Din relation till päronen.

Har en bra relation till min mor, min far var jättesnäll och bäst på alla sätt men han gick bort när jag var 15. Stor sorg.

Morsan har jag bäst relation till, vi kan snacka om allt vilket också leder till att vi kan bråka om allt...

Farsan har jag också bra relation till, kan inte snacka med honom om riktigt allt, men det mesta... har skilda föräldrar för övrigt :)

jag har jävligt bra relation med mina päron nu för tiden.
kan snacka om det mesta med dom, men det är väl mest
morsan jag verkligen snackar med om vissa saker.

men förut var jag väldigt hatisk mot dom båda.
var så jävla elak mot min mamma så jag skäms.
hade tillochmed förträngt den tiden av mitt liv, men
blev påmind för inte så längesen om det, och jag
skämdes och mådde så dåligt över hur jag var mot henne.
hade det jävligt tufft den tiden, men det är ingen
direkt ursäkt för mitt handlande. ung & dum som man säger.

anyway.. jag älskar iallafall mina päron :)

Min och mins mors relation är bra när den är bra. Min far hör av sig när han pallar, vilket jag idag nöjer mig med.

Jag har en toppenrelation till mina föräldrar. Det enda jag stör mig på är när de tror jag gått och blivit tjacktorsk på grund av mina sömn och matvanor.

Mamma och jag har riktigt bra kontakt. Vi snackar om allt. Snacka med henne att jag loosa oskulden dagen efter utan att det kändes konstigt. Jag är riktigt glad för det

Min relation till pappa är skit,relationen till min mamma är bra ibland,men på senare vill hon skyffla över mig till pappa somjag vet inte skulle ta emot mig med öppna armar direkt haha!

Jag älskar mina föräldrar. Dock är jag väldigt reserverad som person, vilket även gäller mina föräldrar...Vilket känns lite tråkigt. Att man inte är lika tight med dem som när man var liten, är pga många olika saker som hänt - men definitivt inte för att jag tycker illa om dem eller så. Men de älskar mig så otroligt mycket och stöttar mig i allt även om de ifrågasätter mitt beteende ibland.

Sen jag flyttade hemifrån har det nästan bara varit jättetrevligt varje gång jag träffat dem :)

min mamma e de absolut bästa som finns, älskar henne så sjukt mycket, helt underbar. min pappa dog när jag va liten så där kan jag inte uttala mej.

Pappa och jag har alltid haft en väldigt laid-back relation, mest för att jag såklart är pappas lilla flicka men också för att jag är så himla lik honom på så många sätt. Pappa har alltid agerat som den heliga fadern men på ett balanserat sätt till att lite vara min kompis.. Mamma och jag har alltid haft den typiska mor-dotter-relationen, inget komppisförsök här utan alltid "stränga" regler (som inte är så stränga enligt mig nu när jag ser tillbaka på allt) men har då på något sätt varit den jag "måste" gömma saker för eftersom det skulle skapa bråk å kaos när jag va yngre.

mina föräldrar är f.ö. skilda och jag bor själv sen 1½ år tillbaka, sen jag flyttade har jag och mamma blivit mycket bättre vänner (också kanske för att jag på kuppen blivit äldre å inte är någon rebellisk tonåring längre) och vi hörs i princip 1-4 gånger i veckan beroende på. jag och pappa hörs inte lika ofta men vi har samma stabila relation som alltid.

någon jag är väldigt schitzo i relation till är mammas nya kille (så klyshigt va? ;) haha). han är skitschysst men jag hatar honom för han kan på en eftermiddag vända från det där schyssta till att vara helt jävla efterbliven. men han gör mamma glad å jag slipper se honom nu när jag flyttat.

Står min mamma, pappa och storebror mycket nära.

Kan säga allt till dem och lite till..ok, mest till storebror av sina naturliga skäl.

Mamma har alltid tagit hand om familjen och hon är så sjukt klok och kan allt.

Pappa är nykter alkoholist sen 15 år tillbaka och är min bästa vän. Vi är sjukt lika och han är rolig på det tråkiga pappa viset.

Storebror är den snällaste människan som finns.

Mina föräldrar är skilda sen jag var 15 år, men vi umgås alltid alla tillsammans vid högtider. Känns bra.

Båda mina föräldrar är 64 år, men har alltid varit unga och öppna till sättet. Trott på fri uppfostran och i att ta eget ansvar för sina handlingar.

Jag älskar min familj och är tacksam över dem.

Morsan har jag bra relation till då jag bor hos henne.
Farsan träffar jag nästan aldrig längre.
För mycket jobb kan förstöra mycket..

Mina föräldrar är gifta. Jag har inte så bra relation med min mamma. Vi är för olika. Relationen med pappa är mkt bättre... ser upp till honom.

"för mycket jobb kan förstöra mycket..." WORD

har numera bra relation med både mor och styvfar. min riktiga far har jag aldrig träffat.

Jag har skitbra relation med både mamma och pappa. Aldrig varit något problem. Haha nu kom förresten pappa in och sade godnatt, haha.

Jag har bra relation, morsan är råclean! Farsan är helt ok... lite gnällig ibland men annars luuugnt.

pappan och jag hade bra relation innan han reste iväg.. mamman... nej

har bra relation med båda.. bättre med morsan skulle jag säga, farsan jobbade hela tiden när jag var liten och morsan alltid hemma, så antagligen därför...

farsan är lite gnällig och vi har ofta helt skilda åsikter, men ingen av oss orkar skapa disskusion runt allt så vi möts halvvägs... Hänger oftast med gubben när jag behöver hjälp med att meka i bilen och sånt hehe.

iaf så är båda klockrena och jag ska vara glad att dom inte är tröttare på mig

Mamma har alltid varit så gullig mot mig så jag älskar henne kopiöst mycket.

Pappa duger som vårdnadshavare på det ekonomiska planet, bara jag slipper se honom så är det lugnt.

Jag har noll kontakt med min pappa. Ibland händer det att vi stöter ihop på jobbet, men då pratar vi och beter oss som arbetskompisar. Han vet att jag inte känner nått för honom.
Morsan är väl lite bättre, ringer henne när jag behöver låna hennes tvättmaskin, dammsugare osv.

Morsan är väl trevlig.. Farsan var la trevlig han oxå tills han dog.

kan inte säga att jag haft nån djup kontakt med någon av dom sista åren men är nog så för jag inte haft någon lust helt enkelt..

Jag och min mamma har en speciell relation. På gott och ont, känner inte att jag kan berätta något för henne, men är det något brukar hon kunna hjälpa till.

Jag och min farsa är en annan femma, snackat kanske 3 gånger på 3 år, och träffats 1 timme på 2 år... så är lite mer knakigt där...

Önskar att man hade bättre relation till dom, sånt man får när man börjar att skaffa sig ett normalt liv. (svenneliv) hoho

säger som strömbäck
 
själv ä ja ganska tight till morsan men nästan hatisk mot farsan, men de har sin förklaringar..

men kan inte säga att jag hatar min farsa ändå.

Jag hatar min mamma fast jag älskar henne för att hon är min mamma. Men hon har bara gjort mig illa så skulle vi inte vara släkt hade jag antagligen drämt till henne. Jag gillar min pappa mer, vi var väldigt tighta när jag var liten men sen har ju tjejer den här grejen som börjar i tonåren när man skjuter bort sin farsa och det sitter fortfarande kvar.

jättebra relation med morsan.

både bra och dålig med farsan, har alltid varit en bra kompis, men varit sådär annars.

Jag älskar min mamma så sjukt jävla mycket att jag var deprimerad under 6 veckor när hon var bortrest!
Min pappa är en annan melodi dock. han har sina tankar och allt ska vara på hans vis. tyvärr så är jag mer envis än honom så det funkar inte alltid.

Min pappa är bäst, utan tvekan! :D

Min pappa är typ världens jäkla dryga, smårasistiska (hans barn är fucking halvblattar!), oempatiska människa jag mött och jag hatar det, jag hatar den person han är.
Men han är ändå min pappa. Och utan honom så skulle jag fått ha börjat knega på Mcdonalds när jag var 16 och skitsjuk i en leversjukdom... han har gett mig ekonomisk trygghet, men det är det enda. Och han älskar att använda det kortet... pengar pengar pengar.

Min mamma... jaa, hon är väl ja... vet inte riktigt. Älskar henne. Ingen av mina föräldrar gav mig någonsin någon emotionell trygghet under uppväxten. För morsan var männen i hennes liv viktigare än hennes egna barn, fortfarande idag. Hon tänker så jävla ologiskt att jag ibland vill "rädda" min 11-åriga lillebror från henne. För jag kan inte påstå att hon är en bra mamma.

noll tillit till mamma o pappa.

vi har en rätt så ytlig relation.iaf från min sida.
tråkigt nog.

Hatar min far och älskar min mor.

Jag har en valdigt bra relation till bada mina foraldrar, valdigt olika dock, mamma ar den typiska mamman som tar hand om mig, alltid lyssnar alltid staller upp och har svar pa allt.
Farsan ar mer som en polare som jag inte traffar jatteofta men nar vi val ses are all good!

mamma är en av mina bästa vänner, kan snacka om det mesta. Hon är så bäst, kan läsa av mig så bra, dessutom är hon sjukt rolig, shit va kul vi har det tillsammans. pappa är de lite annolunda med, vi snackar ju osådär men har inte samma relation som jag och mamma. Pappa är bäst när det handlar om att få saker, typ hjälp med datorn osv.

Jag står både min mamma och min pappa jätte nära. De är mina bästa vänner båda två. Jag kan prata med dom om allt mellan himmel & jord. Det är jääätte skönt.

Mamma och jag är hyffsat tajta, vi tar hand om varandra. Vi har varit ensamma rätt så mycket och jag är den enda av hennes barn som bor kvar i Stockholm.
Pappa och jag kunde ha det bättre, det är väl lite små spänt sådär. Skilsmässa. Men om jag träffar pappa tillsammans med mina adra syskon är det soft. Jag och pappa är nog för lika med våra dåliga sidor.

Mamma är den jag har närmast relation till. Vi tänker rätt lika så vi bråkar dock som två tok stollar titt som tätt men när det väl är lugnt så kan vi prata med varandra om de mesta även om hon kan vara förjävligt hemlighetsfull ibland som gör mig förbannad.

Pappa och jag pratar inte så mycket med varandra... Bara när jag behöver pengar. Annars jobbar han bara och när han inte jobbar sitter han vid text-tvn, kollar på sport, nyheter och dricker öl... Och om man vill prata med honom så är det bara politik, politik, politik, politik osv osv osv...... Och det slutar alltid med att vi börjar bråka.

Annars jobbar han bara och när han inte jobbar sitter han vid text-tvn, kollar på sport, nyheter och dricker öl...

Vad mer förväntar du dig att han ska göra? du är inget barn ju.

Yun_DI: Vara social med mig om min mor. Kolla på filmer med oss istället för att gå iväg och sura, prata med mig mer och inte bara låsa in sig i sin egna värld.. När han väl sitter där och man försöker fråga något så får man vänta i 5-10 min innan han säger: "Va? Sa du något?" och sen när man ställt frågan så måsrte han tänka på vad man sagt i en minut innan man får något svar. Han umgås inte ens med min mor. Jag har sett de kyssa varandra 1 gång i hela mitt liv!
Allt jag vill är att vi ska kunna skratta och prata tillsammans.

Har och har alltid haft grymt skön relation till pärona. har i princip aldrig någonsin behövt skämmas för dom och de vet att jag tagit vara på deras förtroende på bästa sätt.

Min farsa och jag har typ ett uppochnervänt förhållande ibland och ibland inte. Han är alkoholist och beter sig därför som en barnunge när han har sina värsta perioder. Men så länge han är sig själv och dricker måttligt så är han verkligen världens bästa pappa. Lite svår att prata allvar med då, då han ofta skämtar bort diskussionen. Men jag kunde inte önska mig en bättre pappa, det är ändå han och mamma som har gjort mig till den jag är.


Mamma .. ja.. mamma..Hon.. Har det mest konstigaste tankesättet man kan tänka sig.. Och det är inte bara jag som tycker det.
Men hon är snäll och vill mitt bästa.. Hon hade ju ingen riktig mamma själv,så det är lite svårt för henne att veta hur en mamma ska bete sig. Hon har även svårt att visa kärlek. Vi kramas aldrig, och jag tror att jag enbart har hört att hon älskar mig 2 gånger. Men mamma är alltid mamma.. alla människor har ju sina bra och dåliga sidor.