Catwoman Recension (Kan innehålla Spoilers)
Catwoman
Handling & Manus: 1/5
Skådespelare: 2/5
Musik: 3/5
Regi: 2/5
Betyg i helhet: 2/5
Handling & Manus:
Handlingen är enligt mig väldigt enkel och förutsägbar. Man får reda på redan i de första fem minuterna att Patience Phillips (Halle Berry) kommer dö. Eller som hon själv beskriver det så vackert på sin inövade tuffingdialekt ”The day that I died, was also the day I started to live”. En intelligent, välskriven och slående handling med väluttänkt dialog hittar vi alltså inte i den här filmen. Stackars Patience är en stressad kvinna som sliter hos sin fascistiske chef George Hedare, som är den klassiske kapitalisten. Han gör livet surt för alla sina medarbetare så länge han får tjäna pengar, medan han samtidigt lever ett knackligt förhållande med sin vackra fru Laurel Hedare (Sharon Stone).
Hedare Beauty är företaget där Patience jobbar, och som namnet säger så handlar företaget image om skönhet. Dock har företaget en hemsk hemlighet, det är att deras berömda salva gör kvinnor fula och sjuka istället för vackra. Detta får Patience reda på och hon blir undanröjd och innan tittaren vet ordet av så har hon blivit ”Catwoman”.
Skådespelare:
Skådespeleriet i den här filmen är katastrofalt, det känns som om de har tagigt varenda skådis i den här filmen från närmaste lekskola. Sedan klätt upp de lite snyggt sminkat de, gett de varsin mikrofon därefter slängt in lite sjysta dataeffekter, gett var och en av skådisarna lite halvcoola repliker (enligt dem i alla fall) och sedan är filmen färdig. Halle Berry som gjorde en väldigt bra roll i Gothica och även en intressant roll i Swordfish, i de filmerna visar hon att faktiskt kan sitt yrke, men tyvärr i den här filmen känns det som om hon enbart ville ha en fet lönelapp till och gav sjutton i allt vad värdighet heter.
Benjamin Bratt och Sharon Stone, som bägge två har hyfsat stora roller gör dock bra ifrån sig och lyckas rädda skådespeleriet betyg så att det blir en tvåa.
Musik:
Musiken är höjdpunkten i den här filmen. Det är mycket tack vare musiken som actionsekvenserna blir så bra, med mycket skutt och hopp krävs det en fartfylld musik som gör att publiken inte domnar av, utan gungar med i takten hela tiden. Dock gäller det inte genom hela filmen, vid de lite mer ”dramatiska” scenerna är det som om john blund har börjat spela sin god natt visa.
Regi:
Som jag tidigare har skrivit tycker jag att mannen som ligger bakom regin förmodligen har sovit under tiden som filmen spelats in, eller så har han tagigt sig ett järn under tiden. Förutom de mest intensiva scenerna i Catwoman, som för övrigt inte heller är något enastående, så är det inte hela tiden väldigt platt och tråkig miljö. Det är förvisso en mörk film i djupet men efter 50 minuter in i filmen så satt jag och fick anstränga mig att hålla ögonen öppna. Men skam den som ger sig efter lite mat och dricka så var jag pigg igen och kunde fortsätta se vidare på filmen.
Så om ni vill se en bra film med mycket action, så ska ni inte se den här filmen, orkar ni dock med b-action, dåligt kameraarbete, kass handling, usel dialog etc. så kanske det är värt att se filmen, för det är ju trots allt en läderklädd Halle Berry med piska med i filmen, som förmodligen de flesta män som gillar farliga kvinnor kan stå ut med att titta på.
Med vänliga hälsningar Thomas Carlsson.
Från Skåning Till Norrlänning!
|