Sleepy Brown - Mr Brown

Vet nte om alla forstatt hur stort det ar att Sleppy slappt sin forsta solo, kanns som den varit pa g minst atta ggr och varenda ang bara runnit ut i sanden eller blivit "installd" sista minuten. Senast var det "For the Grown and Sexy". 

For Er som missat ( o for Er som inte gjort det kan ni hoppa ner till...TLC och det dar..) sa var Sleepy en gang i en grupp som hette Society of Soul och -95 slappte Brainchild, som idag nastan far raknas till ett samlingsobjekt. Deras skivbolag, LaFace, och S.O.S. gick skilda vagarna efter uteblivna dollars, men Sleepy la over en demo m tva snubbar som kallade sig Outkast..bla, bla, bla. Sleepy slappte sen ett par skivor i en grupp som kallades Sleepy Theme, en som jag jst nu koper fran ebay for 5 dollar, finns ett ex kvar, so skynda! Sok pa Sleepy's Theme.

Sleept hande iaf mest med Organized Noize, och proddade det mest fran Outkast forsta skivor samt Waterfalls m TLC lite En Vogue o sa.

Anyhow! Nu ar iaf Sleppys solodebut slappt pa BigBois bolag, Purple Ribbon.

Att vi i Sverige har kommit in i ett soul-funk-stim, da alla ska halla pa och funka sig en massa grejer ar val knappast en hemlighet, om nagot hade kunnat lata halften sa bra som Mr.Brown sa hade jag varit nojd. Men i Sverige ar detta trots allt en ganska ny grej, i Atlanta ar detta vad Sleepy Brown sysslat men i narmare tjugo ar, sa man skulle nog kunna kalla honom professor i amnet. 

Min bild av en professor ar en person som tar sitt amne valdigt seriost, men som sallan stirrar upp sig eller blir overambitios.

Mr.Brown ar definitivt inte den skivan man kan ova sina senaste The Times-moves pa.

Sleepy Brown passar bra in pa den beskrivingen, I'm Soul ar en laidback ego-tripp over ett minimalistisk beat som pa nat satt lckas med att svanga nat helt otroligt. Get 2 It ar en lovesong over ett piano-svangande glatt beat, och Marvin Gaye-imitationen ar genialisk.

Nagot forvanande ar det hur manga olika producenter Sleepy har anvant sig av, en av de mer lyckade sammarbetena ar pa One of Dem Nights, producerad av Printz Board (Black Eyed Peas, AirPushers m.fl.), som fatt tag i strak-mastaren Larry Gold att ta hand om fyra violinister, en viola och en cello. Det hela sluter upp i en funkig gourmet-middag med massa Champange, kaviar och ostron au naturel.

Bast ar nog anda det drygt fyra minuter langa samlaget, Till (your legs start shaking), vilket i och for sig kan lata som i kortaste laget, men som jag ar overtygad om att vilket kvinna som helst skulle onska sin man att lara av.

En annat ess ar Oh Ho Hum som gastas av en av mina absoluta favorit-sangerskor, Joi, som kankse mest ar kand for att vara tjejen i D'Angelos Lady Remix-video, men som ar funkigare an de flesta. Oh Ho Hum ar den lat som skiljer sig mest fran resten av skivan, tillsammans med Margarita som jag beslutat mig for att inte kommentera, for varken om man gillar den eller inte sa ar det ganska ovasentligt, Oh Ho Hum daremot ar dyster, Sleepy kanns knappt igen i sjungandes med basrost, och det hela rors vackert tillsammans av koren som kan liknas vid en slavkorer. Namnde jag att det knappast kan bli nagot snuskigare?

Mr. Brown levererar en tantrisk sexguide i en snyggare och sofistikerad forpackning an R.Kelly nagonsin lyckats med.