Dokumentärer om människor med in i helvetes för mycket fritid

Off The Grid
Tvåhundrafemtio paranoida krigsveteraner, åttiofem batik-hippies och ett trettiotal råbarkade anarkister har skapat ett litet laglöst miniatyrsamhälle i de nordöstra delarna av New Mexico. Läget, mitt ute i öknen och tjugofem mil till närmaste grannby, är givetvis strategiskt utvalt då de kriminellt och emotionellt belastade “galningarna” vill befinna sig på behörigt avstånd till både farbror blå och Uncle Sam. Men innan du får ett plötsligt infall, ringer din mellanchef och ber honom dra åt helvete, säger upp ditt labila andrahandskontrakt och funderar på att slå dig ner på en av ökentomterna, finns det hårda och rätt snåriga inträdeskrav att förhålla sig till för att joina det här exklusiva och nojiga sällskapet. För det första är du tvungen att tokälska vapen, för det andra måste du köra ett freedom-rant minst en gång om dagen och för det tredje bör du definitivt inte vara upptagen av trivialiteter så som personlig hygien eller pensionsparande. Uppfyller du kraven är det däremot fritt fram att snickra ihop ett litet skjul, skrika “fuck babylon” för full hals och lattja lite med hagelbössan ute på verandan. Dina grannar som med sjuttiofem procents säkerhet är alkoholister och med hundra procents garanti inte bär ID-handlingar, kommer underhålla dig genom att elda upp husvagnar, skrika könsord och hugga ved. Spelar du dina kort rätt och anpassar dig till reglerna för den dystopiska och postmoderna varianten av Walden kommer Ernst Hemmingway-kopian, den cancersjuka cowboyen och rastafari-langaren snart var dina bästa och mest gränslösa vänner. Akta dig bara för att leira dig med “The Nowhere Kids” – de bortskämda och långfingrade anarkisterna – för då kommer ukulele-maffian snabbt att surna till, hala fram pickadollen och vänligt men bestämt be dig lämna området.

Blir till att lägga till dig i favoriter nu så man kan fortsätta följa dina uppdateringar även när allt det här går i graven.

Tack som fan för att du har lagt ner tiden och kommit med en hel del bra tips :) Hade definitivt sett flera av filmerna om dom inte varit så jävliga att hitta.

Instämmer med doggson. Verkligen.

Doggsonlol, Evolution

Åh, you guys! Ni är alldeles för snälla =)

Men ja, lägg ett bokmärke på sidan så kommer ni inte missa några göttigheter i framtiden.

Ping Pong - Never Too Old For Gold
Istället för att sitta hemma och virka grytlappar, skrika obsceniteter åt tekniska apparater eller gå vilse i köksförråd, bestämmer sig en samling darriga, tävlingsinriktade sviskon att göra upp om världsmästartiteln i pensionärs-pingis. Mellan det dagliga besöket hos ortopeden och den tre timmar långa "köpa digestive, kaffefilter och frimärken"-rundan sticker de ner till det gröna bordet, slår ett par slicade backhands och passar samtidigt på att hålla hjärnan och den degiga och rynkiga kroppen i något så när trim. Rörligheten är absolut inte på topp, men tekniken hos dessa ping pong-veteraner går definitivt inte av för några hackor. Bordtennis-seniorernas relativa briljans sitter framför allt i handlederna, men även det erfarna psyket som lärt dem att värdera glädje högt och se fördelarna med att lätta lite på det uppblåsta ungdoms-egot, gör dem extremt farliga framme vid nät. En handfull av de charmiga guldfavoriterna i åldersspannet åttiofem och uppåt ges en närmare prestentation i deras något sterila hemmiljö och som vanligt är det Kina, Tyskland och Sverige som huserar de vassaste nätrullarna. Med skakiga små steg, ett lurigt leende och en omisskännlig stolthet visar de upp femton år gamla pressklipp, vältummade polaroidbilder och lådor efter lådor av dammiga medaljer. När turneringen väl drar igång är det som att de gamla pingisrävarna vaknar upp ur sin dvala, visar upp ett betydligt spänstigare språng i steget och får en nyfunnen glimt i ögat som rent teoretisk borde kunna trostsa både grön och grå starr. Det enda som ligger i vägen för det där eftertraktade veteran-guldet - förutom den flintskallige/permanentade motståndaren på andra sidan nätet - är förmågan att hålla reda på inhalatorn, pillerburken och det väloljade pingisracket. Resten kommer ping pong-gudarna, Jan-Ove Waldners ande och kantbollarnas högre makter att ta hand om.

a.d.d.o.e.p.c.

tack för tipset!! älskade Young@heart och den här kör ju lite på samma tema.

The_Sun_God P25

Inga problem, buddy!

Och ja, det är lite samma känsla som i Young@Heart. Båda filmerna bjuder på gamlingar som vägrar bli gamla, som gör det de älskar mest i hela världen och som har sjukt kul längs resans gång.

Guldörat
En skånsk, bordus ölmage med Ingvar Oldsberg-flint och taxichaufförs-aura utmanar en lurig mittbena på vem som har den absolut mäktigaste ljudanläggningen. Lars “Storhövdingen” Nyström och Ola “Sista Ordet” Ericson är nämligen hedersmedlemmar i den respektabla föreningen Guldöraklubben (GÖK) som med jämna mellanrum utser en medlem som bäst förstått det här med att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet. Klubben som består av en handfull frånskilda HiFi-experter/Farbror Barbro-kopior, anordnar träffar där det snackas slutsteg och mellanregister tills det svartnar för ögonen och/eller öronen är på väg att trilla av. Givetvis pissar de på Bang & Olufson-posörer och förutsägbara hemmabio-entusiaster med ett överlägset leende på läpparna och med fingrarna ordentligt inkörda mellan stigbygeln och trummhinnan. “Sista Ordet” är föreningens regerande champ, men trots det vilar han inte på några surround sound-lagrar, utan är fast besluten att utklassa “Storhövdingen” så att baskaggarna rungar. Lasse kommer dock inte ge sig utan en ordentlig diskant-drabbning och värmer därför upp genom att be till Dolby-gudarna och finjustera hela anläggningen en extra gång. Efter en välbehövlig utflykt till en exklusiv HiFi-mässa i huvudstaden ska tävlingen äntligen gå av stapeln och herrarnas förväntningar är naturligtvis uppskruvade på max. Vem har kopplat ihop sina Carlsson-högtalare bäst? Vem har räknat på akustiken på smartast sätt? Vem har valt ut de mest passande låtarna? Frågorna är många och svåra, men den viktigaste är ändå vem som kommer kamma hem det lilla träplakatet med det spraymålade guldörat och därmed anse sig ha rätten att vuxenmobba den andre under de kommande fyra åren.

Shut Up Little Man!
I slutet av 80-talet spelar två pottfrillor in sina aggressiva alkisgrannar, då de har en tendens att skrika barnförbjudna smädelser till varandra under dygnets alla timmar. Ljudkvalitén på de smyginspelade förolämpningarna blir inte “3D-Surround”-kompatibelt direkt, men då väggarna i det plåsterfärgade lägenhetskomplexet fungerar lika ljudisolerande som söndertrasade rispapper och skrikkapaciteten hos de båda herrarna får McEnroe att framstå som en av Askkungens lite mer lågmälda gnagar-funkisar, blir kassetterna ändå fullt lyssningsbara. Den eventuella dippen i ljudkrispighet vägs dessutom upp av intensiteten och hettan i de brutala CAPSLOCK-dispyterna och det dröjer därför inte länge förrän de sprider sig som en löpeld bland landets mer lättexalterade Star Wars-kids. Inom ett par, tre år finns det hemmasnickrade bootleg-kassetter, gedigna serietidningar, konstverk, pins och t-shirts att hitta lite varstans – alla inspirerade av de frispråkiga skrikhalsarna. Pottfrillorna glider nu runt som på moln, de har varit med och assisterat vid födseln av ett nytt, autentiskt kulturpar och dessutom tjänar de lite fina fikapengar på hela uppståndelsen. Men när karusellen börjar snurra lite snabbare och fyra ettrigt giriga bolag slåss om filmrättigheterna och gör allt för att hålla originalbråkarna utanför, drabbas pottfrillorna av exploatörens dåliga samvete och börjar ifrågasätta sina egentliga motiv. Har de skapat en kultrörelse som gläds åt andras olycka? Profiterar de på någon annans missöde? Eller ger de bara den svältfödda och masokistiska publiken vad den innerst inne vill ha? Ambivalensen hos de båda smyglyssnarna sprider sig som en herpesbesprutad löpeld, men samtidigt gäller det att ta ett genomtänkt beslut innan giriglabbarna till företag inser vad de egentligen sitter och tjaffsar om - det vill säga rättigheterna till två lägenhetsalkisars urspårade kärleksgnabb – och drar tillbaka sina bud illa kvickt.

Sitter och kollar Kunskapskanalen där det just nu går en fransk tatueringsdokumentär, "Den tatuerade huden". Att den inte riktigt fångar min uppmärksamhet står klart i och med att jag skriver här, men den fick mig att tänka på en annan tatueringsdokumentär som är väldigt intressant. Kanske har jag tipsat om den tidigare, kanske inte. Orkar inte kolla igenom tråden ;)

Iaf...

Hori Smoku Sailor Jerry
Idag har var och varannan människa en liten färgklick på sin hud. Sverige (eller om det var Stockholm) är världens mest tatuerade land (eller stad) i åldrarna 18-45, exklusive några naturfolk. Men en gång i tiden var det mest kriminella och sjömän som tatuerade sig. Och helst gjorde man det på Hawaii hos Norman Keith Collins, eller Sailor Jerry som han kom att kallas. I sin legendariska shop på Honolulus bordellgata tatuerade han packade sjömän (och enligt egen utsago även sin apa!) och växte ut till att bli en ikon i tatueringsbranschen. Bland annat tog han Ed Hardy under sina vingar innan denne begav sig mot Japan. Sailor Jerry designade många klassiska motiv, var på många sätt en pionjär och lämnade efter sig ett arv som betytt oerhört mycket för tatueringsbranschen. I den här dokumentären får man lära sig mer Sailor Jerry, bland annat genom personer som på olika sätt stod honom mer eller mindre nära. Är man tatuerad känns det som ett krav att åtminstone känna till namnet Sailor Jerry. Om så bara för att visa lite respekt åt historien och kulturen i stort.

Hela filmen verkar finnas på tuben:

Jag vill bara skriva hur fett det är att du, a.d.d.o.e.p.c. lägger upp trailers på bra dokumentärfilmer och framför allt hur du beskriver vad rullarna handlar om. Du borde få en medalj, klockrena roliga beskrivningar. Jag läser alltid vad du har skrivit först innan jag tittar på klippet och jag vet inte vad jag uppskattar mest.

Evolution Fet dokumentär verkar det som, jag känner till Sailor Jerry men inte i detalj.

Evolution P30

Tror faktiskt inte du tipsat om den tidigare! Du har kommit med jävligt många trevliga förslag under åren, men just den här kommer jag inte ihåg att du lagt fram.

Ser hur som helst fram emot att bita tänderna i den nu under jullovet. Tatueringsvärlden är en minst sagt fascinerande värld och ett område som inte fått det utrymme genren förtjänar.

Tack för tipset, kära Evolution!

Dopeness P32

Jag lapar i mig ditt beröm som en grötsugen jultomte på juldagsmorgonen. Tack!

Och jag hoppas att du vet om att hemsidan bjuder på längre beskrivningar, samt länkar till var du kan få tag på HELA filmerna.

God jul på dig!

I Magnolia projects finns det mkt fritid:

VRGNHNS

Tack för tipset, buddy!

Tyvärr har filmen plockats ner från tuben och den går därför inte längre att titta på. Vad är den fullständiga titeln? Jag tänker att den går att plocka ner från andra lite mer suspekta hemsidor..