Pratar du mycket med dig själv?
Det finns några få saker du skall undivika om du inte vill bli betraktad som ett borderline-fall till de mentalt handikappade. Att prata med sig själv är definitivt en av dom, och denna bisyssla har länge blivit bespottad och utskrattad.
Det är därför lite av en chansning, så här på internet, att blotta denna fritidsyllessättning, då den kan framställa mig i både dåligt och löjligt dager. Likväl väljer jag att steppa fram till plattan, högt och tydligt förklara att så här ligger det och att jag inte har några planer på att sluta.
För jag fattar inte riktigt biffen...
Varför är det på det viset att den fullt normala akten, att prata dvs, plötsligt förvandlas till något kontsigt och fult bara för att en mottagare eller två fattas. Jag menar, inre dialoger sker ju hos oss alla konstant, så att lyfta fram idèr, tankar eller åsikter i det öppna, för att se dom ur ett annat ljus, att få en annan känsla för dom, borde inte vara ett problem..
Vet inte exakt vad det är jag vill säga med dessa ord, men som vanligt går det bra att bidra med just det du tycker är relevant. Kanske sitter du och ruvar på en fin historia, kanske har du själv erfarnhet eller så har du en snygg teori om varför just detta har blivit så tabu i vårt moderna och modiga samhälle.
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|