2001 (filmen och boken) spoliers Så, nu har jag läst boken och sett filmen. Och nej, man förstår verkligen inte filmen om man inte läst boken också. Jag antar att filmen avskräcker ganska många med sina sjukt långa och innehållslösa, men dock så oändligt vackra scener. Jag ser inte filmen som en film riktigt, utan liksom bara ett konstverk. Jaja, boken förklarar iaf filmen. Som ajg har förstått det så är det följande filmen handlar om: En utomjordisk ras existerar miljarder år före människan, när denna ras lär sig resa i rymden far de omkring och letar potentiella jämlikar. Tillsslut hittar den sydaporna som lever på afrikas kust. De bestämmer sig för att hjälpa aporna på traven och plantar monoliten där. När aporna rör vid monoliten blir de intelligenta, eller, de lär sig att döda andra djur. HAde inte aporna lärt sig att döda djur hade de svultit ihjäl. Ok, 2 miljoner år går. Året är 1997, ett forskarteam hittar en ny monolit på månen. Monoliten har legat där i 2 miljoner år (med andra ord ahr den första monoliten förmodligen flyttats till månen från jorden och väntar där på att människan ska nå ut i rymden). Man hittar monoliten, i samma veva utvecklar man rymdskeppen så att man kan färdas bortom månen. Med andra ord är människan redo för att färdas till den slutgiltiga monoliten. år 2001, skeppet Discovery är färdigt och ska resa till solsystemets utkant. Resan barkar totalt när Hal 9000 kruppar ihop. I filmen fick jag uppfattningen om att det var det centrala i handlingen, men i boken är detta ändå bara en gamnska liten del. I filmen tror jag inte att den överlevande får kontakt med jorden igen, vilket han får i boken. När han når sitt mål finner han den sista monoliten somstår i ett rum som ser ut som ett jordiskt hotellrum. I filmen så färdas han liksom tillbaks i tiden och färyngras tills han blir ett embryo. I boken så är det annorlunda. Den här utomjordiska rasen har sedan länge lärt sig att slippa någon som helst fysik kropp, och är universums herrar, då de kan färdas var som helst i universom hur fort som helst, de är liksom allt. Som jag förstår det så blir han alltså en av dem. Så, har jag liksom förstått detta rätt?