Låtar ni skäms att ni gillar

Nine Days - Story Of A Girl
Nomy - Cocaine

Skammen har börjat avta.
I vårat hushåll lyssnar vi på East 17 och Wham! utan några som helst skamkänslor.
Men jag skulle väl inte börja en konversation med en okänd människa och proklamera min kärlek till Hall & Oats-"Out of Touch"

Hansom - Mmmbop ska man fan inte skämmas för! Så jävla old-school!

Det går ju bara inte att ogilla den ^^


förövrigt har jag väl ingenting som jag lyssnar på som jag skäms för...
isåfall skulle det vara att jag gillar den där John ME - Love is my drug, men jag skiter ändå i't vad andra säger!

Det jag kommer på utan att fundera är Amanda Jenssen - For The Sun.

Är det inte jävligt fjantigt att skämmas över musik? Det gjorde man ju typ när man var ung och skit men det känns som att man kommit ifrån det och kan ta en låt för va det är istället..

Amanda Jensen For The Sun är ju t.ex VERKLIGEN inget att skämmas för.

Lyssnar man på typ någon jävla Nazi skit så kan jag iförsäg tycka att man bör skämmas.

Jag är fortfarande ung, så jag får skämmas :)

bara för nån dag sen lyssnade jag igenom TATU's skiva igen. helt utan att skämmas. jag tror man växer ifrån det där.

det stämmer, skam är en känsla som försvinner med åldern. Det är därför 50-åriga kvinor inte har några som helst problem med att rycka upp sin tröja in public för att visa vilken bh dom har på sig (jag jobbar med underkläder).

Jag skäms för att jag gillar dom där låtarna. och det är kanske lite fjantigt.
Men när jag började gynasiet då var dom musikintresserade jag blev kompis med ganska elitiska osv, så i gymnasiet kändes det väldigt viktigt bland dom av oss som var det att gilla rätt saker. Det var en kill kompis till mig som gillade H.i.m. och han fick extremt mycket skit för det. Det där sitter liksom kvar, jag såg verkligen ner på folk som inte bryr sig om musik, dom som lyssnar på radio typ.
Men idag bryr mig iaf mycket mindre än vad jag gjorde för typ tre år sen, då var jag väldigt mycket emot alla artister som låg på stora skivbolag, Jag var liksom en indie tjej ut i fingerspetsarna. Typ en stereotypen som lyssnar på belle & sebastian, the smiths och libertines. Men nu har jag ändrat uppfattning en hel del. För tre år sen lyssnade jag nästan ingenting på hip-hop, eftersom att jag tyckte att all hip-hop var kvinnoförnedrande osv. men så upptäckte jag grime och typ stone throw och sen kom allt annat , och nu bryr jag mig inte längre om dom säger bitches och hoes längre, och nu så är 60% av den musik som jag lyssnar på hip-hop. Jag vet inte varför jag gled i väg så mycket men nu har jag lika gärna Rihanna eller eminem i mp3 som vampire weekend eller the cure.

Amanda jenssen är juh sveriges Amy Winehouse så det är inget att skämmas för.

Jag skäms lite över att jag gillar Kent, av någon anledning.

Förresten kom jag på att Mando Diao - Dance with Somebody ligger 7:a över mest spelade tracks den här veckan. :(

Mando Diao är nice. The New Boy eller vad den heter är svinbra!

Ja! Hela Ode To Ochrasy är underbar. :)

isåfall skulle det vara att jag gillar den där John ME - Love is my drug, men jag skiter ändå i't vad andra säger!

Varför skulle du skämmas för att du gillar den? Den är ju svin bra!


Gillar också Mmm Bop med Hanson plus ett par andra låtar med dom.
Nostalgi! Även om jag aldrig var nåt fan av dom, men en kompis var och hon spelade dom ganska mycket så man blev lätt hjärntvättad.

Kommer inte på nån låt jag direkt skäms för att jag gillar.
Hmm ska fundera lite.