Den jävlen skrattar aldrig
När jag för tre veckor sen började på en ny utbildning fick jag förutom magsår, csn-strul och sprillans färska pennor, även en bunt nya, häftiga kompisar. De allra flesta var klassiska stereotyper – Innebandykillen med snusläpp och bajshäng. Indiepoparen med obligatoriska cheap monday-jeans och extra kajalsmet. Hårdrockaren med svettig Iron Maiden t-shirt och nitbälte - men några av dessa individer tog mig på bar gärning, med byxorna nere och skägget i brevlådan. Jag blev helt jävla paff.
För er potentiella tristess skull skall jag dock inte redogöra och beskriva samtliga överraskningsmoment, utan väljer denna gång att zooma in på en specifik herre med ett väldigt speciellt drag.
Det ska sägas att till en början verkar det inte vara något nämnvärt fel på honom, han uppträder nästintill klanderfritt, och beter sig så som de allra flesta av oss gör. För att ytterligare spä på bilden av normal individ klär han sig dessutom ganska tidtypiskt, med få eller inga extravaganta tilltugg. Han har ett intetsägande namn och han är normalbyggd.
Så, det är först nu de senaste dagarna det har gått upp för mig att denna kille inte är funtad korrekt. Under tre veckors tid har han inte skrattat en enda gång. Inte ett litet fniss, inte ett gömt smil, inte ens en tillstymmelse till leende har han bjudit på.
Visst fan är detta sjukt skumt?
Han är trevlig, öppen och positiv som människa, sitter inte och klämmer på några depressioner vad jag vet, men verkar vilja dissa denna lilla känsloyttring.
Vi har alla sett den tillknäppta och mystiska hjälten på film, men jag trodde bara det var en myt. När man sedan stöter på honom i verkliga livet, blir det andra bullar. Man ryggar tillbaka och undrar kort och gott: ”Va i helvete, vem är denna människa?”
(Inlägget ändrat av nilsL 2008-08-19 20:23:44)
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|