Ångest.

Jag gick 10 gånger på KBT och åt antidepp i ett år. Jag har inte käkat det på ca 1 1/2 år nu och det har gått bra. Dock känner jag mig sjukt seg nu denna hösten, så jag funderar på att börja med en låg dos citalopram igen bara för att höja serotonin-nivån lite.

För mig handlade det mycket att bara komma upp till "normal nivå" och då orkade jag ta mig upp från soffan och ta tag i saker och när jag orkade det mådde jag bättre. Allt är ju som en ond cirkel. Plus att jag i KBTn stärkte min självkänsla och hittade tillbaka till mitt riktiga jag.

Skulle du rekomendera KBT?

oj det kom inte med. Ja, det skulle jag absolut.. att bara käka pills ger inte så mycket utan det är bra att förstå sig på varför man mår som man gör också. Och dessutom få hjälp med hur man ska hantera sina känslor. KBT fokuserar ju mest på nuet än trasslar i ens förflutna, även om man såklart tar upp bakgrund så psykoterapeuten förstår hur det ligger till.

Okey, tack så mycket. Min moder blev förstörd av psykoterapi, men KBT låter bra.

Jag tog medicin men effekten av det vart att jag fick panikångest, så piller är något jag inte rekomenderar! Sen går jag på behandling, och det mästa ligger i psyket att tro att det fungerar..annars är det bara bortslösad tid!

KvastFantast, varför bytte du inte medicin då? Många behöver ju den för att komma upp på en normal serotonin nivå. Annars är KBTn bortslösad tid för att man mår ändå, i grunden, dåligt av sig själv.

det är ju lite olika från person till person och man får prova sig fram.

Jag käkar redan medicin, har gjort i tre månader. Hjälpt mig en hel del, men ångesten måste sopas bort. Det är det värsta som finns.

BountyBoo:
Jag vet faktiskt inte! Det var behandlingshemmets beslut och dom gav mig
inga mer mediciner efter det!
Det ända jag tyckt fungerat är lugnande som man får på psyket.
Vet inte riktigt om man kan bota ångest med medicin och snack.
Det är som om man har tejpat på väggen och sen drar loss tejpen där ifrån
men det finns fortfarande märken kvar, det kommer aldrig försvinna.

Har inte haft ångest men depression och ätit medicin + gått kbt-terapi i två omgångar. Den första gången hjälpte men gick då bara några gånger för sen flyttade jag utomlands.
Den andra gången har inte hjälpt ett skit, har bara lärt mig förstå mig själv mer och varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer, utöver det - ingenting.
Slutat med medicinen nu då den inte gjorde någon skillnad och jag märker faktiskt ingen skillnad alls förutom att jag är känsligare utan medicin.
Om jag skulle rekommendera KBT - ja men tro inte att det får bort din sjukdom bara sådär.
För mig var det iaf riktigt svårt, ofta kände man sig bara löjlig med alla övningar osv men visst de har ju varit bra att känna till.
Den första jag gick hos var riktigt bra men jag orkar inte pendla 2 timma om dagen för att träffa honom (dessutom en privatpsykoterap utan avtal = kostar mkt)
Tror att mycket beror på din terapeut där.
Nu svamlar jag bara hoppas du fattade nåt :P

Jag var väldigt anti mot mediciner och ville inte börja med det men till slut gjorde jag det iaf serotonin tillskott eller vad det kallas och det funkade bra hade en jättebra kontakt samtidigt så det blev snabbt bättre.

Håller just nu på att trappa ner på den får se hur det går.. Har iaf lärt mig mycket om mig själv under tiden så jag hoppas jag kan handskas med det nu, time will tell

Det är ju onekligen ett pubertalt problem. Jag har fortfarande rätt till BUP, jag kommer nog att prova KBT.