Första
Är i unga år, men jobbar som en vuxen,
söder där jag går, sofia,tanto,zinken,slussen,
Räcker mig mot månen, men når inte hela vägen,
greppar tag om molnen, gör det bästa av mitt läge.
hatar fula fiskar,ingen får mig på kroken,
framgång kommer endast före jobb i ordboken.
Så jag jobbar för att vinna, för att minnas, för att se,
så jag tvingas, orka hinna, sluta ge, jobba mer.
Om du tvivlar, det stabila, börja fila, ny idé,
när jag vilat, när jag stilar, kommer det,bli succé.
Spottar mina rader som det vore vinprovning,
laddar mina vapen som det vore pistolkrig,
akta dig för elden för jag lovar att den bränner,
vänder alla vänner ändrar hur dom känner, står på gränsen.
För att skina, för att smila, för att köpa eller deala,
gömmer sig för snuten,aktiva eller civila.
Så jag tackar för mig,sveriges skönaste person,
och rosorna som träffar golvet blir en halv miljon.
Söder är min uppväxt, där jag börja spotta,
116 eller 118. Dagarna blir korta, när man tänker på annat,
tänker mycket på livet, och jag blir alltid förbannad.
Känner sig helt borta,som man helt plötsligt stannat, jag skiter i perspektivet, lögnen blir sällan besannad.
Men vem tror på oss? Varför måste vi slåss?
Slår ner dig som bowser på mario bros.
Jag kopplade loss, och skapade konst,
kalla mig konstig du åker på kross.
Betraktas som boss, men jag känner mig lost,
rader iskalla så dom skapar frost,
Vad är det för fel? att skippa problem? jag gör iallafall så jag får känna mig hel.