Jag har blivit mjuk (och jag menar inte mjuktuff)
Tänk dig in i följande situation:
Klockan är tre eller fyra på eftermiddagen, solen skiner och med nästan nittioprocentig säkerthet sitter du och slickar på en grusfylld och halvsmält piggelin. Sommarlovet har naturligtvis precis bara börjat och alla vardagliga problem är lika utdöda och bortblåsta som dinsosaurier, pandor och snöleoparder. Någonstans i bakrunden hör du en rostig Trabant starta, men du ignorerar det tanklöst, och läppjar vidare på din fula lilla glasspinne...
Fyra drömlika minuter senare upptäcker du ditt ödestrigra och korkade misstag: Hela glada familjen (förrutom ditt sorry ass, förstås) har precis stuckit iväg ner till sommarstugan i södra Frankrike för att spendera resterande 7 veckor av sommarlovet med sol, bad och sprit.
I just det ögonblicket kommer du översköljas med samma känslor jag sitter och ruvar på just nu. Fattig förnendring, ilska, och den gamla list-ettan förvirring.
Men varför sitter jag och leker med dessa känslor? Jag gillar väl inte isglass? Mina föräldrar har väl inte en rostig gammal Trabant? Och förresten, kan de ens stava till Toulosse?
Naturligtvis inte. Orsaken till mitt purkna mood, hittar vi i helt andra skogar. Jag har haft en riktigt trist och tråkig måndag...
Kalaset och den taskiga presentutdelningen börjar i runda slängar runt 07.15 när jag slår upp mina rödspröngda ögon och möts av en så underbar och brutal huvudvärk att jag önskar jag haft kraftig mens. Efter den lilla söta morgongåvan slår jag på min mesiga mobil och möts av den luriga nyheten att mitt sommarjobb den närmaste månaden ställts in. Tack för den!
Stolpskottet till värdelös dag fortsätter sin lettiska bingo lotto-dragning några timmar senare med att bjuda på, vad västersländska vetenskapsmän gillar att kalla, en uppenbarelse. (Jag snackar inte om en "Aha, Corn Flakes och majs är gjort av samma skit"-grej, utan mer "Aha, mamma och pappa är av samma kön"-grej.) Det visar sig att jag gått och förvandlat mig till en liten, liten, patetisk mes.
När jag summerar och utvärderar mina senaste veckor och dagar vecklar följande fakta ut sina stora och graciösa vingar:
* Jag sitter och kedje-bölar till halvgenomtänkta reklamfiler.
* Min ipod är fylld med dassiga och smöriga ballader.
* Mitt klädval de senaste dagarna har bestått utav små rosa shorts, linnen och pannband.
* Har druckit två öl de senaste 60 dagarna.
Detta är en ofattbar katastrof och jag går redan och funderar på vilken kaliber som ska hjälpa min hjärna ut ur mina öron.
Hur i helvete får jag min heder tillbaka?
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
|