Charles Chaplin - komiker, rebell, humanist
Jag såg några Chaplin-filmer när jag var liten. De minnen jag har är väl mest att det handlade om en lustigt klädd figur som gick lite tokigt och att det var svartvitt och stumt. Det är nog en bild som finns hos ganska många misstänker jag, men jag har sett hans filmer igen nu, i vuxen ålder, och faller fullständigt för Den lille luffaren. Ju mer jag ser och ju mer jag lär mig om Chaplin själv, ju större hjälte blir han för mig. Chaplins filmer är fyllda av utanförskap, fattigdom, utsatthet, humor, mänsklighet och en brinnande humanism. Alltid på den lilla människans sida. De innehåller allt det som gör komik riktigt stor, en koppling till verklig tragedi och saker som säger något om livet och världen. Jag både lipar och skrattar högt när jag ser dem, det är sanna mästerverk och jag hoppas att några som läser det här och inte sett eller bara har en svag bild av filmerna går och hyr någon av de finfina dvd-utgåvorna som finns under samlingsnamnet "The Chaplin Collection". Finns att köpa och att hyra på många ställen. Charlie Chaplin själv hade en svår uppväxt under 1900-talets första år med en alkoholiserad pappa som gick bort tidigt och en mamma som inte kunde försörja familjen eftersom hennes artistkarriär dalade och Chaplin tvingades själv arbeta redan som barn för att familjen skulle ha mat för dagen. Med vetskap om hans uppväxt bränner det till ytterligare när man ser hur unger - ren svält - är ett återkommande tema i filmerna. Bland annat i Guldfeber där den lille luffaren kokar sin egen sko för att äta. Chaplins engagemang och humanism fick honom också att brännmärkas som kommunist av vissa i USA under början av kalla kriget och till slut nekades han inträde i landet och flyttade till Schweiz istället. Det är ganska talande för "friheten" i USA under den tidsperioden att Chaplins budskap uppfattades som nästan brottsligt och misstänkt "Anti-amerikanskt." Jag rekommenderar alla som vill börja kolla in Chaplin att titta på Moderna Tider (bl a om kapitalism och omänskliga industrier) Guldfeber (om guldruschen, fattigdom, svält och som alltid - utanförskap) och Diktatorn (fantastisk satir över Hitler, fascismen och uppblåstheten hos "stora män") som inledning. Sedan finns en radda omistliga filmer till att se, bli inte skrämda av att det är svartvitt och ofta stumfilm, de är tidlöst skitroliga och de värmer något fantastiskt i bröstet samtidigt som de kan vara hjärtskärande sorgliga. Chaplin var en hjälte, en hjälte i tell you!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|