En sjukdom var fjärde svensk någon gång har lidit av. Blicken maniskt flackande, pulsen slår gradvis saktareDu vet att det kommer komma igen, för du är en sån svagsint stackare!Stävja din rädsla! Du dör inte. Känns bara som om hjärnan vill kräkasInte nu. Inte igen. Du bestämde ju dig för att stävja din rädsla!Nu dör du. Ligger i ångerna av ditt eget kokande hemoglobinTa in känslan. Låt den komma. Det handlar ju bara om nivåer av serotoninDet mesta i livet kretsar kring kriser och snart halva FASS För i din innerficka ligger alltid en karta Atarax Läkaren sa ju att det allra värsta klingar nog avSensaval, Valdoxan, Prozac och Citalopram Om du kunde skulle du fanimiej äta Tryptofan"Hur mår du nu för tiden?" "Jo tack, bara bra!" jävla mytoman!Hur kunde du sjunka ända hit? Allvarligt, Sertralin?Du kan nu allt om skiten du länge inte ville kännas vidKBT? Återstår att se. Du har ju aldrig haft nån strukturProvat allt från hypnos, zonterapi, psykoanalys till akupunkturDu kan varenda bok som skrivits. Alla säger samma sak: "Det är inte farligt.Det är kroppens eget försvar från när vi var primatersom var till för att skydda oss när vi ställdes inför riktiga faror"Du skriker ut den enda känsla du vet är på riktigt: Jag vill inte bli galen!Det ljusnar ute och ännu en natt har du inte sovit en blundDu hatar din hjärna. Du vill sluta lyssna, känna men du får inget lugnSom att simma uppåt med syre för två meter men till ytan är det nästan femTänk känslan av den sista metern, och tänk att du har den känslan jämt.Din sjukdom syns inte, märks inte, ingen känner det helvete du lever iDen tvingar dig begränsa, tvingar dig leva vid sidan om i ditt eget liv