På vilka sätt förändras du när du skaffar flickvän/pojkvän/barn?

1. Nix, väldigt lite.

2. Ja, det tar jag för givet, annars blir det nog ingen vidare uppväxt.

1. Inte nånting. jag blev gladare?

2. Hah, det hoppas jag..

1. ja, till det bättre.
2. vem fan förändras inte när dom får barn? ja det utgår jag väl ifrån att jag kommer att göra

alla jävla fittpolare förändras iaf när dem skaffar flickvän..

1. jag blir gladare tack vare regelbundet sex, och i början när man är nykär så blir jag väl lite fjantig kanske.
2. ofcourse. hur vet jag dock inte.

regelbundet sex kan man ha utan pojk/flickvän:D (pm)

HAHAHA

självfallet, men det får tyvärr inte jag.

If you would let me, I would wax that ass til you showed me what you got

1. Blir toffel.
2. Förhoppningsvis

jag tror inte att det är många som "inte förändras alls" när de skaffar partner även om många nog vill visa sig väldigt starka och "jag låter mig minsann inte påverkas så lätt!".. det ett förhållande handlar om väl, att mötas halvvägs och kompromissa om mycket? sen om man inte kommit dit när det är såpass seriösa saker som diskuteras, det är något annat.. att välja hyrfilm osv, ojoj..

nuss


varför undrar du?

Hazn_ P0
skulle du vaxa röven tills hon visar dig vad hon har?! :(

1. KLART, de är ju en jättestor skillnad på att vara singel eller ha en partner. Man har förmodligen bara sex med en person, har en till att ta hänsyn till, vara kär och helatiden bli ifrågasatt såfort man kramar en killkompis.

2. hemmakväll istället för vildute kväll, inte supa 3 dagar i veckan, försöka att vara lite mer mogen kanske?

ådepåleone det är sjukt många i min bekantskapskrets som blivit gravida och blivit föräldrar.. tänkte lite på hur de ser sig som föräldrar.. sen läste ja i nån tråd i vardagsfilosofi där nån skrivit om nån stad som va rätt trist men mysig och lugn och beskrivit den som "bra för barnfamiljer"... jag skulle inte vilja ha det speciellt lungt bara för jag skulle få barn

1. Har varit tillsammans med min tjej i snart fem år nu och jag har förändrats inom de flesta områden. Man lär sig hela tiden av varandra så det är ganska svårt att stagnera.

2. Vem skulle inte förändras av att bli förälder?

1.förändras du när du skaffar flick/pojkvän?

inte så mycket, är mej själv ganska mycket.Enda som förändras är väl att man inser att man har ett förhållande och inte super sönder sej varje helg med polarna



2.kommer du förändras du när du får barn?

jag kommer göra det definitivt.

1. oftast negativt. blir jättelycklig i början , och låst sedan.

2. jag kommer inte ta några droger ( alkohol kommer väl intas max 10 ggr per år) när bebis är framme och det är ett beslut jag tog när jag var mycket liten.

nuss

det va jag som skrev det inläggert om barnfamiljer. Vad jag menade är att det är en bra stad med mycket aktiviteter och natur samt att det är en lugn atmosfär i Umeå. Och det skulle jag definitivt vilja ha för mina barn, vet inte hur du känner men jag ser hellre att jag inte kan vifta runt på stan till 05 på helgerna än att mina barn blir misshandlade när de är på väg hem från skolan.

1. Ja. Eftersom att jag aldrig varit i ett lyckligt fungerande förhållande och upplevt ömsesidig kärlek så blir det väl att man förändras åt det tråkigare hållet. Visst, man får regelbunden sex, men samtidigt tappar jag fan lusten för sex när jag inte känner mig fri och lycklig.

Skulle jag däremot vara i ett lyckligt förhållande skulle jag nog bli mer stabil och seriös med mina mål här i livet. För mig är det viktigt att dela liknande intressen, och ha liknande syn och smak för saker här i livet. Jag är dock ingen toffel då jag älskar att hänga med mina polare...

2. Har inga barn ännu, men självklart kommer man att förändras. Man blir inte längre den största prioriteten i sitt liv, utan ens barn. Man vill att de ska uppfostras väl och ha bra värderingar.

Jag kommer att göra allt för att de ska bli stabila, självständiga lyckliga individer... Och framför allt inte ljuga för dem om verkligheten!

1: jag har inte varit singel på snart sju år, så jag har ingen aning om hur jag är som singel, har svårt att tro att jag skulle vara så annorlunda dock.

2: det tror jag absolut, men jag vet ine hur då jag inte ens kan föreställa mig hur det är att få barn.

Nar jag ar med nagon blir jag lite tofflig, men sen nar det lagt sig blir jag nog bara mycket gladare, och inspirerad att gora saker haha, bli lite mer serios eftersom alla jag nagonsin varit med alltid ar sa mycket mer seriosa med sitt liv an vad jag ar.

kleton

Tänker inte försöka mig på att vara någon överflödig rådgivare inom ämnet men jag föreslår att du inte söker dig till likasinnade hela tiden. Personligen så delar jag inte många intressen/åsikter med min flickvän men det har snarare främjat förhållandet än hindrat det. Man lär sig hela tiden av varandra och får även upp ögonen för saker som man tidigare avfärdat vid blotta åsynen, dessutom bygger man upp en tolerans och lär sig att acceptera att man är olika och har olika intressen. Detta gör även att förhållandet inte stagnerar.

potatissuger P20:

Jag har haft mina förhållanden med personer som är raka motsatsen till mig, det funkar inte. Det är bara grus i maskineriet.

Hela tiden en massa kompromisser som i slutändan inte håller. Den ena gillar stark mat, den andra inte. Den ena gillar att glo på TV, och den andra inte. Den ena gillar en sorts musik som den andra avskyr.

Man är på totalt olika spår i livet och dessa spår drar isär förhållandet. Den ena strävar efter äventyrlighet och den andra efter trygghet. Den ena gillar att gå ut och vara social, den andra vill vara hemma och mysa.

Den ena gillar att vara romantisk, den andra vill bara ha allt enkelt och opretantiöst. Den ena är materialistisk, och den andra mer spirituell...etc.

Listan kan bli lång.

Livet för min del handlar om en utvecklande resa med mål, om att skapa något tillsammans som stärker förhållandet. Ett samarbete.

Så jag ser inga problem med att man strävar mot samma håll i livet, samma mål, har liknande intressen. Lika barn leka bäst liksom.

Men det är bara min syn...

...i slutändan finns det en anledning att man dras till en viss sorts människor.

Fick intrycket av att du inte hade haft ihop det med någon "motpol". Det är helt sant att det blir en hel del kompromisser och det gillas självklart inte av alla. Hur som helst så påminner mitt förhållande med min flickvän mycket om det som du beskrev men det har enbart hjälpt till att stärka. Vi har bl.a. vitt skilda musiksmaker och fritidsintressen men man lär sig att ta hänsyn till varandra ändå.

Livet för min del handlar om en utvecklande resa med mål, om att skapa något tillsammans som stärker förhållandet. Ett samarbete.

Man behöver inte vara likasinnade för att samarbeta och sätta upp mål. Däremot så finns det självklart en del grundläggande aspekter som bör uppfyllas av båda parter. Om en i förhållandet verkligen vill ha barn men den andra aldrig skulle tänka sig att bli förälder så har man ett problem.

Men vi är ju alla olika så jag ska inte säga åt dig vad du ska göra, bara att det kan vara värt att ge det en större chans.

potatissuger P20:

Jo, har hört det förr att det kan stärka, men det är inget jag har intresse av. Personligen tycker jag bara att det är jobbigt, har provat åtskilliga ggr. Mitt problem är att jag hoppar på tåg med en optimistisk inställning, men det slutar med att jag bara vänder och vrider på allt så att jag bara kommer längre och längre ifrån den jag är, och då blir jag inte lycklig.

Är ena parten i ett förhållande inte lycklig, så blir det ett knepigt förhållande.

Det jag har lärt mig av detta är helt enkelt att stå upp för det jag själv tycker och vill. Självklart är ingen perfekt, så kompromissa måste man göra i vilket fall som helst.

Mitt problem kan också vara att jag har svårt att bli riktigt kär i folk, och det kan automatiskt bli ett problem när det handlar om att kompromissa. Är man kär, har man större överseende med saker och ting.

Självklart är det inget måste att man är likasinnade för att sätta upp mål, men det underlättar ju om man har liknande mål tycker jag.

Jag är musiker t.ex. så jag skulle tycka det var otroligt skoj att t.ex. skapa musik med den man älskar, men kan bli svårt om den andre inte alls har det intresset. Förstår du min poäng?

Jag har gett mina chanser, och det det har bidragit till är att jag blivit mer kräsen samt fått bekräftelse på att jag ännu inte träffat den rätte...

Peace!

1.förändras du när du skaffar flick/pojkvän?

Ja, jag slutar flirta så mycket som jag gör annars. Sen så förändras väl mitt beteende på det viset att jag visar respekt för en annan person. Kan ju vara så att man inte alltid tycker lika och får mötas på halva vägen. Som person är jag den samme.. jag blir tillsammans med en person som gillar mig för den jag är.

2.kommer du förändras du när du får barn?

Ja, självklart. Jag är en av de som har barn på listan efter karriär och kommer nog vara över 30 (jag är ju snart 28) när jag får barn. Kommer inte festa på samma sätt, utan helt enkelt bli en god förälder. Då ansvarar jag plötsligt över ett liv och barnet kommer vara det jag prioriterar. Inte som med en pojkvän som ska kunna ta hand om sig själv.

ska vara en smily efter flirtmeningen ;)

Demento: Aldrig vaxat röven framför en tjej tills hon visar sig lite ? Najs som fan

1.förändras du när du skaffar flick/pojkvän?

Nja, inte hur jag är i sig, men kanske vad jag prioriterar. Sen är det bara positivt om jag ändras på ett bra sätt och utvecklas genom att jag skaffat en bra kille.


2.kommer du förändras du när du får barn?

Det tror jag, och jag hoppas jag förändrats även innan jag fått barnet. Tror jag kommer bli mindre självcentererad och viktigast av allt att jag tar större ansvar än utöver mig själv.

Den dagen jag får barn kommer jag aldrig längre vara nummer ett i mitt eget liv. på riktigt.

1.förändras du när du skaffar flick/pojkvän?
Inte så jättemkt mer än på fyllan då blir jag dräggigare, fullare och svinigare. Spelar roll hur jag beter mig då? Får ändå knulla på kvällen! Kanske därför jag blir dumpad. haha


2.kommer du förändras du när du får barn?

Förmodligen jättemkt.

1. vart ihop med min kille i 2 år nu och jag har blivit lugnare, festar inte lika mycket och så har jag mognat en hel del enligt familj och vänner.

2. antagligen, ja :P

Först skitglad och sen skitledsen, för det funkar tamefan aldrig nånsin för mig.

Lär väl inte hända, se anledning ovan.

har hört att jag får mer " luft "

Konstgjord andning är det nya kyssandet!

1. nä, inte så särskilt mkt tror jag. flirtar möjligen inte lika mkt.


2. hm.. nej. tror inte det. antar att man av praktiska skäl inte kommer (förutsatt att jag alltså skaffar barn) festa riktigt lika mkt såklart.

1. blir antagligen lugnare o super mindre. med undantag för denna helgen. får även mer sex än vanligt.

2. förmodligen samma som ovan fast mindre sex istället.

1.jag kan erkänna att jag är toffel och jag småhatar det faktiskt. men jag är en svår person, så är det.

2. säkert att jag kommer

1. Sen jag träffade Linn så har jag nog förändrats en del. Kommer inte ens i närheten av att festa så mycket som jag gjorde innan men har å andra sidan börjat fungera mer som en människa. Kan numera umgås utan att dricka öl! Grattis till mig!

2. Jag har förändrats en hel del sen jag fick barn. Prioriterar familjen framför allt annat och känner betydligt större ansvar, inte bara för familjen och min dotter utan för allt jag åtar mig.

1.  Ja, lite grann så klart. Men absolut inte så att det märks en tydlig skillnad bland de som känner mig.

2. Ja och nej. Ja på det sättet att jag självklart kommer sluta att vara så egoistisk, prioritera familjen och tiden med dem, bla bla osv. Nej på det sättet att jag kommer inte byta intressen, musik- o klädstil eller umgängeskrets.  Min mamma-idol är min kompis Anna som är 33 år och har 4 barn ifrån 5-14 år, men hon är ändå TÖNG! Helt skön och egen stil, är galen o festa med och samtidigt fruktansvärt varm, mammig, klok och intellektuell. sån vill jag vara.

1: jag försvinner typ från verkligheten. jag blir en fånig toffel.
2: kommer inte förändras nåt på det planet. kräver både en unge och motpart för det. och den motparten är long gone.

1. Ja till det bättre. Jag blir mindre bitter och mindre av ett as.

2. Förändras och förändras, jag kommer tänka över hur jag vill att mina barn ska se mig och försöka agera därefter. Utan att förlora mig själv

1. Jag tror jag förändras, men alltså, kompisarna märker det väl mest antar jag. Jag tror man tänker mer på hur man ser ut, och hur man agerar.

2. Självklart, jag tror alla förändras när de får barn. Man prioriterar saker helt annorlunda och barnet blir det viktigaste.