ett första utkast till en bok?

ett första utkast till en bok?

Tysta steg nedför trappen . Får inte höras. Får inte synas. Tyst, tyst på svaga ben genom natten flyr hon.
Stannar till vid tröskeln, men inte för att blicka tillbaka. Stannar till vid tröskeln för att känna, stannar till för att återigen känna sig fri.
Natten väntar på henne. Så som den har väntat många gånger förrut. Den viskar till henne med ljuv stämma. Natten har saknat henne och hon har verkligen saknat natten det ska gudarna veta.
Men nu är dom tillsammans igen. Natten och Lea.
Bestämda steg visar henne vägen dit hon ska. Det är alltid lika spännande att veta vart man hamnar. För natten har Lea i sitt våld och hon är inte rädd.
Ner till älven bär det av denna gång och hon sätter sig ner vid vattnet.
Och det är alldeles stilla.
Och alldeles fridfullt.
Alldeles underbart.
Här kan ingen försöka att förstå sig på henne , här kan ingen tjuvaktigt försöka byta hennes inre mot hennes vilja.
Här är hon sig själv och här är hon trygg.

Längre bort på vägen , en sisådär hundra meter bort vandrar ytterligare en vilsen själ. Men denna själ har valt att gå en helt annan väg än Lea, ty spriten är hans bästa vän och de umgås mycket ihop. Natt som dag så håller de varandra bakom ryggen och nåde den som sviker denna vänskap.
Lea gör sig så liten det bara går när de passerar, rädd för att synas, rädd för att höras.


kritik tack!