Japanska vs Ryska, Vad tror ni är svårast?

det svåraste i svenskan är att veta om man ska säga "gården" eller "gårdet" i stort sett..
sen har vi jävligt starka konsonanter.. inga stumma.
det håller inte för att säga att vi har världens svåraste språk ju..

invandrare kan alltid göra sig förstådda så jävla lätt..

Det är inte så att folket i denna tråd hittat på själva att svenskan skulle vara ett av världens svåraste språk, det är rätt välkänt (men tydligen inte för alla). Att göra sig förstådd är inte synonymt med att språket skulle vara lätt. Kriterierna där torde snarare vara hur lätt det faktiskt är att behärska språket KORREKT, dvs. att faktiskt kunna prata och skriva korrekt, snarare än att endast kunna sluddra fram meningar på max 3 ord som någon måhända kan förstå.

Enligt en amerikansk institution för språkbruk, som var den mest trovärdiga källan jag kunde hitta nu, så faller svenskan in i "Kategori 1", vilket innebär att det är ett av de lättaste språken att lära sig för de som behärskar engelska. Hur svårt ett språk är att lära sig beror på vilket språk man redan kan (vilket jag tror ingen har påpekat i tråden än).

Ryska är kategori 2, och japanska 3.

källa, scrolla ner för tabell


Sen tycker jag att skriva fel på "gårdet" och inte kunna uttala sju och arton är långt ifrån synonymt med "sluddra fram meningar på max 3 ord som någon måhända kan förstå".

Jävlar! Denna amerikanska instution för språkbruk har verkligen gjort bort sig. PenDragon P23, bäst du informerar dom om det välkända faktumet att svenska är världens svåraste språk och bör sättas i "Kategori 8".

applemik ser ganska ok ut :o

Jag VET att det är japanskan som är svårast, orkar dock inte skriva längre inlägg än så här men nu vet ni iaf =P

japanska är ju klart coolare att kunna

Forst ska jag borja med att saga att jag har ingen bakrund nar det kommer till ryska,
sa jag kan inte utala mig om villket som ar svarast.

Jag pratar dock "flytande" japanska, bor i tokyo sen 4.5 ar sedan, min flickvan
ar japanska som inte kan ett ord engelska, jag jobbar pa ett japanskt foretag sedan
april 2011.


vad jag kan saga ar : utalat for japanska ar inte super svart, men svenskar har en
tendens att inte kunna utala zu syuocyuo, osv pa en regelbunden basis.
dvs nar du inte anstranger dig kan det lata som du sager helt andra saker an vad du
faktisikt hade tankt gora.

Stavning : Japanska ar otroligt latt att stava, da allt stavas EXAKT som det utalas.

lasning : det finns 3 alfabet, men 2 av dessa lar du dig pa 2 dagar om du studerar.
problet kommer vid det sista KANJI, detta ar nagot som du inte kommer kunna beharska aven om du bor och studerar har i flera ar.

Skrivning: presis som lasning, men nar inte ens japanerna kan skriva utan att
tjuvkika pa mobilen, sager det en heldel om svarighetsgraden.

Ord : i japanska finns det manger av ord som betyder samma sak men anvands
olika beroende pa stallningen mellan dig och den du pratar med.
villket gor detta svart att bemastra.

Jag skulle saga att japanska ar latt att komma in i om du pratar om den kalle anka nivan som du lar dig pa en japanska skola pa 2 ar.

Japanska borjar medelsvart, blir latt "dagis niva" efter 1 ar, och efter 2ar och framat
blir det riktigt knivigt att utecklas, da man hittat en niva som gor att man gor sig forstad.


vad jag kan saga ar att nar folk sager att de pratar flytade japanska , menar man att man kan gora sig forstad, och att man pratar ungefar som en 3aring.
detta ar nagot jag fatt hora fran min flickvann som har manga genmensa vanner med mig som gick pa samma sprakskola som jag.

nar det kommer till gramatiken , laser man inte baklanges, darimot ar meningsuppbyggnanden tvartimot svenskan engelskan och kinesiskan, detta gor att det kan vara svart i borjan att prata, i langre meningar, och att lasforstalsen
blir valdigt svar.

Fint att "uppa" en mer än 4 år gammal tråd..!

varfor inte ;)

Rätt intressant tråd så :)

När det kommer till japanska tror jag att det är ganska lätt att lära sig att prata. Det är ganska lätt urskilja olika ord, till skillnad från exempelvis kinesiskan. Tycker ryska låter lite mummligare. Jag började läsa japanska för några år sen men hoppade av efter två veckor för att läsa en annan kurs (big mistake visade det sig och en av få saker jag ångrar). Men redan där hann jag i stort sett få grepp om hiragana och katakana. Inte för att jag minns dem idag men det var inte vidare svårt. Tröskeln in i språket är alltså inte så hög och jag fick känslan av att det är ganska enkelt att lära sig ett stapplande vardagligt språk som gör att du kan konversera med folk hyfsat okej.

Sen har jag hört att kan man finska är det lätt att lära sig japanska och tvärtom.