Vardag

Vardag

Viljan blev min morot, hatet min drivkraft/
Kämpat länge, handlingsförlamad av min skrivkramp
Människan är ett puzzel så nog passar alla bitar
Men folk tittar bara passivt på med stängda ögon, sammanbitna
En stad fylld med skit från olika källor som en RnB-samlingsskiva
Folk ler så ofta, de har så lätt att bara skratta med
Men letar efter svaren helgen efter i en flaska rent
Livet är kort och lilla jag är så markant obetydlig
Ett syfte av ingenting egentligen, så jävla plastigt ytlig
Ingen idé att säga något högt för inget kan bryta jantens ytskikt
Alla tycks ha hittat sin roll i vardagen och är nöjda med den
Medan jag står bredvid och får nöja mig med att följa världen
Med disig blick, tjurigt tittandes på vid sidan av
Ingenting jag uppskattar, utan något som jag lider av
Jag föraktar det, men samtidigt lärt mig leva med det
Men för andra är det bara ett knepigt sett att se på världen