Det som slår en med årets upplaga är hur jävla tighta grabbarna är. Kolla bara hur alla öser sig över Trez efter målet. Palladino vägrar släppa honom. :') Eller när Legro får sätta en boll mot Reggina. Alla vet att han haft ett par tunga år och att ett mål och lite speltid betyder extremt mycket för honom. Kolla tv-pucksglädjen efter hans mål. Detta har alltid varit kännetecknande för Juventus. Den enorma sammansvetsningen inom gruppen. Förr om åren, då vi hade betydligt mer stjärnspäckade trupper, så var detta fenomen det som i slutändan gav oss den lilla edgen gentemot Milan och Inter som alltid haft lika stora stjärnor eller större. Jag tyckte mig dock skönja ett visst mått av avtrappning på denna så kritiska punkt under Capello. Visst vann vi, men lyckas man vända samtliga klubbens fans emot sig trots två raka Scudetti så gör man något fel. Fotboll handlar inte bara om titlar. Det handlar om att bevara en identitet. Juventus har återfunnit sin, och det gör mig lyckligare än någonsin att vara Juventino.
"Jag har tyvärr en tendens att impulsköpa marsvin". Carin Götblad - länspolismästare för polismyndigheten i Stockholms län