MjR - Betongen
1
Vandrar genom betongen och känner mig som stålmannen
skriker ut! GE VÄGGEN VAD DEN TÅL HANDEN!
märker att blodet börjar forsa ner, efter korsat sten
men i lägen som då tänker man inte på de
märker sakta att det börjar värka
måste låta det läka, viker mig av smärtan som en räka
men inget kan få mig att sluta slå
jag kände just då att jag kunde ta mig genom stål
alla slag fick ett lidande band med sig
allt hat mot folk fick mig att inse´ att folk hatade mig
jag började röka på, söka efter bråk, börja med alkhol
sticka folk med nål, sket i alla råd och stängde mig in i min gaderob
ville inte komma ut därifrån, jag kände mig så trygg
ingen som skrek eller spred ut hat, inga slag i min rygg
så jag stannade där och gjorde min egna verklighet
men allt längre tid jag satt kvar, orsakade det mer problem
2
Efter många år i gaderoben kom jag ut igen för att kriga
men världen såg inte likadan ut på denna sidan
jag var nog inte redo för att se vad världen gjort
så jag tänkte kliva in igen, men tänkte om rätt fort
skrev in mig på hem för att rädda mig själv
förändringarna började arta sig mer för varje kväll
såg husgrunden byggas mer och mer hela tiden
tog tag i saker och fortsatte förändra livet
vissa tider blev man helt vriden och bara flydde iväg
för att man orkade inte sitta inlåst som i en cell
men, men jag fick sätta tröjan på plats
visa att jag kunde vara den man som inte satt fast
och livet har ingen rast, måste kämpa på för jämnan
men nu känner jag mig redo för att äntligen få hämnas
jag var bländad av ljuset, skändad av buset
tiden kändes inte sluten och var redo att bli skjuten
3
5 år sen jag lämnade hemmet och känner mig fri
4 år sen jag var fast i röken, jag kände mig fri
3 år sen jag var fast i alkoholen, jag kände mig fri
2 år sen jag slog första slaget mot någon i min familj
över 1 år sen jag träffade världens finaste individ
som gud hade skickat ner till mig för att rädda mitt liv
varit ren över 8 månader från all skit
ska bli pappa nu och jag ska visa vad mitt barn INTE ska bli
ingen mytologi, jag kör nu fullt ut med sanningen
för att folk ska veta vad som då fanns i mig
jag vill inte gå med den där blandingen
som fick mig hålla mig snett mot landningen
jag vill fortsätta flyga, men inte i drogernas symfonier
jag vill vara klar i huvudet och inte gå i alkoholens tider
jag ska ta vara på det liv gud har gett mig
men inte ens ett förlåt kan räcka hur man har betett sig
Läs och tyck till! Må bäst