuld. När programmet är slut har jag fått sån medkänsla för killen att jag funderar på om jag ska hjälpa honom med en slant eller starta någon slags insamling för att hjälpa honom att betala av sitt skadestånd. Mer än tankar blir det inte, men jag tycker verkligen synd om killen, bara efter att ha hört hans version en halvtimme på tv. Tycker fortfarande synd om honom och är fortfarande lite besviken på killen som inte ville ställa upp och låta gärningsmannen få be om ursäkt. Han lyckades ändå säga förlåt lite snabbt under rättegången, så det kändes skönt.

Nästa fall denna vecka är när jag sitter och bläddrar bland annonser på nätet. Ser en kille som säljer sina kläder och adidas-skor för några hundralappar. Även fast inte kläderna tilltalar mig och skorna är 4 storlekar för stora, så skulle jag vilja köpa dom av honom för han måste ju verkligen vara i behov av pengar om han säljer sina kläder för en så billig slant. Här har jag bara ett namn och ett nummer och en bild av hans gamla kläder, men jag får verkligen känslor för killen.

Tredje fallet, som jag återigen fick tycka-synd-om-känslor för denna vecka utspelade sig idag när jag besökte ett stort köksföretag. Dom annonserar att dom har Sthlms största köksutställning, men när jag parkerar min bil utanför den stora butiken står endast ett par, tre bilar jämte min. Butiken är nästan helt tom om man bortser från personalen. Jag känner att jag blir låg av att dom inte har några kunder. Går runt lite och morsar på personalen. Tittar lite på köksredskapen som finns innan utgången. Funderar på vad jag skulle kunna köpa för att bidra med några slantar till butiken. Hittar inget och går därifrån utan att köpa något. Återigen har inte mina tankar/känslor övergått i handling.

Det här var bara några exempel den senaste veckan. Kan dra fler exempel. Kan tillägga att det inte alltid handlar om pengar, även om jag anser att en ekonomisk stöttning skulle vara den bästa lösningen i dessa fall. Vill också tillägga att jag inte är någon dundermes. Har minst lika stora "problem" med andra känslor.

Är jag ensam om att känna såhär? Är det fler som känner att hjärtat blöder för andras missöden? Borde man dela med sig av sina känslor till dom berörda och även skänka pengar till dessa? Är det bara jag som gråter för andra eller gråter vi alla för varandra? Kram

 

2009-02-04 20:39
Har du funderat på att alla dina tre exempel mynnar ut i att du vill hjälpa till genom att skänka/spendera pengar?
 

2009-02-04 20:50
Intressant att läsa för jag är precis likadan.
Jag har sån extrem överempati för männuskor ibland, det kan va så illa att jag mår så dåligt att jag nästan får tårar eller djup ångest, och det sjuka är att det kan handla som precis det du skriver.
Att jag ser någon med eget företag som har en affär men ser tomt ut.. ja då får jag feting empati/ångest =/

Kan även hända bara jag ser bild på någon så bildar jag egna uppfattningar om att dom skulle vara utsatta eller liknande och får samma känslor.

Det är ofta väldigt jobbigt och jag känner att jag plågas utav det, jag menar.. hur fan kan man sänka sin empati förmåga? är det bra? vill jag ens det? jag tycker om att hjälpa andra och mår så otroligt bra utav det, dock blir det svårt när man ser sånt överallt =/

Så förstår precis hur du har det.
Dock så tycker jag inte att du bör hjälpa alla, du kommer riva ner dig själv så småningom, det är bara självdestruktivt, Jag försöker till den mån jag kan men måste lära mig att inte släppa för mycket (dvs ge till alla jag ser etc).

Nu ska jag inte yttra mig så dumt här men jag tror inte att det finns alltförmånga utav oss som har detta som ett (problem) dom flesta jag känner är empatiska och snälla mot andra, dock inte den graden jag har det.

//
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden?
* Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk.
* Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."

2009-02-05 15:23
Louder: I och med att jag skrev "Kan tillägga att det inte alltid handlar om pengar, även om jag anser att en ekonomisk stöttning skulle vara den bästa lösningen i dessa fall." så har jag funderat över det ja. Det har väl att göra med att dom flesta av oss får sina dagar att gå runt med hjälp av pengar.

För att nämna exempel som inte handlar om pengar har vi då jag läst kontaktannonser (ja, det har hänt) och sett mindre fina tjejer som söker kärlek. Även fast det bara är jag personligen som inte attraheras av deras utseende så kan jag känna en sorg över att dom inte hittat någon att dela sitt liv med. Det har dock inte gått så långt att jag skulle kunna tänka mig att offra resten av mitt liv för att låtsas älska någon som jag egentligen bara tycker synd om.

Sen är gråten inte långt borta när jag tittar på film (då jag är ensam). Behöver inte vara värsta snyftarrullen. T o m en så vriden realityserie som "Extreme homemakeover" har frambringat många tårar. Där har vi iofs penglösningen igen, i form av ett nytt boende, men även andra serier så som "Himlen kan vänta" där man fick följa dödssjuka människor fick en att känna enormt mycket för en annan människa. Jag lyckades dock hitta en av deras bloggar på nätet och skrev "Du är en pärla!" som kommentar i den. ;)

Fatcaesar: Fan vad skönt att jag inte är ensam! Vi borde hyra nån film nån kväll och sitta och gråta ut tillsammans. ;D
 

2009-02-05 16:08
jag känner igen det där. man hittar nåt "offer" som man helt plötsligt bara tycker så jävla synd om helt utan logik, och blir helt förstörd av tanken. det behöver ju inte ens vara synd om personen i fråga, jag bara föreställer mig det
http://www.kommandot.se/wp/

2009-02-05 16:20
Sen är gråten inte långt borta när jag tittar på film (då jag är ensam). Behöver inte vara värsta snyftarrullen. T o m en så vriden realityserie som "Extreme homemakeover" har frambringat många tårar. Där har vi iofs penglösningen igen, i form av ett nytt boende, men även andra serier så som "Himlen kan vänta" där man fick följa dödssjuka människor fick en att känna enormt mycket för en annan människa. Jag lyckades dock hitta en av deras bloggar på nätet och skrev "Du är en pärla!" som kommentar i den. ;)

Sådana där dokusåpor är ett helvete. Jag blir alltid jätteledsen när dom röstar ut folk från topmodell och andra såpor speciellt om personen ifråga blir ledsen och är sympatisk. Det är stört. Medans mord/misshandel inte gör mig särskillt ont alls.
"IT'S AN OLD GAME, MY LOVE..."

2009-02-05 16:20
Samma sak när jag ser på cheasykärleksfilmer då kan det enkelt komma en tår! Emotionellt störd - yes!
"IT'S AN OLD GAME, MY LOVE..."

2009-02-05 16:29
bperb & R0feman: Det är precis dit jag vill komma, att det egentligen kanske inte alls är synd om den man tycker synd om. Och att man kan få så stora känslor för saker som inte borde vara nåt att böla över. Sen kan man läsa om mord och misshandelsfall och tänka "han förtjänade det säkert". Men nu känns det lite bättre när vi är flera. :)
 

2009-02-05 16:29
Jag är verkligen dubbel i min empati. Generellt bryr jag mig inte speciellt om andra människor,för erfarenheten visar att när nåt händer mig är det inte så många som bryr sig.

Och jag gråter väldigt sällan. Har hela mitt liv blivit kallad känslokall.

Men så finns det vissa saker som jag inte klarar av att se utan att få en klump i halsen. Och det är liknande saker som är nämnda här.

Framförallt,illa behandlade äldre människor. På ngt mystiskt sätt så förvandlas personen till min egen mamma eller pappa om ett par år och jag blir sjukt ledsen. Så jag försöker alltid göra ngt.
www.susei.blogg.se

2009-02-05 16:56
capkillah

jag förstår vad du menar. sen är det klart att man läser om mord och andra hemskheter och tycker att det är tråkigt, men bölar för att en ful jävel till på köpet råkade slita sönder byxorna på i spårvagnsdörren. så jävla orättvist att det ska drabba just den stackarn liksom.

men sen har jag märkt en annan sak också. att de som man tycker synd om är personer som lika gärna skulle kunna vara en själv utan att det blir sorgligt, om ni fattar vad jag menar. att om jag hade sett mig själv hade jag blivit fett ledsen över vilket sorgligt liv jag lever, när jag trots allt själv är rätt nöjd med det. nu fick jag mig själv att framstå som en riktigt looser men det var inte det jag menade
http://www.kommandot.se/wp/

2009-02-05 17:00
bperb: Jo, jag hajar! Har också tänkt på det. Tänk om andra tycker synd om mig liksom... mig är det ju inte synd om. :)
 

2009-02-05 17:08
En annan är ju tvärtom, blivit ruskigt less på att förväntas känna sympati för människor jag inte ens känner eller på TV. Jag är ju såklart inget känslokallt monster men att bara tycka synd om folk för att jag "borde" är väl ett slöseri på energi, så länge man inte kan göra någonting åt det och hjälpa dem tjänar det väl inget till att ta på mig deras smärta/sorg. Jag konstaterar att något är sogligt och åt helvete, men jag är ingen sämre människa bara för att jag inte ägnar mig åt överdriven empati hela dagarna, det hjälper ju inte mig.
Intressepenisen hårdnar!

2009-02-05 17:12
Jag har faktiskt gått å tänkt på samma sak i flera dagar nu. De har vridit sig i magen 2 ggr denna vecka för mig.

Första gången var när jag var inne i ett stort köpcentrum, och mitt i centret finns ett café.
Där siter en äldre man och äter sin semla och dricker kaffe för sig själv. Det såg så hemskt ut. Okej om han hade suttit och läst en tidning samtidigt eller något. Men han sitter där rakryggad, tar en bit då & då. Såg så jävla ensam ut..

Den andra gången var på ett annat cafe där jag var med min flickvän. De är fullt med folk i hela cafét. Framför vårt bord sitter det e ugn tjej, (som i mitt tycke var väldigt oaktraktiv) helt ensam, med en kopp choklad och en choklad boll, och även hon sitter bara rakt upp och ner, och äter på sin godbit.

Fan jag får asont i magen när jag tänker på det. Inget av fallen kanske låter så värst illa, men det var helt annat att uppleva det, så fel bara...
ush.
work some magic

2009-02-05 17:35
wasteapa

men det är ju inte det det handlar om, utan den här totalt ologiska empatin som personen i fråga inte ens behöver eller blir medveten om att den får. inte det där att man förväntas tycka synd om vissa utsatta människor

brodin

jag fattar precis...
http://www.kommandot.se/wp/

2009-02-05 17:40
vääänta lite.

du har inte råkat äta piller med Testosteron & börjat bli kvinna?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-05 18:43
Tical P20

du har inte råkat äta piller med Testosteron & börjat bli kvinna?


det där var ju helt ovettigt iallafall.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?

2009-02-05 19:02
Jag är väldigt glad över min enorma likgiltighet.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-05 19:45
Något helt otroligt misery_chick, helt otroligt...

CapKillah
Tycker de där känslorna verkar normala, det är inte så att du är deprimerad i allmänhet, och att det då förstorar dina känslor?
"Jag vill också ha ett svart hål, istället för papperskorgen."

2009-02-05 22:17
Jag e oxå inne i en sån period . . Läser för många bloggar om sjuka barn, sjuka mammor , handikapp. .
Kan inte sluta heller ..
Maybe sometimes, we feel afraid, but it's alright <br> The more you stay the same, the more they seem to change. <br> Don't you think it's strange?

2009-02-05 22:23
Misery_chick

vadå? Är inte det sånt skit man äter om man vill bli kvinna & ha bröst & sånt?

vet inte om jag har fel, har knappast studerat detta.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Redaktionen

2009-02-05 22:26
Tical


östrogen.. ;)




ni som börjar lipa över folk som sitter ensamma:

har ni själva suttit ensamma o käkat?
vet ni hur skönt det är?
namaste

2009-02-05 22:35
ÅderpåleOne

sååå hete det, menade det såklart :)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-06 03:00
ÅderpåleOne

Jag tycker det är skillnad att gå och luncha ensam, är att gå och fika ensam
work some magic

2009-02-06 19:23
Tical P20

Killar har känslor dom med vet du.


ÅderpåleOne

Har ju själv suttit ensam och käkat etc, även ute och.. det känns inte specielt skönt, känner mig helt ensam och lite (hej snälla kom och ät med mig jag är snäll) typ, gillar att vara endsam vid datorn etc och ta det lugnt själv men känns som en helt annan sak liksom.

Har det med maten att göra? vet inte om man utstrålar annat då.


Sen så är jag lite förvånad att det var såpass många som kände likadant, inte för att jag tror att alla är känslokalla utan mer att jag aldrig träffat specielt många som känner likadan, det vore min mor i små mängder typ.

och varför tror ni att det är såhär? jag har funderat lite på det och tror väl att vi påvärkas pga att vi själva är lite ensamma, Ungefär som när man för över ett mänskligt beteende på ett djur (katt eller något.. vet själv hur det är med våra höns vi har hemma)

Vad tror ni?
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden?
* Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk.
* Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."

2009-02-06 20:47
Länk till http://www.whoa.nu/forum/ovrigt/webbsidor/645050/1.aspx


gör någon nytta då era kvinnor.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-07 15:53
Minns en gång när jag var 14 och verkligen ville gå och se en film på bio, jag hade ställt in mig på att se den men jag frågade inte om någon ville följa med för jag ville verkligen gå ensam, vilket jag kanske inte skulle uppskatta nu, men då var det jättevärt.
När jag satt där utanför salongen med min cola i handen kommer en bekant fram till mig och hälsar varpå hon frågar vad jag gör där, jag svarar att jag ska se på bio och hennes ögon blir stora som tefat av sympati då hon svarar "ska du se på bio... ensam?"
Jag riktigt kände hur hon tyckte synd om mig, men jag hade ju valt själv att gå ensam! Haha jag tyckte ju att det var assoft att ha lite ensam biotid med mig själv.

Appropå ensamma människor man ser och tycker synd om..
Toastare

2009-02-07 16:16
Cap, men tänk om Adidaskläderna var stulna och därför säljs de billigt? Och visst snubben i "öga mot öga" ville bättra sig. Men det framgick ju också varför det inte blev någon medling, han talade helt enkelt inte sanning. Antagligen var han också med och misshandlade killen som rånades. Tänk på den andra killen, som är så pass rädd att han inte vågar möta gärningsmannen mer än i rättegången.
Tänk om personalen i köksinredningsbutiken bara var glad att det inte var så mycket folk, för det kanske var en kedja och det var huvudkontoret som kommit på idén med jippot.

Tänk lite längre så kanske det blir lite lättare.

Och att gråta till program och filmer är helt normalt. Jag gråter nog varje dag åt nått på tv.

Jag blir mest ledsen över att jag inte gör något. Eller okej, nu har jag gråtit så fort jag sett en isbjörn. Kan inte se en bild ens på stan. Tänker bara på hur stackarna drunknar för att polarisen smälter. Men nu gjorde jag en liten sak och letade upp var jag kunde skänka pengar, och nu skänker jag 100 kr/månaden till isbjörnarna (vad de ska med pengar till, isen smälter ju ändå?)

Jag kan också börja gråta av naturprogram för att jag tycker naturen är så fantastiskt. Det känns mer löjligt än att gråta till Extreme home makeover..
Jag skyller allt på Emma!

2009-02-07 16:24
Fatcaesar P22

Jag känner mer som dig än trådskaparen...
Jag är nog exakt likadan. Men till slut fattar man att det är mer elakt att gå runt och tycka synd om folk obefogat än att skita i det...
Sen om det är befogat är en anan sak om man ser en tjackhora få spå av sin hallick typ... haha
http://myspace.com/saidhussein

Jag heter Said.

2009-02-07 18:24
Tical: Hehe, är det lill-hulken som kommer in och talar om vart fjollorna kan bidra med något för att lätta sitt samvete? :) Du kanske missade den meningen där jag skrev att jag även har problem med andra känslor? Nu skrev du testosteron av misstag, men när du ändå nämnt det så kan jag nämna att jag även funderat över hur det skulle varit om jag skulle tryckt manliga könshormoner. Alla negativa saker såsom högt hårfäste, aggressioner, mm hade jag nog skyllt på testosteronet/steroiderna. Men eftersom jag aldrig använt sånt så kan jag ju inte skylla på det. Kan bara gissa hur illa det skulle varit om jag tagit sånt. Det hade iofs kanske tonat ner min kvinnliga sida. :)

felixnr2: Nämen vännen min, gick du på bio själv? :( Hehe, nä, på tal om det där med ensamhet så måste jag också säga att jag trivs väldigt bra själv. Klart det är trevligt att käka ute med vänner, men jag hoppas ingen tycker synd om mig om dom ser mig sitta ensam nånstans med mitt fula ansikte. :)

BounceBabyBounce: Jo, du har rätt. Allt är kanske inte så vackert/sorgligt som man föreställer sig. Men jag tycker det är fint att du skickar en hundring varje månad till isbjörnarna även fast jag skrattade åt din frågeställning över vad dom ska med pengar till. :)

Nu är det inte så att jag gråter hela tiden! Den här tråden var bara en reflextion på hur jag tänkt i olika situationer, och jag ville veta om det fanns andra som också hade liknande tankar/känslor.
 

2009-02-07 18:54
Hur många här inne som har dom här problemen har prövat/äter excstasy? Ni nehöver inte svara givetvis men det kan röra om ganska rejält i huvudet
"IT'S AN OLD GAME, MY LOVE..."

2009-02-07 21:05
Inte käkat e.
"Vet du hur man ser att det är en sverigedemokrat som skapat tråden?
* Särskrivningar och allmänt illa vårdat skriftspråk.
* Ovidkommande babbel om pöbel, svartingar, negrer, hasch, och kommunister."

2009-02-07 21:14
det heter ju att man har kontakt med sina känslor när man gråter osv... Personligen ser jag det som ett svaghetstecken,
http://www.aktivdemokrati.se/

2009-02-08 04:10

När jag ser städare blir jag så sjukt ledsen speciellt om dessa är invandrare, och extra mycket om det är afrikaner.
Å andra sidan så tycker jag nästan alltid synd om alla afrikaner.
På mitt förra jobb så kom det alltid in samma afrikanska städare medans jag och resten av kontorsnissarna på avdelningen var vita och satt framför våra datorer då han tömde våra papperskorgar, jag blev jämnt små ledsen och försökte alltid bemöta honom med en hälsningsfras och ett leende.

Sen finns det dom människorna som det räcker att man bara ser och känner direkt någon form av empati för, jag kan bli riktigt ledsen ibland av att bara se på dom.
Det är oftas dom som ser snälla men lite hjälplösa ut.
och vem fan är du?

2009-02-08 12:28

ensamma äldre män som sitter och äter själva och bara ser hjälplösa ut.. vet inte varför just männen berör mig mer, kanske för att jag vet att en kvinna med stor sannolikhet mår bra utan man? hahaha

jag lider jättemycket av överempati, det är sjukt jobbigt, har väldigt lätt för att gråta också. Jag gråter förfan framför extreme homemakeover VARJE gång, det är fan inte friskt,
Femme fatale
Toastare

2009-02-08 16:37
Jag hade ett ex (ja det är sant) som också var överempatisk.. eller ja man kan väl inte kalla det empati, tvångsempati (för ofta är ju inte offret för empatin ledsen) Han var det i alla fall speciellt gällande överviktiga människor.
Och jag fattar inte det, för man kan ju vara glad och lycklig och trivas med sig själv även om man är tjock. Det är ju som att man tvingar på en känsla hos den man då forcerar sin empati på.

Det är ju bara dåligt.

Cap, ja men egentligen.. vart lägger WWF pengarna? På ny is? Jag känner att jag måste fråga nu...

Sen gråta ut lite till film eller tv är bara nyttigt!
Jag skyller allt på Emma!

2009-02-08 17:16
CapKillah P31
Vi tjejer lider av exakt samma sak, det kallas för pms...
Men skämt å sido, det finns ju massa människor som är som du, det är fint av dig men det svider mer än det smakar.Jag är likadan; jag ska hjälpa alla hela tiden, jämt. Det funkar ju inte, man får koncentrera sig på det man faktiskt KAN göra och försöka hålla sig objektiv.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.