När allt går åt helvete.
Har ni någon gång hamnat i den sits där du inser att dina framtidsutsikter inte är dom bästa? Allting som kan gå åt helvete gör det samtidigt och du kan inte äns inleda ett förhållande med en brud som gillar dig och som du är kär i, för att du är för trasig.
Det händer mig just nu. Och det som oroar mig mest är att jag inte blir varken förvånad eller ledsen.
Whoa är nog inte det bästa stället att beklaga sig, men det jag vill få ut av den här tråden är allt annat än medlidande, jag vet inte hur jag ska förklara men jag känner mig så jävla känslokall. Skulle vilja få bekräftat att jag inte är ensam om att "skita i allt" är detta normalt?
Du får döda en kossa och äta den, men du får inte plocka en blomma och röka den.
FREE 42-ÅRINGEN!
|