Början på en novell: Får jag kalla dig MR?
Får jag kalla dig MR? Den Indiske pojken slets isär. Småbitar av hans kropp placerades i krematoriets kylskåp för väntan på grillfesten. Som det kallades i vårat tid system. Han smickrades av det långa håret sa Kurzhack då han kammade manen på sin katthäst Gastofor. Han visste att det skulle bli hans död. Långt hår, rökheroin och ett jävligt trångt litet barna arsle. Jojomensan Indisk pojkar kunde sina saker, lättsint trippar de sina ådror fulle med bedövning, ett och ett halvt gram benzo per dag skulle även hålla stressen borta, ett ämne som användes för att framställa rå-anfetamin på den tiden. Innan den kemiska processen från Ryssland tagit sin stilla gång, samtidigt som kommunismen fallit och Riga blivit erkänt som Estlands huvudstad. Nu balsamerar vi hans kroppsdelar med våran säd och förenar vårt barnasinne då vi kommer i akt en sista gång. Prästen dolde en tår bakom ena smilgropen, då de förkunnades att någon stulit liket som skulle begravas och kistan stod tom under begravnings ceremonin. Men det är mycket vi ej vet om Indiska pojkar med djävulens kedja knuten likt en fånge till livet. Våren var på väg och Allgott skulle prova meta för första gången. Det brast samman för honom på bryggan då han fiskade upp en hand tillhörande en Egyptisk bödel från 1200-talet. Smaka får vi väl? Vi som byggde från grunden av spetälskande hingstar som aldrig fått sig något. Vi var med då allt hände då stenarna skapades, allt byggdes mot tiden för tiden var inte mogen för du hade inte ens börjat analysera krossade timglas. Elof vågade inte röra elden, det var därför han inte var med oss idag. Inne brunnen i sin själ, tillfriskanden från olika bestyckade samveten han hade svalt den kvällen. Vi minns alla hur han såg ut, lite stelfrusen och omskakad, vi hånade alla honom, till och med dvärgarna vågade komma och spotta honom i ansiktet. Att inne infatta sig med de heliga ederna i huset skulle alla straffas för fick vi veta senare då Ingrid, husmodern hade spetsat kvällscongacen med råttgift, hälften av oss stupade, vi andra som klarat oss, anmälde oss genast till en ABF-kurs. i Darwins teorier. Jag ofta vaken längst in på natten av alla i huset, analyserade hur mitt liv sett ut om jag valt att gå en annan väg. Jag hade ju alltid haft chansen att utbilda mig, bli välutbildad med ett avlönat jobb och en villa, fru barn, hund och en helt egen drogträdgård. Svampar, euforiska örter och vanligt tjack. Kanske en egen studio där jag kunde sitta och bruka samtidigt som jag målade mina alster, skrev dikter om det sexuella, då och då kanske jag kunde spela in mina egna porrfilmer, bjuda in någon kåt tonåring då frugan var på affärsresa med viktiga slipsklubben. Röka henne kåt och sätta på henne halvt medvetslös medan kameran rullade i gladan lust. Sälja filmerna senare på Internet eller något. Jag kanske skulle råkat göra någon med barn fått fly från mitt härliga till Italien eller något. Aja det hade nog slutat med ångest i alla fall, precis som alltid, så det hade nog varit på ett ut, alltid ställer jag till mitt liv, det är nog så det ska vara i samhället, cirkeln gör komplett med hjärnspöket Ångesten. Klockan hade nu passera
Manager: Underground Beats
Bakom betongmurar och verklighetsflykt målar den nakna konstnären kärleksbrev i sanskrit.
|