Att starta om på nytt...
Till en början: komentera inte att ni inte orkar läsa, ni har ett val om ni vill läsa eller ej. Läs och tänk sedan efter mellan raderna. Klarar du inte det så kan du lika gärna hålla käften. Jag är inte det minsta intresserad utav att höra din åsikt om du inte klarar det. Jag ursäktar även en del stavfel och särskrivningar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så ni inte missförstår mig. Just därför måste ni försöka tänka efter i meningarna så ni hajat rätt.
Nu är det så att jag försöker lämna mitt gamla liv bakom mig igenom att starta om på nytt i en annan stad på en folkhögskola direkt efter sommarlovet. Dock har jag vissa bekymer som jag oroar mig för. Och det är hur jag ska gå tillväga för att inte hamna fel igen (ja jag oroar mig ständigt om min framtid).
En stor del av vad som kan få mig att hamna fel är vilken vänskapskrets jag väljer.
Dock känner jag en stor klump i magen av ur jag ska lyckas få en bra relation till dessa människor. Innan har jag alltid omedvetet sökt mig till folk som haft stora problem som jag senare rådgivit så de förr eller senare lyckats komma ur sin skit. Det är på så vis jag lyckats få mina vänner eftersom jag är en riktigt känslomässig person som oftast sätter folks mående före mitt eget.
Och eftersom jag alltid vill folks bästa så har alltid jag dragits in i någon skit förr eller senare så jag fått en hel del problem på mig.
Just därför vill jag veta hur jag nu ska kunna gå tillväga för att skaffa en bra relation med en människa som står stadigt på sina två ben.
Jag har en negativ egenskap till att oftast prata om negativa saker, just därför att det sällan händer något positivt som känns värt att prata om. Så när jag nu ska försöka ta kontakt med en sån människa som står fast på jorden så vet jag inte hur jag ska bära mig åt. Jag blir osäker på mig själv, blir osäker i det jag säger och det märker personen vid min sida på en gång. Därför tar den oftast avstånd. Dock kanske den försöker ge mig en eller några chanser till enbart för att vara trevlig. Men då blir det oftast så att man börjar prata om en hel del negativa saker och det är sånt som får den andre att ta avstånd (en människa utan större problem drar sig oftast undan från folk som är osäkra på sig själva och har problem).
I vanliga fall om hur man får kontakt med folk har jag märkt av är att det oftast visar sig att man delar många gemensamma intressen, har samma humor och det är inte förens då man går in mer djupare på negativa saker.
Och det är just den biten jag behöver hjälp med, jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att på en gång börja prata om negativa saker.
Visst jag kan vara hur glad och sprallig som helst. Men eftersom jag har ett stort intresse för att bry mig om andra människor så blir det bara svårt för mig att inte prata negativt och går istället direkt på. För mig känns det som att det finns så mycket mer att prata om när det handlar