När ska man sluta vara så feg av sig? Ta kontakt med främmande personer.

När ska man sluta vara så feg av sig? Ta kontakt med främmande personer.

Jag satt på tunnelbanan sent denna tisdagskväll, det var en sån där härlig stämning i vagnen. Nån tjej satt med fötterna på sätet och bara softade, jag kände att jag inte ens orkade bli irriterad över människors moderna respektlösa vanor.

Jag hade missat pendeltåget, så det fick bli blå linjen mot Hjulsta och för min del var destinationen Sundbyberg.

I öronen hade jag en stand-up comedyshow med George Carlin i Mp3´n. Jag satte mig avslappnat och stirrade tomt ut i luften och smålog åt en del av skämten, jag vred huvudet mot fönstret och mötte den söta tjejen som satt mitt emots blick i fönstret som reflekterades mot det svarta mörkret i tunneln.

Det lustiga var att precis som jag vred huvudet så log jag åt ett av skämten och den här programerade svenska känslan högg till inombords. "Shit, vafan, tror hon att jag stöter på henne nu? Tror hon att jag är psycho? Vart tittar hon nu, hon sitter också och ler ju?...Det här är ju lite kul..."

Så började jag smygtitta lite mer på henne, och började fundera på om hon undrade varför jag log. Log hon för att jag log, eller lyssnade hon också på stand-up comedy?

Var allt bara ett flummigt sammanträffande? Skulle hon kunna bli min fru? Vafan sitter jag och tänker, det känns som att jag sett filmen vuxna människor ett par gånger för mycket... Men fan, är jag inte lite feg då?

Skulle jag våga säga något till henne, hon är ju trots allt ganska söt. Hon sitter fortfarande och småler lite, hon ser gladare ut nu än hon gjorde när jag klev på tåget.

Tåget åkte genom Vretens tunnelbanestation som är stängd under kvällstid, vi tittade ut genom fönstret samtidigt igen. Jag kände att en energi hade byggts upp inom mig, av spänning och förväntan. "Gör det, gör det, gör det! Fegis! Kom igen, le mot henne och se henne djupt i ögonen!" Samtidigt som man har den här rösten inom sig som ba "Men fattar du inte att hon kommer tycka att du är helt fucking psycho???"

Ok, tåget rullar in på Sundbybergs station, hon ser på mig, jag låtsas läsa en reklamskylt som jag inte ens minns vad den handlade om, för jag såg henne i perferin. Detta är sista chansen nu, eller drar hon också ut på tiden.

Sen per autopilot ställer man sig upp, programerad som en robot med pokerface...Obrytt slänger en snabb blick mot henne innan jag går av och åker upp för rulltrappan.

Vilken jävla fegis jag är! Men fan, vad kan man göra då? Skulle jag skrivit en lapp med min MSN på kanske? Vad skulle jag skriva på den? Verkar inte det lite desperat?

Men jag skulle ju bli smickrad om jag fick en lapp där det stod typ: "Jag ville inte störa dig, men du såg så söt och snäll ut, adda mig på MSN om du vill..." Sen skriver man sin mail...

Ja, jag vet inte? Vad säger ni andra där ute? Är ni lika fega som jag, eller finns det nån som tagit kontakt med nån okänd på ett djärvt och nyktert sätt?

Berätta gärna, skulle vara kul att höra...