I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Kan inte sova, har svåra problem.

Övrigt - Blandat

   

2008-10-01 05:14

Kan inte sova, har svåra problem.



Ok, försöker dra det här så kortfattat som det går. Ända sen jag var liten (nu pratar vi 6-7år gammal) har jag haft väldigt svåra problem med att sova. Jag blir otroligt deppig, bryter helt ihop och gråter ut. Detta är inget jag kan rå för. Som jag sa så började det redan när jag var runt 6-7år gammal. Det som håller mig vaken är min mamma, jag får väldigt deppiga tankar om henne och dagen/stunden då hon till slut måste lämna mig och våran jord, dessa tankar spelas på repeat i mitt huvud varenda gång jag blundar.

Min mamma lever och mår bra och jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar men ändå kommer dessa tankar några enstaka nätter. Jag kan alltså ligga ända tills på morgonen och gråta över dessa tankar. (säkert skit löjligt för er men en verklighet för mig) Min mamma fick mig och min bror i sen ålder (40+) och är idag nästan 60år gammal. Jag önskar bara att jag kunde stanna tiden som det är just nu, men tanken av att det är omöjligt och att den dagen närmar sig för varje dag som går gör så att jag bryter ihop.


Man tycker ju att denna rädsla "måste" växa ur nån gång men det gör den inte. Jag känner bara att jag aldrig kommer att överleva den dagen min mamma väl går bort. Jag kommer bryta ihop, gå under och säkert begå självmord. Ett problem som också dyker upp är att jag nästan aldrig säger till min mamma att jag älskar henne. Hur mycket jag än vill så är det svårt när jag aldrig riktigt gjort det. Hur tar man det steget? Att helt plötsligt säga till sin mamma att man älskar henne när man inte gjort det på över 10år?


Finns det nån hjälp att hämta? Kanske nån som sitter i samma situation som jag? Någon som har förlorat sin förälder och kan berätta att det faktiskt är möjligt att gå vidare ifall så sker. Just nu så känner jag att jag inte klarar en enda timme till av dessa tankar och måste skriva av mig.

Får be om ursäkt om mitt långa inlägg, kommentarer som "löjligt" osv. Undanbes, detta är ett stort problem för mig, och hittills har det känts lita tabu att prata om det för mig, men nu känns det som att det går för långt. Tacksam för svar // Jeffi

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-01 06:43
Gå till en psykolog omgående.
mama said knock you out

2008-10-01 07:15
Håller med DegenereraD.

Bör gå till nån psykolog, finns även bra mediciner som hjälper dig på bättre humör & hjälper dig med sovandet. Själv tagit sånt så jag vet. farsan gick bort för nåra år sedan, och ofc kan man gå vidare fast de är tungt.
börja med att gå å snacka med nån.

Lycka till.
Put My Willy Wonka In Your Chocolate Factory! ¯|_(º_o)_|¯ -Whatever

2008-10-01 13:07
Me three, gå till psykolog.

(Inlägget ändrat av Baboso 2008-10-01 13:09:12)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-01 13:24
ännu en; gå till psykolog. det hjälper dig att få perspektiv och du kan prata om ditt problem utan att bli dömd eller känna att du behöver undanhålla något. vilket är otroligt skönt.
jag hoppas det går bra för dig!
 

2008-10-01 13:34
Du behöver ju inte säga till henne att du älskar henne direkt...
Första gången jag sa det till min mamma gjorde jag det genom en lapp i hennes plånbok.

"Hej mamma, jag älskar dig och hoppas du får en bra dag på jobbet, vi pratar inte om den här lappen, du vet att jag har svårt för känslor. Puss"

Och sen är det väl bara att ta det därifrån, den dagen min mamma försvinner så kommer hon veta hur mycket jag uppskattade henne. Jag har också suttit och haft ångest över döden och när mina föräldrar och andra närstående går bort, men det blev lättare efter att jag försökte berätta för dem på mitt eget sätt hur jag kände för dem, genom lappen, sms osv. Nu har jag inga problem med att säga det direkt till henne.

Och ja, jag gick till en psykolog för att reda ut det här med ångesten osv, som inte enbart berodde på mina föräldrar.
Det hjälper, det känns skitlöjligt första gången man går dit, jag ville vända om och tänkte "vafan, här kommer jag med mina i-landsproblem. Skärp dig nu..."


Men allting går att lösa, på ett eller annat sätt.
 

2008-10-01 16:40
Precis, det där med att säga att du älskar henne har du bara fått från amerikansk dussinunderhållning, i Sverige *vet* vi sånt. ;) (Nåja).

Angående ditt sömnproblem har jag ingen aning.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-01 16:58
Säg ingenting, show it. Ord är ord är ingenting.
För att citera sköldpaddan: 'The past is history; The future is a mystery; This moment is a gift; That is why this moment is called the present
viss ångest kommer från känslan av att man borde gjort mer utav tiden som varit
Människa! Hur okunnig är du inte i din visdomshögfärd! Tig ty ni vet ej vad ni säger.

2008-10-02 02:23
Kolla upp vilken din närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning är, ring dit och säg att du vill prata med nån. Det kan ta ett bra tag innan du får träffa nån som faktiskt gör nånting, men det finns privata alternativ också som kostar runt 500-1000 kronor per gång.
"I whistled for a cab and when it came near, there was a hispanic in the car with lice in his hair"

2008-10-02 02:27
Jeffi

Jag kan säga en sak till dig, jag sitter i exakt samma sitation.. Min far gick bort när jag var 8-9 år gammal... Och jag ligger ibland flera timmar, och bara tänker på om/när morsan går bort.. Hon var 40 när hon fick mig så hon börjar bli gammal ... Så jag tänker på hur jag ska ta mig till, vad jag ska göra, hur jag ska klara av det.. hur mycket droger jag ska lasta upp med .. osv...

Det händer att jag gråter också.... Det är förjävligt..

Samma sak, jag vet/minns inte när jag sa till Mamma att jag älskade henne senaste.. Om jag äns sagt det? Jag har ingen aning, jag skäms nästan.. Men jag har så svårt för det.. jag vet inte..

Finns att meddela om du vill snacka djupare..

Ta hand om dig!!
be the change

2008-10-02 02:40
ja, har samma problem, finns tabletter för det om du nu vill "gå den vägen" olika sömntabletter, Bensodiazepiner, anti depp och så vidare, sistnämnda är skit enligt mig, men men. gå till en doktor alternativt psykolog, rekomenderar sistnämnda. lycka till.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-02 03:55
Jag har samma problem, fast inte direkt om föräldrar. Mer lite allmänt, när folk man älskar ska lämna en.

sucks! vad gör man annars vaken nu liksom!
Breakare

2008-10-03 15:43
go 2 a shrink
HERB, bust a cap in yo ass

2008-10-03 15:57
jag känenr samma sak..inte sömnproblem men ajg vet itne heller hur jag kommer reagera...tanken på att det verkligen kommer ske är förjävlig...

men samtidigt så får man kanske hitta nån tanke att gå emot med..att det är naturens gång, samma sak hände mina föräldrar med deras osv , låter kanske sjukt men en tanke kanske kan vara att när den tiden väl e kommen så har du dig själv att tänka på. hela den oron försvinner...d låter sjukt jag vet men ändå....

neej...frys tiden som den är!
vi är överallt!

2008-10-03 16:29
Imovane.
maybe i am a bitch butt in that case you are one to!

2008-10-03 17:36
OCH?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-05 14:42
Sluta tänk bara, försök att inte tänka på det - din mamma lever, och du vet det mycket väl. Lev för dagen, alla måste förr eller senare lämna denna jord.

Funkar det inte som jag sa, gå till en psykolog.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-05 15:31
propavan/stilnoct
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2008-10-05 16:22
Eh, va..? Ta dig i kragen för fan..

2008-10-05 18:29
Alltid lika fascinerande när någon som beskriver ett väldigt fucked-up tillstånd tror att några lirare på whoa ska kunna lösa allt i en tråd. Det borde säga sig självt: Gå. Till. En. Psykolog.


2008-10-05 18:41
hellspawn

Det där var ju fan det dummaste jag läst. Tips från folk som har vart i samma situation eller är i samma situation är väl bättre än en psykolog som enbart lyssnar på dej, behandlar dej enligt en bok och sedan får cash för det, och samtidigt drogar ner dej med massa tabletter.

Däremot hatar jag att folk i sånna här trådar som spekulerar och gissar för mycket utan att veta ett piss om området.
Fucka ur!

2008-10-05 23:29
Jag tänkte exakt som du förut! var as rädd att min mor skulle dö! Nu tänker jag tvärtom.. Det går över!
eruduuuja

2008-10-08 23:46
du (kan) ha fel på hjärtat om du inte kan sova.
BIT POP is taking over klockan 8

2008-10-09 06:45
du kan ha aids om du inte kan sova
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.