Pankaka?
Jag bor i ett hus där det bor ca 200 andra. I detta hus finns det runt 20 olika nationaliteter. I min korridor så kommer jag bra överens med etiopierna som oftast bjuder mig på hemlagat. Med Kinesen mitt emot som oftast drar dåliga skämt. Och den 37 år gammla mexikanaren som inte förstår varför man väljer att ha converseskor istället för ett par rediga vagabanonds.
Jag hade inga som helst problem med att söka upp kontakt med dessa och nu är det som om vi alltid bott grannar. Jag gillar min korridor.
Det är inte alltid då jag är så bra i sociala sammanhang, ibland nästan horribel. Dessa tillfällen kan uppstå lite här och där och det kan ibland sluta riktigt illa. Det finns ett ställe som jag nästan vill säga att jag undviker i vissa situationer. Hissen.
I detta hus är det näst intill omöjligt att åka hissen själv mellan 08:00 till 17:00. Dessa tider rör sig nästan alla 200 inneboende till och från sina skolor och arbeten och jag är givetvis en av dem. När jag står där och någon kliver på eller om någon redan är på väg ner/upp när jag skall kliva in så tänker jag alltid "NEJ". Jag tycker att det är så jävla jobbigt och i och med det så får jag inte fram något att säga. Och sanningen är att jag inte vill starta en diskussion som varar längst 6 våningar. Det är väll att säga emot sig själv lite, men denna pinsama tystnad och närhet gör mig obekväm och nervös.
Och så händer det idag, ja bara för någon timma sedan. Jag var på väg ner till källaren för att hämta min tvätt. På våning fyra kliver det in en svensk kille på kanske 35 plus. Och jag känner direkt att det börjar att lukta pannkaka. Där står jag och bara väntar på att hissen skall slå i botten så att jag slipper denna psykiska tortyr. Så helt plötsligt från ingenstans får jag fram den dummaste frasen jag någonsin sagt till en människa jag aldrig sett förut.
- Har du ätit pannkaka? Frågar jag.
Han kollar på mig som om jag vore dum i huvudet och svarar med ett enkelt 'ja'.
Där står jag och mitt ansikte börjar att flamma upp. Hissen når källarvåningen och givetvis skall mannen hämta sin tvätt också. I 10 minuter står jag där bredvid honom och plockar tvätt utan att säga ett knyst. En otroligt traumatisk upplevelse och jag hoppas att jag slipper honom hädan efter. Nu kan mina hiss möten bara bli bättre.
// Yes me.
(Jag vet att det är drygt med en "Ja, vad har du sagt till främmande människor utan att veta varför?" . men jag är rädd för att det kan lura en G bakom nästa html-sida som kommer att krysta fram ett "Okej?". Men yes, berätta gärna.