Gamla människor i klunga?
Jag har alltid tyckt att äldre personer är våra bästa och mest underskattade medborgare och ser jag ett par stycker glida förbi mig på stan vill jag alltid ställa mig i vägen, fråga dom vad som flyger runt i just deras hjärna eller bara krama dom. De ser ju alltid så konstiga ut, ser alltid ut att fundera på något och man kan aldrig riktigt vara säker på var man har dom. I varje given situation tänker jag alltid: kommer dom skälla ut mig, kasta konstiga ord i mitt ansikte eller kommer det kanske bli en gruppkram med fräna dofter, stickiga koftor om några minuter?
Så, på grund av mitt idolskap till pensionärer har jag de senaste tre åren haft en återkommande dröm om att en skäggig och gullig baskergubbe skulle passa perfekt att ha som bästa polare. Jag tänker mig att han m.h.a. sin visdom och sina fina ordspråk kan guida mig genom livet, förgylla min vardag och bjuda på många snygga skratt.
Men när jag tänker på dessa människor, mina stora idoler och förebilder är det blandade känslor som bubblar upp. Och jag hade hoppats att vi kunde hjälpas åt att reda ut ett par frågetecken...
Varför är de så fruktade och underskattade av oss ungdomar?
Varför är dom så jävla grymma?
Och varför hänger de aldrig i gäng så som pensionärer runt medelhavet gör?
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|