brevinkast X15

kan inte tänka mig något mer hiphop
än röda rosor över mitt svarta kistlock..
så jag skriver i natt om min egna begravning
för om jag dör idag så är det såhär som jag vill ha den

regnet faller tungt, folk samlas runt och önskar
att jag ännu var i liv, mamma gråter & min pappa står & tröstar,
min syster står brevid, hon säger ingenting
men tåren på hennes kind önskar att jag ännu var vid liv..
en halvcirkel har bildats, min farfar han står först
som han visste att jag aldrig värdesatt någon annan lika högt..
mormor & morfar dom är där, morfar tittar bort
mot vindarna i väster som blåser upp till storm
och konstaterar att inget är sig likt förutom frosten på marken.

ingen gråter nu när natten börjar falla
för alla verkar fatta
att vi en dag återses..
ingen gråter nu när kistan hissas ner..