Ja, men alltså; det enda som egentligen behövs är väl ett "det var bättre förr, på den där ön" om 15 år. båda är trum/loopbaserade subgenrer till en bredare genreklassificering, båda har tydliga trummor, och det som är det viktigaste är dess rytm. båda stilarna är smala i ett globalt och skivindustriellt musikperspektiv och eftersträvar en blandning av tidigare kända sound. boombapen låter som en blandning av det man samplat (och många producenter är mer eller mindre inne på samma genrer och gräver) och reggaeton låter som en blandning av reggae, latin och hiphop. typ. båda stilarna har en fanatisk fan-base. syntharna i reggaeton har ofta ett speciellt, lite smått risigt/billigt sound och det är en del av charmen med musiken. i boombap eftersträvar man soundet av risiga begagnade samplers och det är en del av charmen med musiken. fast där kommer jag inte på nåt mer. (inlägget är mer subjektiv cynisism än verklighet) men jag försöker ändå gilla musik för vad den är, hitta någonting i de flesta musikstilar och "bedöma" låtar individuellt, istället för att utgå från subjektiva och ofta förutfattade meningar om en hel genre, vilket inte leder till någonting. det är fortfarande roligt att vara sarkastisk eller cynisk och sammanfatta någonting i tre ord, även fast det har inte så mycket med den faktiska verkligeten att göra.