I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

vad ska jag ta mig till?

Övrigt - Blandat

   

2009-01-13 21:58

vad ska jag ta mig till?

alltså jag blir inte klok på mig själv..
det blir nog en del text så om du inte orkar läsa så kan du klicka bakåt.

allt börja när jag var mindre, rökte en del braj för att slippa se skiten hemma ur nyktra ögon.
fortsatte så några år.. morsan hade en kille som var tjack torsk. satt på toa och körde tjacket IV. hitta en påse med pulver som jag drog i mig.. var väll 13-14 år..
under dom åren han bodde hos oss så vare mkt kaos.. han var väldigt störd och blev psykotisk när han hade varit uppe 4-5 dygn efter allt tjack.

För något år sen fick jag diagnosen PTSD(post traumatisk stress syndrom)
dom fyra åren han bodde hos oss knulla mitt psyke rejält..
jag va en ganska rädd kille, kunde inte göra något mot en före detta torped utan gränser, han skulle slita huvvet av mig på två röda..
fick se han misshandla morsan, såg när han försökte köra över henne med en skåpbil, såg när han höll en pistol mot hennes huvud.. hennes kinder var så nerrunna av tårar så jag viste inte vart jag skulle ta vägen..
han flippa med sin pistol och kniv så vi va tvugna att fly.. har aldrig känt mig så kränkt i hela mitt liv.
men det slutade väll gott, insatsstyrkan kom och grep honom.

åren efter det va fyllda med droger.. kola, tjack, e, opium, benzo och så klart allt jävla röka.
den 11 september 08 blev jag inlagd på psyket. dom hade ingen vetskap om att jag drogade och jag såg det som en chans att kanske slippa skiten. rena upp mig..
och jag har aldrig mått så jävla dåligt som jag gjorde utan droger.
dom proppa i mig benzo men det va inte tillräckligt.
mådde så pass dåligt så jag försökte ta mitt liv. det var inget rop på hjälp, jag ville inte ha folk som tyckte synd om mig... jag ville bort från mitt liv.
jag tog heroin IV och hoppades på överdos.
gick aldrig så långt, skulle läst på lite mer kanske, kroppsvikt osv gör ju att visa e lite mer tolleranta.. så fick åka ambulans och här är jag.. levande..
efter det så mådde jag sämre än någonsin.. tårar dygnet runt..
så jag gick tillbaka, lindrade mitt dåliga mående med lite röka och massa piller..
blev utskriven idag.
och mår skiiiiit!
har lugnat ner sig lite nu men då har jag dragit i mig 45mg nitrazepam, 50 mg stilnoct, 1050mg lyrica, runt 20-25 sobril.
känner mig lite lugn men trots alla medeciner jag har i mig, så har jag skyhög ångest.
är jag en knarkare? jag gråter, tänker på döden, orkar inte umgås med vänner.
jag orkar inte ta mig igenom en dag utan att vara hög. känns så jävla tragiskt. hur fan kommer det sluta?
och slutar jag med att berusa mig själv så tror jag att det kommer leda till att jag återigen känner att min tid är kommen. min mamma har aldrig varit så ledsen som hon var när jag vakna upp på akuten efter mitt självmordsförsök.

asså, vad fan ska jag göra? känner mig helt hjälplös. jag är inte en sån som kan öppna mig för kompisar.. hur fan ska jag ta mig igenom allt? jag känner snart att jag inte orkar mer.

jag behöver hjälp, men vart fan ska jag söka den? öppenvården och sitta och snacka med en svennepsykiatriker som bara nickar på huvudet oavsätt vad man säger..
jag måste göra nånting för jag vill inte leva såhär.
jag vill må bra, ha ett liv att leva.. vara glad.. vad fan ska jag göra?

Att skicka en homosexuell i fängelse är som att släppa lös en unge i en godisbutik

2009-01-13 22:02
dude, kan absolut ingenting om sånt. men hoppas det går bra för dig.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-01-13 22:02
jag vet inte riktigt vad jag kan säga så jag kör ett citat helt enkelt "
The best thing in life is life "
mhm

2009-01-13 22:24
fan asså, du får mej att tänka. dom gångerna jag tycker jag mår skit är ju godis på stranden jämfört med vad du har gått igenom! jag har aldrig rökt ngt annat än cigaretter, cigarrer, cigariller. mina polare fixar typ grönt, brunt, tjack och massa skit. ibland faller man för grupptrycket. men mina sanna riktiga vänner har hjälpt mej.

jag tror att de bästa du kan göra är att sticka och prata med någon, inte med någon medelsvensson med fake diplom på väggen. du kanske kan hitta någon bra psykiatriker (<stavning? ). de kan ju visserligen va riktigt dyrt, men jag har för mej att du kan få skadestånd för tiden då dendär vidriga människan bodde hos dej och din mor, eller att staten betalar dina möten.

jag hoppas verkligen allt fixar sig. hade jag varit kristen hade jag bett till gud åt dej, hade jag varit muslim hade bett till allah åt dej. när det nu ordnar sig så tycker jag det vore grymt av dej om du åkte till högstadieskolor och snacka om knark. så ungar inte kommer in på fel spår.

MVH don't get high on drugs, get high on hugs!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-01-13 22:40
jag vet inte riktigt vad jag kan säga så jag kör ett citat helt enkelt "
The best thing in life is life "

haha va?


KsT - nu hat jag aldrig haft något med droger, men det där med att man inte vill kontakta en psykriatiker eftersom dem förmodligen inte kommer "känna med2 är ngt jag personligen känner igen. jag kom fram till då att det jag saknade mest av allt var fördmoligen en vän.
Femme fatale

2009-01-13 22:42
KsT - asså personligen var inte en psykiatriker ngt för mig eftersom jag var fullt meveten om vad jag led av. jag ville bara prata av mig, men då kunde jag gått till vän istället för att bli rånad per timme..

men ja tror du absolut bör söka hjälp då du behöver reda ut en massa trassel. och främst av allt, du är absolut missbrukare. vad får dig att tveka om det?
Femme fatale

2009-01-13 22:51
Amar. KsT borde förstå vad jag menar. Det beror ju på hur man tolkar det. Nu ska vi inte gå mer in på det eftersom den här tråden är ämnad åt KsT och inte diskutera olika citat i :P

mhm

2009-01-13 22:53
skipp - förlåtförlåt men det lät så..typ: processrätt handlar om hur man processar..." förlåt igen
Femme fatale

2009-01-14 09:16
Jag har ju inte direkt någon erfarenhet av det här heller.. men jag undrar om du kanske skulle prova att lägga in dig på "riktig" rehab? Med tanke på att du skriver att de på psyket inte visste om dina drogproblem och därför bara behandlade dig "psykologiskt"... jag vet ju som sagt itne alls men det måste ju finnas ställen i sverige som kan hjälpa folk att bli av med drogberoenden.

Och som sagt. Hitta vänner som finns för dig no matter what och som uppmuntrar dig till att inte fortsätta med droger... Även om du känner att du inte orkar vara med dom så kanske det känns bättre när du väl ÄR med dom. Ändå.

Jag vet inte fan... försök hitta något i livet som är viktigt för dig. Något som ger dig viljestyrka!
Superflajj.
http://aakermans.wordpress.com
Producent

2009-01-14 12:25
psyket är skit. testa rehab. sedan finns det massa folk där som du kommer känna gemenskap med, för dom har ofta vart med om jobbiga saker. så du kommer fatta vad dom snackar om och känna att dom fattar dig med. det kanske inte hjälper fullt ut. men det hjälper lite att veta att du är förstådd iallafall. <3
"Men i dessa tider är ju våld vardagsmat. På den tiden hade polisen Volvo 740 och var allmänt frånvarande."

2009-01-14 12:31
Om du väljer att gå hos en psykiater så gå till en privat. Svenska psykvården är skit och låter dig falla igenom hur lätt som helst. Det ska inte vara så, men du måste kämpa för att få någon hjälp överhuvudtaget från psykvården, tyvärr.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-01-14 12:35
Shit Har nog inte mycket att tillföra här, men jag känner för dig grabben! Jag hoppas att du kan finna glädjen, styrkan och det vackra i livet. Att du kan hitta tillbaka till vägen du gått vilse från. Men den lilla erfarenhet jag har kring det här, är att du måste vara ren för att klara det, och att du måste göra det för din egen skull. Du förtjänar det!
Tror du mej inte? Fråga min mamma!

2009-01-14 13:31
Skrev i din gästbok.
 

2009-01-14 13:31
kst
ditt tillstånd låter allvarligt, du är helt klart deprimerad, en allvarlig sådan, det du berättat samt att du även försökt ta livet av dej är mer än tillräckligt för att konstatera det..

ingen ska behöva mås oms du gör, det enda råd jag har är att kontakta vården, de är trots allt experter inom området.. och visst jag håller med det finns bra och dålig vård, de flesta av oss har nog tyvärr upplevt det på ett eller annat sätt. men du måste tro mej att det finns bra hjälp att få också..

personligen skulle jag råda dej att kontakta en öppen beroendemottagning, finns en i de flesta delar av staden, nu utgår jag från sthlm iof..
det bra med beroendemottagningarna är att man träffar kompetent folk på en gång, kan såklart inte tala för alla beroendemottagningar men det är min erfarenhet, har gjort praktik på en.

det som händer är att du kommer få träffa en sjuksköterska, som har vidareutbildning inom psykiatri samt lång erfarenhet av arbete inom psykiatri samt bereoendevård. hon/han kommer bedömma din specifika situation, i ditt fall som jävligt akut, och boka in dej på ett möte, brukar gå fort när läget är akut. sedan kommer de utifrån vad de kommer fram till tillsammans med dej att gå vidare med lämpliga åtgärder..

som jag skrev ovan har jag gjort sex veckors praktik på en beroende mottagning, människorna där är helt otroliga, så mänskliga, medkännande, empatiska utan tycka synd om eller dömande attityd.. flera av dem som jobbar där har jag med mej som förebilder hur jag vill bli som sjuksköterska..
så tveka inte, gå dit!
.. och kom ihåg den öppna vården är helt frivillig så om det skulle kännas fel på nåt sätt så kan du bara avsäga dej kontakten..

lycka till mannen, känner med dej! ingen ska behöva gå runt och må som du gör!!
mycket kärlek till dej!

peace
 

2009-01-14 13:48
För det första skall du prata med en LÄMPLIG psykolog, de är alla lämpade för olika saker men det kan ta ett par ggr innan man vet om det kommer funka eller inte.
Om du vill får du gärna skicka ett PM till mig så kan jag hooka upp en bra första kontakt där du kan börja, om inte annat bara ställa ett par frågor på telefon om hur du bäst går till väga.
Har en vän vars föräldrar jobbat i väldigt många år med olika missbruks problem relaterat till PTSD och även många andra anledningar, dom driver dock en egen klinik nu men deras kontaktnät BÖR vara en bra start.

För det andra, när man är ung brukar ju en stor hjälp vara att få en normal kontakt i vuxenvärlden, en sk stödperson, alltså en person eller flera som är aldeles precis vanlig.
Vet dock inte hur detta går till, eller om du är för "gammal" för en sådan hjälp.

Sen kommer jag säga något som kanske låter elakt eller hårt, men du bad om hjälp här och kommer således även få svar som du kanske inte tycker om.
Men det gäller att rycka upp sig, du har inte vart ansvarig för det som hänt och i vissa fall inte valt det själv, nu kan du dock välja själv.
du har ALLTID ett val att fortsätta som du gör eller ändra på dig och det är inget att mesa om, det bara är så!
Sedan om det känns för svårt, eller om det känns för jobbigt, kommer det vara du som väljer att må eller fortsätta som du gör nu.
Du kan få vissa redskap och viss kunskap utifrån, men de flesta av oss är genuint motvilliga till förändring, även ifrån ett destruktivt beteende och en förödande miljö.
Fokusera mindre på vad som HAR hänt, och motivera dig för det som SKA hända.
Rock out with your cock out!

2009-01-14 18:25
kan inte mabande komma in snart och säga något vettigt som faktiskt kan hjälpa en människa istället för att sätta en plats.

eller nej vänta...va?
få tyst på ungen kvinna!

http://myspace.com/the1manboyband

2009-01-14 18:52
kolla up västkust familjen, ett bra behandlingshem
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-01-14 18:57
Länk till http://www.nasverige.org

Du e inte ensam. kanske kan börja me o kolla länken d finns hjälp! lycka till.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-01-14 19:11
KsT P21:

Jag tycker att du skriver och berättar bra. Du beskriver din situation bra. Jag häpnas över att ha läst de saker du varit med om.

Jag tror att du skulle kunna beröra många människor genom att skriva om de sakerna du varit med om. Du skulle kunna göra det på ett anonymt sätt om du skulle vilja det med.

Det du varit med om är tragiskt, ingen ska behöva genomlida det. Jag förstår att du mår dåligt och att det är svårt att veta vad du ska göra eller vart du ska ta vägen.

Men försök att se ditt huvud som en scen efter ett inbrott. Det är hemskt det du varit med om, men jag tror att du skulle må bättre om du fick ur dig allt det stökiga. Ventilera och vädra ur.

När du har allt du varit med om på papper och inte längre i huvudet, kommer du nog uppleva ett större lugn. Jag säger inte att du ska glömma det du varit med om, men lägga det bakom dig. Fylla ditt liv med nya intryck på dina villkor.

Upptäcka att det finns så mycket där ute. Ta hjälp av människor du inspireras av, läs om dem och deras erfarenheter. Planera en resa, åk bort och få lite perspektiv såsmåning om.

Du är bara 21 år gammal. Mycket kan förändras, och det som varit en så stor del av ditt liv krymper sakta men säkert till en mindre period av ditt liv.

Åter igen, jag säger inte att du skall förtränga det du varit med om, utan försök att rensa ut och sortera upp vad som hänt. Du kommer acceptera saker för vad de var, och kunna gå vidare och lägga dem bakom dig.

Du är inte död än, och det som inte dödar oss gör oss äldre, starkare och visare. Kanske hjälper du någon annan någon dag?

Lycka till!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.