Kan du snälla sluta lyssna på musik. Jag skulle precis berätta en rolig historia
Jag vet inte vad det beror på men det finns något med musiklyssnande på offentlig plats (och de olika procedurer som innefattas i detta,) som får mina irritationsnerver att flippa ut och gå så kallad apeshit. Det som stör mig mest är att folk inte verkar hänga med i de enklaste av resonemang, att deras sunda förnuft nu består av ett fattigt skämt och att deras vett och etikett för länge sen blåst bort och försvunnit.
Tidigare har det lustiga fenomenet att låta hörlurssladdarna hänga utanpå kläderna fått mitt iskalla blod att småkoka, nu är det förteelsen att lyssna på hörlursmusik i vänners och familjs sällskap som skall skjutas ner och förhoppningsvis dödas.
Innan jag går in på problemet och hur jag kommit i kontakt med det vill jag klargöra ett par saker. Ja, detta är ett oerhört trivialt problem som jag egentligen inte borde irritera mig över eller lägga energi på. Men som Malcom X, en känd buddist och min farmor alltid sa: "Får man inte gnälla över småsaker, kan vi lika gärna lägga ner hela verksamheten på en gång..."
Min irritation fick sin upprinnelse för några veckor sen när jag uppmärksammade ett gäng killar i tjugoårsåldern som satt och samtalade på t-banan. Sammanlagt var de tre personer involverade i grupperingen, och inte mindre än två av dom hade någorlunda högteknologiska earpieces instoppade i sina fnasiga öron. Titt som tätt, mitt under pågående samtal, fick den tredje personen (han utan plast i öronen) upprepa sig, börja om från början eller helt enkelt skita i att säga det han hade tänkt säga. Trots detta, fortsatte de övriga två med att lyssna på sin skit, och den tredje killen fick till slut ge upp.
Sen den dagen har jag vid återupprepade tillfällen sett andra grupperingar av människor anamma detta stilgrepp fullt ut. Värst blir det när det är en duo som är ute och socialisar, och den ene av någon anledning, tvingas sitta lott- och musiklös. Hans eller henns ögon är oftast helt livlösa, deras kontakt med den andre är apatisk, håglös och man känner förnedringen stråla ut ur den arma stackaren på flera meters avstånd.
Ska det verkligen gå till så här?
Vilka är dessa känslokalla bestar?
Hur får vi stopp på denna eskalerande trend?
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|