Att starta om på nytt...

om det negativa, just därför blir det oftast lättare för mig att prata om det mer än det positiva.

Jag har inte känt av så mycket positivt under mina år (jag har istället levt på mina vänner som uppskattat mina råd och hur jag fått de att tag sig upp ur deras problem). Därför vet jag inte riktigt vad som är positivt och vad som får folk glada. Jag har ju som sagt hela tiden dragits runt i en stor virvelvind med samma typ av folk och därför blir det svårare för mig att veta vad andra uppskattar eller hur de agerar.
Innan har jag alltid varit med om att folk uppskattar mig därför jag hjälpt de och fått de att skratta åt sina problem och nu då? Vad gör jag nu? För jag vill verkligen inte visa mig negativ.
  
Och just därför blir det nu svårt för mig eftersom jag inte vet hur jag ska bete mig för att inte göra ett dåligt intryck på de jag möter.
Jag oroar mig ständigt om vad folk ska tycka och tänka men hey that's me och jag vet inte hur jag ska göra för att sluta tänka i dessa banor!
Det vore så mycket lättare om jag visste hur jag skulle gå tillväga så jag slapp vara osäker i allt jag sa i rädsla om att de jag tagit kontakt med ska fly.

Det är just därför jag vänder mig hit, jag behöver hjälp med hur jag ska börja tänka om och med vad som oftast är positivt att prata om.
Hur tycker ni att jag ska göra mig förstådd på bästa sätt utan att visa mig negativ?

Som sagt, jag är vill starta om på nytt. Lämna all gammal skit och börja fokusera mig på en bra vänskapskrets som inte ger mig problem.

Under det här året har jag tappat kontakten med många vänner pågrund av deras drogmissbruk etc.. De få vänner jag har kvar är oftast fullbokade i veckodagarna pågrund av allt deras plugg och under helgerna går de ut på krogen efetrsom de är fyllda 18. Jag är fortfarande 17, fyller dock 18 detta år men det är inte förens i sommar.

Så under detta år som gått har jag mer och mer varit för mig själv och har just därför kommit mig själv mycket närmre. Jag känner mig mycket bättre i mitt mående och jag är redo för att börja om på nytt igenom att skapa en ny vänskapskrets där det inte rör sig om droger och andra problem som kan uppstå.

Så... Ja.. Hur ska jag egentligen bära mig åt för att inte falla tillbaka i ett nytt dåligt umgänge?

Oftast när jag ska prata med folk utan att prata negativt blir det att man pratar lite mer om vad man lyssnar på, vad man har för intressen etc etc.. Och hur det än går så kommer man alltid in på något negativt därför de ständigt ställer någon fråga om i vilken skola man går (jag går på iv) och ja, det är då de ska höra historian bakom varför man går där. och blablabla... och det är efter det som de tar en för att ha hamnat fel i livet och det är så de drar sig undan och blablabla.. För att de inte vet vad de ska säga.. Mhh.. Så är det..

Ni kommer ju troligen inte orka läsa allt.. Men nu gör ju som ni vill. Skulle dock uppskatta era värderingar om det hela och om hur jag ska gå tillväga för att hamna rätt i livet utan att ständigt gå ensam elelr med problem.

Och som sagt jag är en känslomässig person så jag uppskattar inga påhopp. Nu har jag utlämnat mig själv, försök istället att hjälpa mig istället för att dra en massa onödiga negativa komentarer. Sånt uppskattas INTE i detta fall.

Adjö och tack på förhand!

kan säga att detta är första gången någonsin jag pallar läsa ett sånt inlägg, det blir dessutom svårare för mig att skriva eg. för jag har ingen aning om hur detta ska gå till.. du måste helt enkelt bli mer säker i dig själv, våga bjuda på dig själv utan att det känns kasst..
Just det här med skolan (IV) löser väl sig om du nu vill börja på nån folkhögskola, där kommer du ju dessutom hitta människor som delar samma intressen som dig, inte sant?

aja, fick lite skrivet iaf.
önskar dig god lycka i framtiden

kan ju tilläggas att jag ville skriva i denna, mest för att jag kommer hamna lite i din sits, hade tänkt att göra något liknande, flytta ifrån min hemstad ett tag.. fast jag delar ju inte dina problem och vill inte lämna mina vänner helt..

Tycker det framgår tydligt i det du skriver att du borde jobba med att förbättra din självkänsla.

och det var inget elakt menat, så hoppas inte du tar illa upp.

Hej.
Jag känner igen mycket i mig själv i dig då jag ochså mår dåligt och gillar att hjälpa andra eller att prata om negativa saker om både mig själv och annat, jag har kommit till sikt att det är mig själv det är fel på.. det är jag som mår dåligt och har en dålig bakgrund och det är det som gör så att jag fortsätter, jag försöker hjälpa andra för att känna mig själv bätte då jag inte klarar av att hantera mina egna problem och jag tror du har samma problem att du inte klarar av att hantera alla dom problem du har och utövar dom på andra igenom att prata med dom om hur dom mår etc men jag vet inte, det är vad du känner själv, läs detta och säg ifall du känner igen dig om du känner att du inte vågar eller kan ta dina egna problem i hännderna, jag kanske låter elak men jag har själv hört det många gånger att jag ska ge fan i andra före mig själv och jag måste börja arbeta på mitt eget liv.

Ja, det är inte lätt ska jag lova dig, terapi är en bra ide och att lära känna sig själv hur den man är, att prata med sig själv och försöka se vad felen är och träna på att få bort dom, iaf nog skrivit hoppas jag var till någon nytta :)

//caesar

Du borde jobba med att förbättre ditt självförtroende och du borde framför allt gå till en psykolog. Det är inget konstigt med att folk behöver gå och prata med en psykolog, tror de kan hjälpa dig på många sätt. Du måste bygga upp ett själv förtroende så att du vågar tro på dig själv.

nej, inte självförtroendet..kanske lite det oxå iof..men mest självkänslan.det är skillnad på det.

tycker inte du borde tänka "hur ska jag bete mig mot folk för att de ska tycka om mig?", försök som sagt bli mer säker på dig själv och var dig själv. ingen kan ge några direkta instruktioner på hur du ska va dig själv som bäst.

du verkar vara

mer självkänsla och mer fokusering på små saker som är positiva, en sak kan ju vara att du att ser mer positivt på att börja ditt "nya" liv och tar det som en positiv förändring och inte går runt och oroar dig för att allt ska bli som det har varit.