Klockrena 10-poängare och min oförmåga att prata med dom...
Innan jag tar er med in på mitt specifika problems lilla motorväg finns det ett par saker jag vill dela med mig av. Ett par förtydligande som sätter saker i rätt perspektiv. Lite mört kött på benen för eran del, för att uttrycka sig klart och koncist.
Jag är en man som är ganska normal. Snygg, trevlig, en klase kompisar, mp3-spelare - Ja, hela baletten. På kvinnofronten har jag aldrig haft några problem. En del flickvänner. Några perioder av en-nattare.
Ja, ni fattar galoppen.
Nu till problemet.
När jag befinner mig i singel-svängen är jag alltid sugen på att casha in en flickvän. På alla möjliga ställen försöker jag införskaffa dom. På stan, på biblioteket, på whoa och givetvis även på klubbar och barer. Alltid med finess dock.
Ibland händer det att en, i mina ögon så klart, klockren, fantastisk, underbar dam upenbarar sig och jag blir sjukt glad och lite pilsk. Men faktum är att jag aldrig kan lägga in några moves. Hon är för fin helt enkelt. Hade hon varit en åtta, nia, ja, då hade jag nog gjort något.
Men just på grund av hon är av en så sällsynt ras, vill och vågar jag inte öppna flabben...
Vad beror detta på? Osäkerhet? Jesus-komplex? Allergisk reaktion?
Ge mig lite tankar och feedback.
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|